Min största svaghet är att jag har i min närhet och möter i livet ska må bra. Annars mår inte jag bra. Och det är mycket saker jag inte kan göra någonting åt. Saker som gör att andra mår dåligt.

#1. Givetvis vill jag att alla i min närhet ska må bra, och även mina vänner. Men samtidigt, så är jag så kall ibland att jag skiter i vilket om dom mår dåligt om dom vägrar lyssna på vad jag har att säga. Är jag en dålig människa då? :(

Min är väl att jag är så envis, det är bra ibland men jag kan bli så inbiten i saker att jag inte släpper, tävlingsmänniska är jag med på köpet och även där prestera jag tills jag nöjer mig (vilket är aldrig) kan bli jobbigt både för mig och min omgivning tyvärr.

Jag bryr mig alldeles för mycket om småsaker, kan bli alldeles för snäll vilket gör att många uppfattar mig som "mjäkig" och osäker! Jag är stark och otroligt pratglad men visar gärna inte upp den egenskapen för andra än dom absolut närmaste för det gör mig så jäkla ångestfylld på kvällarna.. "Varför sa jag så? Vad tror dom nu?" det är min svaga sida och sabbar ganska mycket faktiskt. Annars är jag nog helt okej 😃

Min största svaghet = Jag är på tok för snäll, sätter andra före mig själv och ses därför som "att jag reflekterar det dom såkallade vännerna vill ha" och folk tror min ärlighet är falsk vilket gör det svårt att skaffa goda vänner

Inte för jag är varken falsk eller Reflekterar det "vännerna" vill ha, det är bara vad folk tror för att förenkla saken. Min Största svaghet är att jag är mig själv, är inte som andra och passar därför inte in. ''/

#5. Jag är likadan där. Sätter andra framför mig själv. Men jag ser inte det som en svaghet. Jag ser det som en styrka faktiskt! Jag tycker personligen att du skall vara stolt över den egenskapen!

Min största svaghet är nog att jag inte ser något värde i mina åsikter

#6 Enligt andra är det en svaghet, då folk tror att man fejkar, men jag tycker också det är en stycka, så det kan dra lite åt båda hållen.

Min största svaghet är nog att jag vill ha mycket uppmärksamhet men själv är fruktansvärt tystlåten, vet aldrig vad jag ska prata om och vill att andra ska ta "första steget". Öppnar jag munnen råkar jag alltid säga något som är fel och jag kan aldrig vara riktigt mig själv utan att folk ska tycka att jag är konstig och därför ta avstånd. Men jag vill att folk ska prata med mig, prata om mig, vara med mig, prioritera mig osv…

#9 känner samma som dig där med…

Om man ska sammanfatta det till en egenskap skulle jag nog i skrivande stund åtminstone välja min passivitet.

Är väl i det sociala det är till störst problem, men gäller i de flesta sammanhang egentligen. Jag kan/vågar (nästan) aldrig ta initiativ till saker själv, utan blir mest att jag glider med, om jag har tur nog att för stunden ha nån att hänga på vill säga. Tyvärr knyts det ju dock inga bestående kontakter på det viset.

Försöker så smått bli bättre på det nu när man blivit mer medveten om det, men lättare sagt än gjort…

Problemet med ens svagheter är att dom är många. Så fort man hamnar i en specifik situation blir man pinsamt påmind om ens begränsningar. Ska man snickra, påminns man om sin brist på styrka. Ska man gå raskt, påmind man om sin dåliga kondition. Spelar man, blir man påmind om ens omusikalitet. Roten är nog att man har andra i sin omgivning som gör saker o ting bättre. Och så jämför man sig med dom bättre, för man vill så gärna vara på samma nivå som dom.

Min är nog att jag kan vara riktigt iskall och bara stänga av känslorna helt. Det är rätt skönt att kunna göra, men det kommer ju såklart tillfällen där det inte går längre och jag bryter ihop totalt. Då är det inte lika kul.

En annan svaghet är väl min stolthet. Det tar lång tid innan jag sväljer den. Skulle aldrig få för mig att visa mig svag/liknande för någon jag inte vill ska veta om det. Kan vara jobbigt att ha en stark, glad, tuff fasad hela tiden.

Att jag är så rädd att bli sårad eller att bli lämnad att jag inte vågar tro att jag är värd att älska

#14 känner igen mig själv där

#14 & #15 Jag är likadan. Upplevelser med det inblandat har slutat i att jag kan stänga av mina känslor nästan helt.. Vågar inte älska, för jag är rädd att allt bara är spel mindfuck för den andre.

#14 #15 #16 Sånt är livet i en kärlekslös värd fylld med hat och våld. Ert sätt att tänka och reagera är ett skydd. Ja, ja, jag klandrar Er inte…….

Jag är rädd att jag ska vara alldeles för på

Min ena svaghet är att jag aldrig glömmer när någon gjort mig riktigt illa. Långsint.

Förstår inte ordet "svaghet" faktiskt, men isåfall, när jag blir kittlad eller när jag får höra något som hänt äldre, eller att någon åldrig person är tvungen att gå ut själv och t.ex handla i regnet eller så (jag tycker mycket om äldre personer), eller om det hänt ett djur något, speciellt min kanin (då vet jag inte vad jag ska ta mig till för hon är en av de som betyder allra mest för mig)

Jag tror "svaghet" syftas på karaktär, inte på känslor. Det jag jobbar mest på är precis som #19, Kram; långsinthet.

Orättvisor  och illa behandling tillhör väl vardagen för flesta som rör sig bland andra människor och jag resonerar som så att bättre svälja dom sura ord som håller på att komma ut ur munnen, för det bara bidrar till

dåliga stämningen. Min långsinthet får mig ändå inte att hämnas och många gången har jag bara låtit bli att vara nära den personen, som sedan har velat själv ha kontakt med mig på ett vänligt sätt, ibland har jag märkt att dom har ångrat sig. 

- Annars har jag karaktärs svaghet att jag ibland flyttar saker man ska göra till sista stunden; och egentligen flyttar jag till senare  också det positiva eller viktiga   jag borde säga till dom nära…😟

Min största svaghet är att jag blir väldigt påverkad av andra människors problem/drama som jag blir indragen i. Mår skitdåligt när jag blir inblandad i näras drama. Kan inte sova, får ångerst o blir hyperstressad.

Vet att jag inte ska ta åt mej så mycket o har tagit avstånd. Men det är lite otäckt när man har en vän som inte är så psykist stabil o kan få släpp ibland. O jag vet inte vad hon kan få för sej o göra under dessa släpp. Lite nervös när hon hotar folk o hundar till livet. Dessutom är det mina vänner hon hotar.

min största svaghet är att jag är så jävla slarvig.

Min svaghet är min mentala styrka jag har. Det är på både gott o ont som man har en mental styrka. Därför att få förstår ATT man faktiskt kan vara stark mentalt och ändå ha det som en svaghet.

Min styrka har kommit av många fall o många bakslag i livet … Svagheten är också att det är svårt att dela med sig av den kunskapen som lett till min mentala styrka, därför att folk ofta missuppfattar mig som att jag gärna trampar folk personligt på tårna. Men så är det inte …. Så många gånger går jag vidare i stället för att trassla in mig i en spinnande spiral av anklagande gräl … Jag säger det jag behöver, sedan är det liksom bra med det 😎

Min största svaghet är.. 

När jag är bland människor vill jag gärna synas och få lite uppmärksamhet. Men vem vill inte ha lite uppmärksamhet egentligen? Problemet är inte det, men när jag väl är bland folk så blir jag tillbaka dragen och tyst, jag vill prata med jag får inte fram någonting även om jag kämpar. Alla tror jag är tyst och tråkig, men det är jag inte.. jag avskyr det ! Och det gör så jag aldrig hamnar i centrum, någonsin.. alltid i bakgrunden och tyst.