Jag känner mig ensam och ledsen. Har knappast några vänner kvar. För några år sedan var jag med om många jobbiga saker. Blev utsatt för ett sexuellt övergrepp. Familjehemligheter kom fram och jag orkade inte med mina studier. Jag började att arbeta men jag blev arbetslös och det tog mig mycket hårt eftersom jag trivdes med det mesta på det jobbet. Jag började en utbildning i höstas och vet inte om det känns rätt. Trivs inte så bra där, mycket skvaller och osämja. Det är dessutom stressigt och det känns ofta som korvstoppning att lära in så mycket vi gör. Vi har prov hela tiden och det känns som att jag orkar snart inte plugga mer. Lärarna är patetiska. Är inte heller så ung längre, runt 40 år vilket är tråkigt kan inte hålla på att hela tiden känna att det känns fel det jag gör. Har inga egna barn heller vilket är tråkigt. Jag är så trött på rådet att gå o prata med psykolog, terapeut det hjälper inte. Allt håller på att gå mig på nerverna. Eftersom pappa övergav mamma har hon skaffat lägenhet i mitt hus, jag vill inte att nya bekanta ska få reda på det. Tillråga på allt är jag ekonomiskt beroende av mina föräldrar vilket känns för djävligt. Kom på kant med myndigheter när jag blev arbetslös och sökte hjälp hos läkare, fick inte mycket pengar i ersättning vilket har gjort att jag både blev tvungen och väljer att mina föräldrar hjälper mig trots att det känns himla jobbigt och det känns även att jag inte är en vuxen myndig människa. Ofta jämför jag mig med andra bland annat de på min utbildning. Det känns som om man inte kan säga någonting för då kommer de flesta med råd hur jag ska leva mitt liv framförallt då studiekamrater och min mamma.  Skäms över min situation Jag försöker hålla mig ovanför vattenytan så gott det går. Är rädd för att komma i kontakt med myndigheter igen, fick bara en massa stämplar på mig som jag inte trivs med. Känns dock något bättre ätt mina föräldrar hjälper mig ekonomiskt, jag hjälper de praktiskt. Just nu är min högsta önskan att få ett riktigt jobb inget slags åtgärdsjobb så jag kan flytta från det här gökboet.

Kram Guldkatten