Jag började nästan gråta av lycka när jag såg att en utav de killarna som är med i det gäng jag hänger med på skolan faktiskt skrev hej till mig! Jag är så ensam vart jag än är; hemma, i skolan, ute.

Känner mig ensam vart jag än befinner mig och hans enkla lilla "Hej :)" lyste mer eller mindre upp hela min dag… Kändes som om det faktiskt fanns någon som bryr sig om mig! (Men sen spelar även en hel del saker in som har hänt tidigare och som hör till min dystra histora)