för det första så försök att inte vara med "första bästa man/kille" som vill ha dig, det visar bara på att du är "lättfotad"… män tycker om själva jakten… jakten på de dom inte kan få eller är svåra att få.. börja ha lite mer distans till de män som du träffar och försök att få lite bättre självförtroende till dig själv. 
Det är steg 1.

När du tagit det steget så kommer du att finna den rätta, och du kommer då veta att du kollat åt fel håll när det gäller de män som du attraherats av. 

Lycka till på färden, de bästa råd jag kan ge just nu, de andra stegen kommer du ändå inte förstå förens du tagit de första 🌺 Kram

Och jag kan inte ge dig några råd alls. Kan bara lida med dig i din "ensamhet". För ensamhet ha vi erfarenhet av. Och som ofta hav olika orsaker till vår ensamhet.

Hej vännen,

Det är svårt när man "fastnat" och inte ser vägen ut.

Du ska se att din dag kommer, ha tro och hopp för detta.

Du är värd att älskas.

En mycket bra bok som jag precis läst ut är "hemligheten" den är skriven av en journalist tillsammans med en psykolog där de just tar upp relationer och relations mönster.

I denna bok lär de också ut verktyg som man kan ha för att faktist "ta sig ur" denna upprepnings procedur - precis som du genomgår.

Den är väldigt lärorik och det finns autentiska fall i boken som man följer.

Lycka till!! :-)

all kärlek till dig!

kram

Jag önskar att jag kunde säga  gör så här, så här och så här så löser det sig men det går inte. Det är en hel process att komma vidare och må bra.

Själv var jag övertygad om att ingen vill ha mig så därför har jag inte direkt brytt mig om att känna efter vad jag känner för folk. Följden har ju då också blivit att jag inte blivit vare sig sårad eller besviken men jag inser nu att det inte är så livet är tänkt att levas. När jag äntligen kom på det började jag stapla upp rutiner i vardagen och det var mödosamt och tufft men idag är jag en bit på vägen.

Det bästa rådet, tror jag, är att på något sätt måste man hitta kärnan av sig själv, försöka hitta en trygghet i sig själv, älska sig själv och må bra i sig själv. Därefter kan man ta sig an världen. Det är ju inte lätt så klart men i alla fall.

#1 gav ett bra råd. Försök ta till dig av det!

Ha det gott, kram

Han kom tillbaka efter ett år vad ska jag göra nu förlåta honom eller inte ? Säger att han har slutat m tjejen …vill ha mig igen ……behöver rådgivning av Er här på sajten

Jag skulle ha svårt att få förtroende för någon som svikit igen.

Ja jag skulle nog säga som KimE, förtroendet är lågt. Om han inte älskade dig mer då, för ett år sedan, varför skulle han göra det nu? Vad är hans motiv till att komma tillbaka, kärlek eller ren själviskhet? Man ska ju undvika att utgå från att människor handlar med dåliga motiv, men ibland bara måste man ifrågasätta motiven.

Det gjorde jag oxå och fick ett svar men det känns inte ett ärligt svar vet jag själv att han ljuger om ngt samt har jag accepterat mitt öde att jag kommer att bli sårad av folk i min omgivning antingen blir han igen eller en annan kille punkt slut

Ja det är ju också en aspekt, du måste ju komma känna en slags självrepekt. Det kan bli svårt om du "viker dig" för lögner. Din självkänsla skulle säkert må bättre av att vara singel än att ta tillbaka honom. Och han får mer respekt för dig om du visar att föraktar svekfulla människor.

Jag tycker inte att du ska ta tillbaka honom…  

min intuition säger att det som en gång har hänt kan hända igen.

Om han har slagit dig så ska du absolut inte ta tillbaka honom!

Jag har en regel som har funkat bra för mig:

-alla förtjänar en chans, få förtjänar en andra chans, ingen förtjänar en tredje chans

Så i mina ögon har han förbrukat sin första chans och förtjänar definitivt inte en andra!

Jag tror som T-Johan skriver i #9 att du behöver jobba på din självkänsla. Det finns ju en jättebra sida här på iFokus för just det! :)

En gång otrogen alltid otrogen… jag tar aldrig tillbaka någon som vart det.

Känner så igen mig i det du skriver, har sedan 2008 gett upp på tjejer efter att den gången blivit brädad ev tjejens ex..

Känner oxo att mitt liv är helt värdelöst och saknar ljuset i tunneln, har kämpat i motgång i 10 år nu, och de sista 4 av dessa har vart speciellt svåra.

Försök hitta någon som har samma erfarenheter som dig, någon med empati. Umgås inte med egoister och narcissismen, de kommer bara att få dig må sämre.

Jag håller m Er men tyvärr pga mitt livs situation har jag nästan inga möjligheter att träffa killar jag tog honom tillbaka men är förberedd att bli sårad igen dn gång förlorare alltid förlorare så har mitt förbannade liv varit hittills och när ska komma vändpunkten vet jag inte …..jag ät mkt ensam och har ett skit jobb sim jag är tvungen att ha för att kunna försörja mig det gör så oerhört ont att tillhör den grupp av människor som bara sliter och har otur vid sidan om men vad ska jag göra har Inga mer tårar heller efter så många år som varit ensam och gråtit i min ensamhet……..

Du är inte ensam.

Jag känner samma hopplöshet som du. Känner mig utnyttjad och kränkt. Betydelselös för andra.

Det jag har kommit fram till är att i min barndom så brydde sig ingen om mig och hur jag mådde eller kände. Fick ingen kärlek av mina föräldrar. Såg aldrig dem ge varandra nån som helst ömhetsbevis heller. Hade en sex år äldre syster som bara mobbade mig.

Min uppväxt har färgat resten av mit liv.

Jag känner aldrig att jag duger, aldrig omtyckt. När jag blir ihop med någon förbereder jag mig på att bli lämnad, för jag är ju inte värd att älska. För nån som älskar en sån som mig måste det ju vara något fel på.

Min barndom har gett mig en skev självbild som gör att jag måste ha massor av bekräftelse för att veta vart jag står i någons ögon. Får jag inte det så förbereder jag mig på att det tar slut, att de lämnar mig och det gör att de så småningom också gör det.

#13 man måste inget, men du verkar ha intalat dig det. Att du måste ha en man som beter sig som en idiot. Ett jobb som du hatar. Tänk hur du vill att ditt liv ska vara och sluta vara ett offer för det som skett.