Allt nuvarande..
Jag vet inte vad det är med mig. Deprimerad - Ja. Det har jag varit väldigt länge. Minns inte ens en gång som jag inte känt mig deprimerad. Om något, så har det bara varit en tillfällig upplyftning..
Men när jag inte har någon sådan tillfällig upplyftning, så är jag ständigt irriterad, på allting. Ibland kan jag bli så irriterad att jag blir apatisk och sedan bara sitter och stirrar.. I det stadiet brukar jag gilla att måla med prickar, vilket naturligtvis säkert ser extremt skumt ut, när jag bara sitter och är helt tom i huvudet samtidigt som jag gör prickar på ett papper… Men det är nog som en sorts terapi nästan. Självterapi.
Har mått såhär länge, och jag är långt över gränsen att vilja ta livet av mig. Jag kan inte längre tänka mig att göra det, men det känns som att det är det enda som skulle kunna ta slut på detta.
Medicinering har jag inte råd med, inte heller någon psykolog - som jag haft många gånger tidigare och det har inte hjälpt mig alls.
Jag har inget jobb för jag helt enkelt orkar inte. Jag orkar inte ens göra något annat än att sova, titta på film och sitta här med en kopp kaffe. Det är det enda som mitt humör "tillåter", kan man säga. Ber någon mig att göra något annat så blir jag direkt extremt irriterad och fnyser eller svarar väldigt kallt. Och det som är så illa är att det oftast är min sambo som ber mig. Han försöker uppmuntra mig på alla möjliga sätt. Jag beundrar hans tålamod med mig, och att han faktiskt tror att vi kommer kunna ta oss igenom det här tillsammans, attj jag inte behöver vara "ensam är stark" längre. Men jag har ännu inte öppnat upp om mina känslor för honom för att jag stelnar till. Och helt plötsigt så vet jag inte vad jag känner - hur ska jag då veta hur jag ska förklara mig?
Sedan vet jag att jag är väldigt arg på personer i min närhet. Familj, vänner etc. Och jag vet inte om jag vill förlåta någon av dom. Jag har lagt ner kontakten med någon som var en av mina närmsta vänner, men som drog ner mig mer än nödvändigt. Men jag är fortfarande så sjukt förbannad på henne.
Jag är arg på min pappa som är alkoholist och drogmissbrukare. Han har varit så positiv mot mig, men han tar kontakten på sina villkor och inte bådas. Min syster har samma relation med honom som jag. Han sa inte ens grattis till min syster varken dagen hon gifte sig eller ens på henne födelsedag - han sa grattis 5 dagar INNAN. Vilket han alltid gör när han dricker/är påverkad på ett eller annat sätt. Han blandar ihop datumen och förväntar sig att min syster ska vara glad mot honom. ÅÅÅHHH!!!
I skrivande stund sitter en av våra katter och mjamar med full hals varannan sekund för att hon vill ut, men hon är inte redo ännu då hon inte har ett halsband eller är vaccinerad för att de förra ägarna sket i det.. Vi ska dock göra det så snart vi har råd. Min irritation växer.
Blir också mer irriterad på att min sambo vill ha dörren stängd till rummet där han har sin dator. VARFÖR DET? Döljer han något för mig eller?! Tvingar mig att sitta i en hall i det öppna, men sätter sig själv i ett rum med en dörr…
Nästan så jag borde passa på att skriva en novell om mitt liv när jag ändå är igång, men det orkar jag inte. Men som ni kanske kan se utifrån min text så har jag många problem, men jag har inte råd eller ens transportmedel att kunna fixa hjälp. Jag står i kö för ett jobb (jag bor i norge) så när jag kommer in på ett jobb sdå kommerj ag vara tvungen att ta det. Som tur är är det inte något socialt jobb då jag bara ska packa mejeriprodukter m.m. Förhoppningsvis.
Jag har dock personer som jag är social med över skype, men då måste jag ha alkohol för annars kommer jag sitta här och vara ilsken, irriterad, kortfattad och allmänt.. Ja, inte den personen jag är egentligen. Alkohol gör mig till personen jag borde vara, som jag vill vara. Glad, positiv, rolig, omtänksam… Misstolka mig fel, jag sitter inte och dricker hela tiden, det är ganska sällan. Och med det sagt, så är det ganska sällan jag pratar med folk med Rösten..
Jag vet att jag borde skaffa hjälp. Men med alla dessa problem, så vet jag inte ens om det kommer hjälpa. Det är som att sortera ut varje litet höstrå ur en höstack och lägga det på rad, en efter en.
En av mina psykologer sa till och med till mig att "Du är ett tiotusen bitars pussel." och "Jag har aldrig pratat med någon med så många olösta problem.", "Du har gått igenom mer än vad en 'vanlig' person skulle ha gått igenom i din ålder."..
Mina nyare vänner vet inte om hur sönder jag är egentligen. Dom vet bara att jag har potentiell ADD, depressionen och att jag har socialfobi (varav är en anledning till varför jag måste dricka, det lugnar sig en hel del då och det vet dom om)..
Inlägget blev längre än vad jag förväntade mig.
![[T-Johan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du………..det var mycket på en gång, komps. Det känns helt enkelt som du häller ut "tusenbitars-pusslet" över oss. Men OK, vi får väl lägga alla bitarna med rätt sida upp till en början med, i alla fal. Välkommen hit till Ensamhet. Vi är ju inga experter på att lösa problem, men vi kan alltid bolla lite tankar fram o tillbaka. Jag fick inget riktigt grepp om detta du skrev om jobb. Har du jobb? Kommer du att få ett jobb framöver? Vad är det för typ av jobb? Bor du i Norge eller Sverige? Om du har en sambo så var rädd om hans tålamod. Två är bettre än en, när man ska lösa problem.
Trodde detta var ett ställe där man berättade om sina tankar.
ja vis bollar vi tankar med varandra Samtidigt är man lite nyfiken på vem människan bakom tankarna är.
Se till att skaffa medicin om du fortsätter med alkohol när du ska träffa vänner är du snart fast i det. Ta promenader så du aktiverar kroppen och blir piggare.
Köp boken: En flodhäst i vardagsrummet av Tommy Hellsten.
Om medberoende och om mötet med barnet inom oss Man brukar säga att en familj som lider av alkoholism - eller en motsvarande företeelse - lever i ett hus med en flodhäst i vardagsrummet. Författaren belyser vad som händer med barn som växer upp i skuggan av en 'flodhäst' - alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, våld eller andra former av utsatthet. Ofta insjuknar de i ett 'medberoende' - 'en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd, som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet utan anpassar sig till den'. Tommy Hellsten är författare, teolog, terapet och en uppskattad föreläsare i både Finland och Sverige. Han är bosatt i Finland utanför Helsingfors.
och kärlekens fem språk av Gary Chapman
Ni älskar varandra och vill visa det.
Men talar ni samma språk?
Att leva tillsammans är underbart men inte alltid helt enkelt. Vi vill alla känna oss älskade och vi vill visa kärlek. Men hur kommunicerar jag kärlek till den jag älskar så att kärleken verkligen tas emot? Och förstår jag när min partner visar mig kärlek?
Äktenskapsrådgivaren och den bästsäljande författaren Dr Gary Chapman hjälper par att upptäcka och tala sin partners kärleksspråk. Chapman menar att det finns fem kärleksspråk:
Tid tillsammans ? Bekräftande ord ? Gåvor
Tjänster ? Fysisk beröring
Kapitlen är indelade utifrån de fem kärleksspråken för att göra det enkelt för läsaren att hitta. Varje kapitel avslutas med konkreta råd för hur man uttrycker sin partners kärleksspråk och leder sitt förhållande i en positiv riktning.
Denna nya och reviderade upplaga innehåller även ett nyframtaget kärleksspråkstest som hjälper läsaren att upptäcka sitt kärleksspråk. Upptäck kärlekens olika språk har sålts i över fem miljoner exemplar och getts ut på ett fyrtiotal språk.
Gary Chapman är författare och föreståndare för Marriage and Family Life Consultants, Inc. Gary reser över hela världen och håller föredrag och har även ett radioprogram som sänds på 200 stationer.
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
#2 Du ska definitivt känna dig trygg att dela dina tankar här! :) Jag har själv haft social fobi. Försökte också använda alkohol som en krycka för att prestera bättre i sociala situationer. De var ingen bra idé… Det slutade med att jag drack tills jag stupade varje gång, vaknade på konstiga ställen, blev känslomässigt avtrubbad och gjorde saker som jag i vanliga fall aldrig ens skulle överväga.
Tycker personligen inte att medicin nödvändigtvis måste vara lösningen för dig. Den funkade inte för mig. Jag kände mig avtrubbad av den. Vad är det för mening att leva om man inte lever.
Lösningen för mig var att jag utsatte mig för sociala situationer utan alkohol. Där övade jag mig på att först bara vara i folksamlingar sen börja prata med människor. Mataffären var ett bra ställe. Kassörskorna funkade bra för mig att öva mig på :) Jag stammar och fick ibland panikångest mycket när jag blir nervös så det var inte helt lätt i början men jag har gjort stora framsteg sen dess! :) Nu kan jag sitta med en grupp människor på jobbet och vara samtalens mittpunkt utan att få panikångest och stammar sällan! :) Om du tycker att mina tips funkar för dig så är det bara att PMa mig så kan du få fler :)
Himla bra skrivet (#6) för det är så det är. I nio fall av tio, är så att man måste "jobba med sig själv". Dessutom är snabbköpet det perfekta stället att öva/träna på. På förmiddagen är det skapligt lugnt, vid 5 är det rusning. Vill man kan man alltid "glömma" något och få anledning att gå en extra gång.
Intressant att gå tillbaka och läsa sånt här.
Livet ordnade upp sig mer eller mindre och även om socialfobin är kvar har jag kommit väldigt långt med den.
Mitt tiotusen bitars pussel känns ungefär som ett 1000-bitars pussel idag. :)
har åxå skrivit en del just 2014..sen vart det uppehåll på nästan 6 år innan jag var tibx igen..blir som en liten tidskapsel..roligt att det är bättre för dig =) känner dock igen mig med den sociala biten,men kallar det dock inte socialfobi..är mer känslig för d energier d har,blir överväldigande i en större grupp och måste dra mig bort,du kanske lixom jag känner hur människor mår men tror det kommer ifrån dig själv ,kommer denna sk fobi när du är runt någon annan person el personer när du börjar känna dig irriterad el förbannad
#8: fint skrivet. hur har du det idag?
jag har fått hjälp me mina problem via kyrkan, en diakon hjälpte med själavård 🙏🏽
Gud är god ❤️
ha dt bra
/magnus
Evighet skapar vi tillsammans 🙏🏽❤️🙏🏼
Starta ny diskussion