Jo vi ser och läser och vet hur det kan kännas. Skriv bara, det är gott för själen. Sen upptäcker du att flera är i samma situation, har samma känslor och tankar. Som sagt, skriv bara! Det är därför Ensamhet finns.

Detta hjälpte mig: Jag började själv erbjuda min hjälp om någon sa att dom behövde någon hjälp. O utifrån min förmåga säger jag ja, om jag kan vill o har lust. Men, man får ju samtidigt se upp, så att man inte tar sig vatten över huvudet. För först o främst så måste man ta hand om sig själv. Alltså, ha förmågan att säga nej om det blir fööör mycket folk vill ha hjälp med till höger o vänster.

Hur gamla är fria barn? Arbetar du?

#3 - Ärligt talat, vad har det med saken att göra?

TS - Jag hoppas det vänder…

Många har svårt att få tid och ork till att knyta nya kontakter om man arbetar heltid och har ett eller flera små barn. Om det är så (tid och ork) kan jag glädja Iskall med att det blir bättre när barnen blir lite större. I tidiga skolåldern får man träffa andra med barn i samma ålder. Det blir lite mer 'naturlig' med social kontakt. Personligen tycker jag det var den trevligaste delen av familjelivet. Det var en behaglig blandning av barn och vänner. Familjerna gjorde saker tillsammans, de var kul.

#2 Vem ska jag erbjuda min hjälp? De bekanta som jag har brukar jag erbjuda min hjälp när jag har möjlighet till att hjälpa till.

#3 En som snart är fyra och en som är 16 månader. Är arbetslös, men söker för fullt, men hittar tyvärr inget :/

#4 Tack så mycket

Med en knatte på fyra år och en på 16 månader, är Du säkert fullt sysselsat. Och ganska slutkörd på kvällarna. Det brukar gå i ett. Men det blir nog lite lättare när fyr-åringen börjar skolan. Det är en trevlig tid, jag lovar.

Jo jag är rätt sysselsatt när jag är rätt ensam med dom. De tre timmar som dom är på dagis sitter jag bara hemma och försöker att bara tänka på mig själv och ta hand om mig själv, men det blir att jag bara sitter av tiden för att jag vet att jag snart måste iväg och hämta dom.

Iskall: När någon säger: man skulle ju ha hjälp med … då kan man om man har ork tid o lust säga: Jag kan hjälpa dig med det …

Man ringer alltså INTE runt o säger, jag kan hjälpa dig någongång om du behöver hjälp … och man hjälper inte till med sånt man inte kan ☀️

Dom där tre timmarna Iskall då du är för dig själv, ta vara på dom. Kan du göra något som får dig på glatt humör, gör då de. Känner du att du är i behov av; "inte göra något", gör de. Det är tillåtet att stänga av helt för att orka med resten av dagen. Om jag fatta dig rätt är din önskan att få lite mer social kontakt. Är jag fel ute, om jag ber dig stanna kvar en stund på dagis, 10,20 minuter? Växla några ord med dagis fröknarna. Komma en kvart tidigare och fråga fröknarna hur det varit under dagen. Är du med, "social friktion", i våra naturliga kontaktytor.

Jag känner igen mig, när mina barn var yngre kände jag mig också ensam- det var helt enkelt tomt i lekparkerna och de som var mina vänner jobbade eller hade inga barn=ville inte göra saker med barn heller. Så mitt tips är föreningsliv av något slag, vad tycker DU är kul. 

Jag bowlade ett tag och kände mig uppskattad av mina klubbkompisar den kvällen jag inte var behövd av barnen, som min man tog hand om.

Det slog mig när jag läste MrsGoldfires inlägg. Jag blev mycket ensam vid 30 årsålden. Nu gjorde det inte så mycket för jag jobbade mycket. Men jag mins att jag undrade var alla tog vägen. "Näe" sa en tjejkompis, "alla dom andra sitter hemma och gullar med drömklumpen. Det är bara du o jag som fortfarande är singlar." Ja så var det, lika barn leka bäst, heter det.

Fascinerande att läsa om folk som känner sig ensam fast de har barn och äkta hälft, det är ett koncept jag har väldigt svårt att förstå.

scirocco, varför har du svårt för att förstå det?

För många gånger handlar det helt enkelt bara om vad man ger o tar känslomässigt..

Jag kan ta ett exempel:

En part byter gardiner men detta upptäcks inte för man har inte det biologiska intresset av att märka detta. Den parten som har bytt gardiner känner sig inte sedd då. Och frågar tillslut efter en tid: Ingen som märkt att jag bytt gardiner?

Nää, säger den andra.

Varpå gardinbytaren tänker. Fan här gör man saker o ting o ingen ser vad jag gör … allt jag önskar är att någon nångång ska lägga märke till vad jag gör.

Gardinbytaren kanske tillomed säger sin tanke och får då av den andra en reaktion som följer.

Men vad begär du, du ser ju inte vad jag gör heller … har du ens märkt att jag butit ut skräpet i dag .. Och partnern tänker: Allt jag önskar är att bli sedd för det jag gör, önskar så innerligt att jag fick en kram. Det hade gjort mig så lycklig.

Det folk mest gör fel i detta är att faktiskt inte prata med varandra om vad dom behöver för att bli sedda. En kanske vill ha en kram, en annan, vill att skräpet tas ut, en annan kanske bara vill sitta ner en stund o prata om dagen, o ytterligare en kanske bara vill göra något tillsammans ..

Konstigare än så är det inte 🌈 Men folk tror ju att man kan läsa varandras tankar …

O ofta så blir det gräl, som ter sig i att berätta för varandra att du gjorde si och så mot mig och du sa ditten o datten. I stället för att sätta sig ner o prata om en lösning på problemet om hur man vill bli sedd, för att känna sig älskad …

#14 av Kalendula, så bra du exemplifierade scenariot för antagligen 

ett vanligt par.

Många som har familj och är nöjda med sina äkta hälften har ändå skrivit att dom saknar kontakter, det kan röra sig kanske intellektuell utbyte eller behov av olika kulturella händelser, samvaro betyder  så mycket och  är på olika sätt för olika personer.

Tack cirrun ☀️

Det folk glömmer är att man har ett biologiskt känslomässigt behov utöver det där biologiska fysiska behovet.

Hittade denna på FB, som säger en del om just det jag skrev ☀️

Kärlek handlar inte om hur mycket du säger "Jag älskar dig", men hur mycket du kan bevisa att det är sant.

#17 av Kalendula, troligen är jag inte den enda som har urkass förståelse på engelska,

tacksamt om man kan se en översättning av texten ovan 😇

#9  Kalendula Det är en bra ide, men träffar så sällan folk tyvärr.

#10 T-Johan Tyvärr så kan jag inte lämna tidigare eller hämta senare, pga att dom andra barnens frukost slutar när jag lämnar och när jag hämtar så ska dom andra barnen äta lunch.  Och när man har 15 timmar som jag har mina pojkar så får dom inte stanna kvar och äta.

#11 MrsGoldfireJag skulle vilja göra nått i nån förening, men vet dock inte i vad. I många föreningar så måste man köpa saker för att kunna medverka, och det har jag tyvärr inte råd med :(

#13 scirocco Varför har du så svårt att förstå det?

#18 cirrun Det står "Kärlek är inte hur mycket man säger "Jag älskar dig", utan hur mycket du kan bevisa att det är sant" Det är en grov översättning. Det stämmer väldigt bra tycker jag, även om man får höra dagligen att nån älskar en, så vill man känna sig älskad oxå, känna sig behövd.

#19 för att du inte är fysiskt ensam, du har folk runt dig hela tiden. Visst jag kan förstå konceptet att känna sig ensam endå, men det är endå förbryllande.

Själv så har jag varit ensam, alltså fysiskt ensam i nästan 10 år, har 2 kompisar som jag träffar i genomsnitt en gång varannan månad kanske.

Därför känns det så svårt att sätta sig in i din situation, jag kan bara drömma om att ha familj och barn, och att det inte skulle göra en person extremt lycklig är ett väldigt konstigt koncept för mig, för det är allt jag önskat i hela mitt liv, att nån vet om att jag existerar.

Jag har haft tur ibland och haft praktiker där jag träffar andra människor, som just nu, det gör mig lycklig på veckorna, men jag känner mig mer ensam än någonsin på helgerna.

#20 Nej jag är inte helt ensam. Jag träffar min kille och mina barn dagligen. Jag träffar dagis personalen när jag lämnar och hämtar barnen. Träffar min familj och killens familj kanske ett par gånger i månaden. Annars så träffar jag aldrig någon annan.

Jag vill hitta någon som jag kan prata med om allting. Vill träffa andra människor än bara familjen, vill få ett socialt liv.

Ja jag förstår att vi har en mycket diffus bild av din vardag, Iskall. Samtidigt förstår jag att du precis som alla andra vill ha ett bredare socialt nätverk. Hoppas du kan se dom potentiella möjligheterna. Det är ju där möjligheterna finns till förbättringar.

scirocco Jag förstår dina uttalanden. Vill bara säga att barn kan få en att önska att man vore ensam. Det är enormt påfrestande att alltid ha de omkring sig, men inget man vill vara utan heller.

MrsGolgfire, det är i de läget en mormor eller farmor är värd guld. Min barndom var nästan alltid ett besök hos farmor o farfar på jul o påsklov obligatoriskt. Som förälder uppskattar man den avlastningen.

#21 Du skriver att du vill ha någon som du kan prata med om allting. Kan du inte prata med din partner om allting? Det är väl det som gör en relation, att man skall kunna prata om allt med partnern och inte bara ha sex ihop. Jag har aldrig haft någon relation, men jag har då alltid trott att i en bra relation så skall man kunna prata om allt med sin partner. Att partnern liksom skall vara som ens bästa vän på något vis.

Jag - som liksom Scirocco - också är fysiskt ensam har också svårt att riktigt förstå ensamheten hos någon som egentligen inte riktigt är ensam, men som bara känner sig ensam. Men det omvända gäller väl säkert också, att den som inte är ensam men bara känner sig som det säkert också har svårt att förstå hur det är att vara ensam.

Man kan ju kolla in kyrkornas aktiviteter man måste inte vara troende för att vara välkommen på kyrkans aktiviteter och de har ofta aktiviteter mitt på dagen med (och är det fika och sånt i kyrkan är det för det mesta frivilliga bidrag man betalar för fikat och har man dåligt ställt är det för det mesta OK inte betala, tycker det är rätt vanligt folk inte betalar vid fikat när jag är på kyrkkaffe, jag och min sambo betalar för vi båda har jobb och då känns det mer rätt men vi är bland de få som gör det.). +Man kan ju tänka sig nån slags volontärverksamhet på vissa håll har kyrkorna el. kommunen volontärverksamheter då man ex. kan gå hem till folk ofta äldre som är ensamma bara för att prata, ta en fika, promenad el dyl beroende på vad som passar för de inblandade personerna. och är man volontär kan man ofta anpassa sitt volntärarbete efter den tid man har tillgång till, man känner sig ofta mindre ensam ifall man har något att göra och man vet att det man gör uppskattas.

OBS! Om du har A-kassa måste du söka tillstånd till att ha ett volontärsuppdrag innan du börjar annars kan man riskera få indragen A-kassa.

Citypolarna finns ju annars för de som vill ha ännu mer umgänge än med sin egen familj. Finns inte aktiviteter i alla städer förstås, men har man tur finns de där man bor. Jag är själv med där och träffar lite folk ibland, men finns inte så jättemycket aktiviteter där jag bor. Man kan ju förstås lägga upp egen aktivitet också och på så vis skapa aktiviteter i sin stad.

http://www.citypolarna.se/

#25 och #27 Kajsami Jag kan prata i stort sett allting med min partner. Men ibland så känner jag att jag vill ha någon annan att prata med, av olika anledningar. Ensam kan man känna sig av olika anledningar, pga för att man inte har någon, eller att man känner sig ensam, eller en blanding av båda delarna. Det är väl det sist nämnda jag känner.
Ska ta och kolla upp citypolarna och se ifall det är nått för mig, tack för tipset.

#26 Åsa S Det vore nånting, kanske skulle ta och kolla vad kyrkan har för nått. Tack för tipset.

Just denna dag känns så tung. Det känns som ensamheten håller på att äta upp mig innefrån. Sånna här dagar är det så många frågor som maler i mitt huvud, frågor som aldrig får några svar, för att dom blir aldrig ställda. Jag vill bara att någon ska se mig, prata med mig, fråga mig hur det är och verkligen lyssna till mig och mena det.

Min pappa har aldrig varit närvarande, jag vem han är, jag vet vart han bor, jag har han på min fb. Men vi pratar aldrig. Han har aldrig visat nått intresse för mig, han har ens inte träffat mina två barn, och den älsta är snart fyra år, han har inte visat nått intresse av att träffa dom heller. Han umgås en del med min äldre bror, han har även en ny kvinna som han har två flickor med som han finns där för. Skulle så gärna vilja fråga honom varför han aldrig funnits där för mig, det är så mycket jag skulle vilja fråga honom, men vet inte om jag ska ta upp det med honom.

Min pappa visade inte ett intresse för att han var rädd för vad jag skulle tycka.

När jag så tog kontakt med honom och började prata med honom, så  blev vi dom bästa vännerna i världen … I början patatde jag om mitt liv o min vardag, sedan började vi gå djupare och jag fick svar på mina frågor … Tyvärr hade han alkoholproblem o dog i sviterna av sitt missbruk, alldeles för tidigt. Men jag är så glad o tacksam att jag fick den tiden jag fick med honom ❤️

Någon bra kontakt tror jag aldrig att jag och min pappa kommer att få. Av många olika orsaker. Men det är så många frågor jag skulle vilja få svar på, men vet dock inte hur jag ska få svar på dom.

Vad är det för konstigt med de? En kvinna vill känna sig älskad, och när hon inte gör de tar det sig olika uttryck. Inget konstigt, bara en naturlig reaktion.

#32 [SlutetGott] Uräkta vad är det du säger? Vad vet du om mina problem? Du vet inget om mig. Så säg mig vad gör det mig uppmärksamhets och bekräftelse kåt?

Det är som T-Johan säger i #33 att en kvinna, eller rättare sagt alla människor, behöver bli uppmärksammade och bekräfftade att man duger som man är. Vad är det för konstigt med det? 

Jag har en pappa som aldrig har varit närvarande eller brytt sig om mig (sin egen dotter), det är så många frågor som jag vill få svar på, är det så konstigt med det?

Jag kan också bli bitter gentemot folk i parrelationer eftersom de lyckats med det jag i hela mitt liv aldrig har lyckats med, men att skylla ett självmord på folk i parrelationer blir aldrig rätt, vare sig man känner parmänniskorna eller inte. Var och en tar ju ansvar för sitt eget liv. Men jag förstår att SlutetGott mår väldigt väldigt dåligt, och i sådana lägen kan man nog säga vad som helst utan att riktigt tänka. 

Jag förstår om TS tar illa vid sig av personens inlägg, att få en sådan skuld över sig måste kännas fruktansvärt obehagligt. Men jag tror som sagt att det var ett inlägg i djup desperation och att personen inte riktigt var sig själv i ett sånt läge.

Bara för att man har en parrelation behöver det inte betyda att man inte känner sig ensam. Är många som känner att dom vill träffa andra människor än bara partnern/familjen, att dom känner sig ensama pågrund av det.

Jag tycker att SlutetGott inlägg var väldigt onödigt, det spelar ingen roll hur dåligt denna människa mår så har denne ingen anledning till att skriva sådana inlägg som denne gjorde, jag tog extremt illa vid mig.

Kalendula; varför i hela fridens namn har du inte tagit bort inlägg 32?!

Ta bort 32 . den som kan

[SlutetGott] mådde mycket dåligt helt enkelt. Och det gör man ibland. Så vi får se lite mellan fingrarna när det gäller skriverierna.

39 iFokus allmänna regler gäller ALLA. Att man mår dåligt ger en inte rätt att bryta mot dessa regler. Att personen mådde dåligt ger den ingen som helst rätt att få andra att må dåligt. Och så jäkla lågt att skylla sitt eget självmord på en främmande person. Dags att någon styr upp det här och ser till att iFokus regler efterföljs. Sajtvärden kalendula har skrivit på ett kontrakt!

Näää……Hera, det är så sant de Du skriver. Och det är bra att Du håller ett vakande öga och ger oss Ditt stöd att ha ordning o reda här på ensamhet. Jag är ändå glad att det varit så lite 'stök' här på Ensamhet. För alla mår dåligt av 'dåliga skriverier'. Har vi inte den mentala hälsan med oss, mår vi än sämre. Många av oss mår mycket dåligt psykiskt. Och en 'barmhärtighets- tröskel' hoppas jag ska bara låg.

Det är lite konstigt hur denna sajt styrs, tycker jag. Att komma med kritik när en människa bagatelliserar psykiska problem renderar en varning, att direkt skylla sitt självmord på en medlem är tydligen helt okej. 🤔

"Att komma med kritik när en människa bagatelliserar psykiska problem………"

På ett forum som detta måste man ge utrymme åt missförstånd. Det är så mycket som inte redovisas när man skriver. Och det är ömsesidig utebliven information.

43 Dra inte in missförstånd i ett solklart fall av regelbrott och misskötsel.

Hera, Du värnar om "lagens bokstav", och det är bra.

Jag försöker se "förmildrande omständigheter", och vädjar om tålamod, barmhärtighet med oss trasiga själar på Ensamhet .

45 Det finns gränser på vad man kan ha överseende med.

Ett forum skulle aldrig fungera om människor med olika diagnoser och problem fick specialregler.

#43 Jag vet inte vad du syftar på med "missförstånd", men jag tycker iallafall att det är märkligt att jag fick en varning för att jag kritiserade ett inlägg, utan att på något vis bryta mot några regler, medans det tydligen är helt okej att skylla ett självmord på en annan medlem.

Nu finns det ju förstås inte så mycket att göra eftersom personen avslutat sitt konto här, men jag tycker att sajtvärlden lyser med sin frånvaro här. Inlägget borde naturligtvis tas bort.

Jag undrar varför det ens finns regler här eftersom sajtvärden och medarbetarna ändå styr precis som de vill, delar ut varningar för ingenting och låter riktigt grova saker passera. Reglerna är ju bara ett spel för gallerierna här.

Lite OT. Den enda gången jag satte ner hälarna var när Tralle härjade runt på trådarna. Då fick jag hjälp av Sofisen som drog en lans för ordningen på Ensamhet. Det gick mycket smidigt och jag upp- skattar hennes insats. Jag har själv ingen myndighet eller mandat att varna eller avstänga. Det är lika bra o skriva de för en och annan tror att jag har ett finger med i spelet. Men ovan sagda är lite OT, hoppas Iskall förlåter.

#48 Ingen fara T-Johan, jag förlåter dig för OT.

Mitt tips är gå till ställen där de finns småbarns föräldrar. Öppna förskolan, bibliotekets barn avdelning, badhuset, lekparken tex 

Börja prata med någon säg typ o vilka fina byxor han har var har du köp dem? Eller vad söt hon är hur gammal är hon? Inled ett samtal om barnen alla föräldrar älskar att höra något positivt om sina barn o om sina barn. Ni har något gemensamt. Prata om blöj sorter osv.

Även om de kanske de är de du vill prata om så är de en början. Om ni träffas kanske ni kan gå tillsamans till badhuset med barnen. Sen kan ni göra något utan barn tillammans osv.

#50 Det var bra tips. Tack för dom. Ska sätta mig ner och fundera vad jag kan göra :)

Ingen orsak! Lycka till tjejen. Skriv gärna hur de går.

#52 Japp det gör jag :)

Ja, va kul. Satt nu å tänkte på tiden ja hade småbarn himla mysig tid i livet fast jobbigt oxå.

Mina "barn"  blir 20 o 18 nu vart tar tiden vägen?? Får vänta på barn barnen nu.