en trasig själ
Det regnar i mitt hjärta igen och min trasiga själ söker tröst och lättnad tänker dricka enl del för att bedöva smärtan igen är helt medveten att det är fel men som vanlig skiter i det vem bryr sig om mig???? …..skål alla ensamma det känns som att vi är dömda till ensamheten……ett straff för att vi är födda olyckliga och ska tydligen leva så ….ett bevis på att vara misslyckad, avvisad, inte duglig, inte accepterad eller tom att vara en skam för omgivningen ibland vill jag slita bort mitt hjärta
Skål! Dricker visserligen saft men ändå :).
Ja så är det Summer. Ensamhet genererar jobbiga känslor. Ångest….. Min personliga insikt gav mig att jag har två "fiender" (för att tala i militära termer). Den ena var min livs situation, som per automatik gav ensamhet. Den andra var mitt eget "tänk", dvs hur jag ser på min ensamhet. Att eliminera någon av dom två insåg jag som omöjligt. Utan det fick bli ett krig på två fronter. Och då börja med de som jag skulle ha lättast för. Att le, hålla upp dörren och säga "var så god". Nä jag vet, det hjälper inte…..eller? På mig började det ett mentalt arbete, ett "tänk", om du vill. Som sedan förde mig vidare och öppna nya möjligheter. Som du ser Summer så skriver jag, "jag, mig mitt". Min situation kan inte bara rakt av appliceras på din situation. Du är unik och kräver en helt egen strategi. Du måste hitta Din egna strategi.
Skål! Acceptera inte situationen, gör något åt den istället. I värsta fall, flytta och börja om på nytt!
Önskar jag kunde dra till Hawaii, men då måste man väl minst hitta nån att gifta sig med eller fast jobb för att få stanna…
*Ni behöver inte älska mig, jag vill bara vara med på ett litet hörn…