Ni är värdefulla!
Hej!
Jag kom in här av en slump och har läst några trådar. Jag är chockad över hur otroligt dåligt vissa mår här.
Personligen så har jag känt mig ensam och värdelös trots många bra kompisar och bekanta i min närhet sen barnsben. Har känt att ingen brytt sig om mig eller tyckt om mig. Kan vara hormoner också men ja… Hade en period i mitt liv för inte så längesen då jag ville ge upp på allt.
Vill inte gå in på detaljer, håller det helst för mig själv, men jag vet hur det känns att må dåligt. Jag känner mig däremot otacksam efter att ha läst alla andras inlägg här, där deras känslor varit/är 100 gånger värre.
Ville bara skriva att jag blir väldigt berörd när jag läser alla sorgliga inlägg och hoppas att ni finner ljus i livet, om någon vill ha någon att prata med så är jag tillgänglig på PM! 🌺
![[letter]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
🙂 Tack!, så mycket!
Jag läser också mest här. Blir så ledsen över allt sorgligt och tycker inte att jag kan ge något tillbaka som hjälper. Min ensamhet är helt annorlunda. Jag har haft ett bra liv länge men dom sista åren, sen 2005 har det blivit besvärligt. 2005 blev jag änka. Det kommer jag aldrig över. 2008 fick jag konstaterad ledgångsreumatism. Besvärligt men det klarar jag. 2010 på försommaren började jag söka för nya problem, hade så dålig kondition, trodde jag. 2011 i december fick jag veta att jag har PAH. Det är så pass illa redan så jag har ständig syrgas. 2012 på nyårsaftons morgon vaknade jag med förfärligt ont i ryggen. Det visade sig vara en krackelerad kota. Så jag fick osteoporos pga all kortison jag varit tvungen att ta. Som sjuk så blir man ensam. Jag orkar ju inte göra något. Det är tur att jag har några trofasta vänner kvar. Tyvärr så bor vi inte på samma ort så vi träffas inte så ofta. Utan mina hundar, som jag har hundrastare till, så skulle jag inte ha någon att prata med. Nu är det hundrastaren och den som hjälper mig med städning som kommer. Så utan dom……. Raija
Ja, vissa dagar så är man helt nere och tror att man kommer vara ensam hela livet. Andra dagar så är jag helt nöjd i min ensamhet och lyckas underhålla mig själv. Det går alltid upp och ner.
Vist blir man som TS skriver chockad över all denna ohälsa i kombination ensamhet. Och som enskild individ har man mycket lite att sätta i mot. Men här på Ensamhet kan man i alla fall skriva hur man mår och känner det. Förhoppningsvis kan man få känna lite empati o stöd. --------_----/--- Ja min "terapi" är att alltid ha något att göra. En daglig rutin som innehåller lite motion, kontakt med andra, och en god portion mental stimulans. Musiken tar en del av alla delarna, även motion. Ensamhet utgör lite av varje utom motion.
Jag hoppas inte du blir berörd om du läser mina inlägg, eftersom de är helt klart inte populära bland "dessa" individer.
Btw har du någon snygg syrra som är typ 20? OBS. inte troll 0-).
#2 Beklagar sorgen. Jag vet hur det känns att förlora en älskad. Jag hoppas att du kan hitta en stillasittande hobby, så kan du spendera dina ensamma timmar med det och ändå vara glad!
#4 Det är bra att detta forum finns för alla som känner sig ensamma. Det är inte bara ett blankt forum, utan en mötesplats där man kan få stöd och känna gemenskap. Tummen upp för alla här!
#5 Tyvärr!
6:
Omfg!11
Jo då Cazzos jag håller med Dig till 100%. Man kanske är lite naiv eller optimist pga önsketänkande, men jag tror Ensamhet har en mission att fylla. Om inte annat så som ett komplement till annan verksamhet. Och då är det bra att vi gör ett "gemensamt bra jobb" tillsammans.
Starta ny diskussion