Ja det är nog sant. Men vänner på webben ger ju inte samma sociala friktion. Och vänskapen prövas inte lika hårt som "grann sämjan", tex.

Å andra sidan så är online vänner oftast inte lite dömande som fysiska vänner…

Oftast är det lättare att tala ut öppet med online vänner än vad det är med fysiska vänner. Det sociala umgänget på internet är lika riktigt som det sociala umgänget, det som fattas och saknas är den fysiska kontakten, ögonkontakten, osv.

Sen beror det också väldigt mycket på HUR man har vänner online, jag talar verbalt ofta med mina vänner online, antingen via spel eller skype.

Jo, jag kan hålla med. Jag har träffat många via nätet som varit riktiga vänner. Många har bara varit internetvänner andra har även blivit irl-vänner

Jo, man kan "kläavsig" online. Det är en bra poäng. Ärlighet och rakhet är mycket positivt. Den andra ytterligheten är människor som "spelar en roll". Och som inte kan visa respekt, empati och medmänsklighet. Man måste nog säga att forumisterna här på Ensamhet tillhör den första kategorin. Även om man inte till fullo kan inse hur en annan har de, så försöker man ändå att "räck ut handen".

Vänskapen måste etableras först, jag tror inte man kan ta random folk och bara förvänta sig att man blir kompisar direkt.

Mina vänner online är bättre många av de fysiska vännerna.

Man38, Dom två kategorier jag tala om i mitt inlägg är "yttligheter". Alltså mindre än en promille. Majoriteten av oss är någon stans i mellan. Du nämner att du tagit 20 st kontakter. De är bra, och ska uppmuntrads. Men som Leon säger så måste de finnas en ömsesidig intresse. Varför skriver då folk att dom är en- samma men är inte beredda att ta en mer djupare kontakt? Förmodigen, jag skriver förmodligen för vi vet inte exakt varför. Men förmodligen är det samma orsak som gjort dom ensamma. Ofta men inte alltid finns det en diagnos bakom ensaheten, fysisk, psykisk eller båda. Ingen vill vara belastad av en diagnos. Och på webben finns stora möjligheter att "mörka" det. Om man vill det. Om man har en diagnos krävs det ofta kanska mycket av en annan person för att klara av en relation som är "uppbyggande" för båda. Det finns mycket att skriva om i detta ämnet. Men man ska nog rätt bedömma sin egen möjlighet att "ge" vad en annan behöver med glädje.

Man38 - Vad har du för personliga intressen?

Detta är en helt seriös fråga för att se om det finns ett ömsesidigt intresse som kan grunda till en vänskap.

Jag kan börja:
Jag är en hängiven sportfiskare som spenderar mer tid om att skriva om fiske, läsa om fiske, se filmer om fiske än vad jag i själva verket är ute och fiskar. Jag har två klara favoriter när det gäller fiske, fisket efter havsöring är det bästa jag vet, under fredningstiden ägnar jag mig åt att fiska abborre inne i stan.

Jag älskar friluftsliv, att komma ut i skogen och vandra, hitta en perfekt läger plats (EJ ETABLERAD) och hänga upp mig hängmatta är det bästa jag vet.

Jag älskar film och tv-serier.

Jag är lite av en prepper också, jag gillar att förbereda mig med kunskap och utrustning 'if shit hits the fan' så att säga..

Jag spelar gärna xbox spel och är inte främmande för att planera in en heldag med spelande med mina vänner/kompisar online.

Så finns det någon gemensam nämnare här Man38 eller vem som helst för den delen så hojta till, men om era intressen skiljer sig extremt från mina och vi inte har något gemensamt så måste jag vara 100% ärlig och säga att om jag inte känner att det finns ett utbyte av gemensamt intresse så är jag inte intresserad, risken då är att det snabbt rinner ut i sanden.

#5 Man38, så sant, så sant, sorgligt och sant- "så såg hon hur jag såg ut och då var jag inte intressant längre, vilket tog henne någon minut att ta det beslutet".😕

Det finns dessutom många fula fiskar där ute som kan utge sig för att vara på ett sätt och det är lätt att bli smickrad, särskilt om man är ensam.

Man38 skrev: men INGEN av de 20 har svarat mig.

Jo, jag har svarat dig. Och jag blir som sagt gärna din vän.