Ensam
hej.
Jag vill skriva av mig lite. Det är en lång historia så jag går inte in på detaljer.Så för att göra en lång historia kort. i 6:an (jag går nu i 8:an) så sa jag hur jag kände till 2 av mina närmsta vänner. ett halvår senare så har dem berättat detta till den personen. vi var ett gäng tjejer på 6 st. Sen så går alla 5 emot mig, och jag utesluts helt. Dem pratade mycket om mig, och jag fick gå ensam… sedan så upptäckte 2 snälla tjejer detta i klassen och jag fick vara med dem. 1 Ledsamt år gick (har aldrig gråtit så mycket i mitt liv) tills en dag då dem bestämde att jag fick vara med dem igen.. sedan dess har inget varit som förr.
själv blev jag väldigt blyg av mig och är fortfarande. Ingen i min familj vet om detta då det fortfarande får mig så ledsen. Det här året så har det blivit en massa omgrupperingar i klassen, och jag? Ja nu är jag ensam igen. Visst får jag vara med, men då hänger jag bara efter dem, ingen som undrar "vart tog maija vägen?" eller "Vi ska på bio,vill du hänga med?". nä inget är som förr. Och det tråkiga är att det är ingen som tänker på det, dem gör det inte för att vara elaka, dem bara inte märker… Känner mig så ensam just nu, jag som hade så många vänner och nu har jag inga…
Maija. ~ett liv utan djur är inget liv alls~
![[JeanetteK]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Känner med dig min vän. ❤️Vill visa att jag läst det du skriver. Även om det inte känns så nu, så lovar jag att det blir bättre. Att var 14-15 år är tufft. PMa om du vill prata. kram
Det är vanligt att tonåringar känner sig ensamma, jag känner igen mig i din känsla och det är som en våg. Jag tror säkert att folk kommer första att den där maija är en jätte bra kompis förr eller senare! Men jag tycker du ska prata med dina föräldrar, det kan vara svårt att berätta, men en familj vid sin sida blir allt en smula lite härligare!
Finns också om du vill prata, jag kanske inte kan ge de bästa svaren men bara att få skriva av sig till någon kan vara oerhört hjälpsamt nog. ❤️
Tack båda 2.❤️
Som ni märker så har jag inte varit inne här på ett tag… Och ja.. Jag är fortfarande ensam. På något konstigt vis så gillar jag min klass, jag vill heller inte ha en ny klass. Men det här är så otroligt jobbigt. Jag vet att det finns dom som har det mycket värre än mig. Men jag vet bara inte vad jag ska göra..
Maija. ~ett liv utan djur är inget liv alls~
Vill du vara ensam eller försöker du få kompisar? Kan du berätta hur det är i skolan och hur är du dig själv?
Det finns inget värre än att vara med dem som inte bryr sig om en. Det bara drar en massa energi ur en, och man blir en statist till deras egen uppfattning om hur populära de är. Man utplånar sig själv. Finns det ingen som verkar mer intresserad av dig och vem du är som du kan ty dig till? Folk som ger lika mycket energi som de tar? Min egen erfarenhet är att den typen av personer hittar man inte bland dem man tror, mina trognaste vänner genom livet har vart dem som jag verkligen inte har något egentligt gemensamt med, men de har ändå funnits kvar.
Starta ny diskussion