Brukar ganska ofta drömma att jag driver min mamma till vansinne så mycket att hon tillslut lämnar mig helt ensam och jag bara står och skriker efter henne. (Vilket är konstigt då min relation till min mor inte är Så dålig).

Usch, det låter också som en väldigt obehaglig dröm.

jag har blivit mobbad i större delen av mitt liv, jag är helt förstörd och mår skit. jag har inte haft en bra dröm på flera år, varje gång jag sover så drömmer jag alltid att jag är hatad av alla, helt ensam och mobbad.. hatar verkligen att sova :l

Det är så, vår mentala ohälsa gör sig ofta, inte nödvändigtvis, sig påmind i drömmarnas värd. Det som är mycket viktigt är att inte 'fylla' hjärnan med negativa tankar. Jo jag vet, det var lätt sagt, men i praktiken måste man kämpa hårt. Om man vill testa att 'fylla' hjärnan med något som inte bryter ner en, uran är positivt/roligt, läs något du tycker om, lyssna på musik som gör dig glad, se något roligt på SVT play, eller WWW.JW.org Testa! Skriv gärna och berätta (om du vill).

jag ser drömmen, som att du ska ta dig ut bland folk

Det märkliga var att jag på dagen (innan drömmen) hade varit just ute bland folk. Jag träffade ett gäng nya människor och det var en väldigt trevlig tillställning. Jag hade inga som helst känslor av ensamhet eller utanförskap den dagen utan allt kändes väldigt bra och hoppfullt.

Jag är inte alls rädd för att testa nya grejer och jag är ofta med på olika aktiviteter och tillställningar som olika föreningar och så anordnar men det är bara det att det aldrig leder till riktiga vänner, och det är ju det jag vill ha. Att springa ute på helgerna och vara social är inte alls samma sak som att känna att man har vänner. Jag förstår inte varför nya möten så sällan leder till något djupare. Jag har nog ingen vän som skulle bry sig, eller ens märka, om jag plötsligt flyttade från stan. På ytan ser det ut som jag är social och har vänner men egentligen har jag inte det.

När jag loggade in här dök det förresten upp en gullig nallebjörn på skärmen. Stod att den var från dig Semper_solus. Tack så mycket!!!! Har aldrig sett något sådant förut. Hur lyckas man skicka sådana?

#6 Enligt min erfarenhet med att skaffa vänner så är det mycket svårare än man tror. Jag vet många som säger att man hittar vänner bara man går ut och gör saker tillsammans med andra, men det har aldrig funkat för mig.. jag känner att det bästa sättet, men som fortfarande är väldigt svårt, är att hitta vänner på internet. 
Det är inte lika vanligt nuförtiden att man går ut på stan och hittar en vän bara så. Nu är det flera som väljer att prata på datorn eller mobilen innan man träffas för det är lättare att lära känna någon när man inte är ansikte mot ansikte med dom.
Vet inte om detta hjälper eller ens är relevant, är rätt dålig på att skriva relevanta saker.. 😟

#7 ja, tänkte att du behövde en kram 😃Man skickar dom med Guldmynt som man kan hitta på iFokus :)

Hitta nya vänner är svårt, har inte själv heller klurat ut hur det går till. Träffar mest bara folk på jobbet nuförtiden, eftersom jag i princip inte har några vänner och gå ut med och sånt, så är jobbet enda gången jag träffar folk. Pratar med folk där hela tiden och vi skämtar och skrattar tillsammans men det blir aldrig nått tal om att umgås utanför jobbet.

Föreningar är svårt eftersom jag har inga specifika intressen jag kan hitta en förening för.

Internet är svårt oxå, jag tar alldrig allvarligt på en konversation jag har över internet, har väldigt svårt att förstå mig på folk över internet, man ser inte deras kroppsspråk eller hör deras tonläge.

Drömmer ganska ofta att jag är i en konflikt, bråkar med min "familj". Har ingen kontakt numera sen nåt/några år tillbaka med 2 utav mina 3 syskon, och morsan. Bara farsan som jag pratar hyfsat regelbundet med. 

Blev sviken av min barndomsvän som jag känt i 16 år, för ett halvår sen, och har ingen kontakt med honom heller nu. 

Det har verkligen satt sina spår i mina drömmar, och det handlar då ofta om att bli dåligt behandlad, övergiven, ensam m.m.

Kanske du oroar dej över ensamhet?🤔

Hej. Det med att känna sig ensam i Sverige har både med klimatet och kulturen att göra. Vi är ett glest befolkat och kallt land och pga det  har vi varit tvungna att hålla oss inom hus under den kalla årstiden. Det har sedan blivit nerävrt genom generationer tyvärr. Omedvetet. Man påverkar alltid sina barn. Slutsatsen för din ensamhet beror inte på dig utan på Sverige. Tänk på det! Johan.