Har suttit i samma sits som du.. sluta ha sex med killarna. Jag vet man går på varenda ord för man bara vill bli älskad. Men en dag kommer din prins ochså. Om du vill prata så skicka iväg ett meddelande :) kram !

För det första vill jag säga; om du är ensam så har det inget med att göra hur du ser ut. Snygga människor är inte per automatik bättre eller roligare att vara med =)

I mina öron låter du deprimerad och kanske det är något du behöver hjälp med? Har du fått diagnos fastställd ang OCD och bipolär? Isåfall, vad jhar du fått för hjälp efter det? Både OCD och bipolär-syndrom kan ge mer eller mindre depressioner, det är båda diagnoser som ska tas på allvar =)

Du är bara 17 år och har redan hunnit med en massa förskräckligt i ditt liv (droger, alkohol, sex, polisärenden, ätstörningar). Det vore mer konstigt om du INTE mådde dåligt.

Har du bra kontakt med mamma och syskon? Träffas ni eller pratar på en daglig basis? 

Hur går det i skolan? Har du några vänner alls eller känner du att du blir utstött av alla? 

Är man deprimerad så kan man lätt vara den som stöter bort andra, både medvetet och undermedvetet. Säger inte att du gör det, vill bara förklara =)

Har du haft ngn tidigare som stått dig nära? En riktigt god vän?

Angående att du känner att du blir dumpad efter sexet; hur väl lär du känna personer innan du väljer att ha sex med dom? 

Allt jag skrivit nu, har jag skrivit i all välmening så om jag skrivit något som uppfattas som stötande så ber jag om ursäkt, skyller på att jag precis kommit hem från jobbet och bör ligga i min säng 😊

#2 Jag fick diagnosen OCD igår, (inget som förvnånar mig..) och fick veta att jag var  bipolär för ca 1,5 år sedan…. jag äter antidepressiva, ångestdämpande samt sömntabletter och mår ofta bra pg av alla lyckopiller.

Jag har inga vänner i skolan, men är inte utstött eller så heller, vågar bara inte prata med dom..Jag står min familj väldigt nära efter allt vi gått igenom och älskar dom över allt annat..

Jag har misstänkt att att det är jag som hela tiden bidragit till min ensamhet eftersom jag har så svårt att säga vad jag tycker eftersom jag är så ''ful'' jämfört med alla andra.

Det varrierar rätt mycket, allt från någon vecka till år.. Känner mig som världens billigaste hora. 

Jag vet att jag borde vara glad över att ha en familj och många fina djur som också älskar mig,.. men jag börjar bli vuxen nu..och är så rädd att jag aldrig ska kunna lämna boet och få en egen familj.

Jag fattar fortfarande inte vad ditt utseende har med detta problem att göra? Man kan inte leva på sitt utseende, och no offence, men du kanske inte är så snygg (inte för att de spelar någon roll).

Och midjemått osv, omg, vad ska det vara bra till? Du är 17 mitt tips till dig är att fixa skolan först, det kommer hjälpa dig senare i livet när du får ordning på saker och ting.

Du är ensam so what? Bli bekväm i dig själv och var glad att du har familj, du är inte redo för familj och det kommer nog dröja ett bra tag inann du bli redo för familj. Bättre att fixa livet innan du ger dig in på förhållande och skit ärligt talat.

Och jag måste fråga, är du verkligen så nedrans naiv och tro att man inte kan vara ensam bara för att man är snygg? Omfg, utseende har inget att göra med om man är ensam eller inte eller om man är poppis eller ej. Folk skiter totalt i ditt utseende, vissa ser även mer på en om man ser bra ut eftersom de vill inte ha någon konkurrens.

Om du försöker rycka upp dig leva nyttigt osv, då kanske du kommer kommer bli en snygg 20 åring som även har någon form av utbildning/job och kan ta hand om dig själv någon dag. Fast du har ju festat sönder en del av dig så det kanske kommer bli svårt.

Jag trycker också denna tråden verkar lite trollig, vet inte om du är allvarlig eller inte.

#4 att du påstår att jag trollar gör mig bara ännu ledsnare.

jag har blivit mobbad i hela grundskolan och klart som fan att jag då är övertygad om att det är mitt utseende som förstör, och även min personlighet.

Jag erkänner, jag har allt.. precis allt man kan önska sig, dyra skor, väskor, tja allt. Men inga vänner alls förutom EN som är väldigt falsk och ljuger konstant.

4:

Ja, men då är det ju bevisat att varken utseende eller grejor påverkar vilka eller hur många vänner man har. Som jag sagt innan massa gånger, de som tror att de ser bra ut och har allt är innesrst inne ensamma.

#4 Det där är inget sätt att bemöta någon som mår dåligt. Sk "tuff love" kanske kan funka på vissa, om man har en trygg relation till dem med tillit, men detta var över gränsen >:(

TS: Det låter på vad du skriver som att du behöver jobba med din självkänsla. Mitt råd är att prata med en kurator eller någon annan du känner att du kan lita på.

7:

Jag vet fast jag var bara ärligt, jag tycker att vid 17 års ålder så borde man fattat att utseendet spelar mindre roll när det gäller kompisar osv. Imo, det borde man ha lärt sig redan som liten trots att media säger annat…

Nu har jag läst tråden tre,fyra gånger.

Först måste jag säga att det är bra att  babsaan skriver

precis som hon gör. Och hon ska givet vis fortsätta med

de. 

"Jag trycker också denna tråden verkar lite trollig, vet inte om du är allvarlig eller inte."

Babsaan skriver bara hur  hon känner det och upplever sin

situation på ett kvinnligt sätt. Det är berömvärt att skriva

så "naket"/"ärligt". 

Om man skriver så "naket"/"ärligt" är det inte så "lyckat" att

börja diskutera motiv.

Hoppa över motivet och låt Babsaan bolla sina tankar och

känslor med någon som förstår och kan känna för henne.

Och Ensamhet i Fokus står till hennes förfogande.

TS

Vill bara säga att alla människor är fina på sina sätt.

Dessutom så kommer finheten från hjärtat (och hjärnan).

Jag lovar att en dag så kommer du hålla med mig 🤗

#8 Låg självkänsla och ett stort bekräftelsebehov kan man ha även om man vet att det inte borde vara så.

9:

"Babsaan skriver bara hur  hon känner det och upplever sin

situation på ett kvinnligt sätt."

- Är inte detta en grov generalisering? Varför måste någon vara på hennes sida och bemöta alla hennes kommentarer på ett positivt sätt?

#12 Varför skulle vi inte det? Varför tror du folk skriver här Tralle3? För att få stöttning naturligtvis och bolla en svårighet med förstående människor. Jag tycker som #7.

Man kan hjälpa till på olika vis, att dalta är ju bara löjligt när tjejen är 17 år. Ibland är sanningen grov.

Tralle3,
Försök att tänka dig in i andras situation lite. Om man är i djup kris och har desperata behov av att skriva av sig, så är det inte en verbal magspark man vill ha till svar. Jag har också fått det här en gång och det var inte roligt, särskilt inte när man mår väldigt dåligt. Vad har du för anledning att ge dig på ts egentligen? Du är inte hennes psykolog, så det är inte din uppgift att komma med tuffa och hårda sanningar som ts kanske inte ens är redo för i nuläget.

Babsaan,
Jag har egentligen inte så mycket att säga, för jag känner också samma typ av känslor. Att man inte duger för folk. Att man bara duger till att bli utnyttjad och inget mer. Fast jag är 41 år. Har aldrig haft en riktig relation. Och jag känner samma sak, att jag uppenbarligen måste vara ful eller fel på något sätt eftersom ingen vill ha en. Men du är ung och har hela livet framför dig. Du kommer att ha många chanser att bli älskad. 

Försök att inte leva så hårt. Vilda fester med alkohol är inte så lyckat om man mår dåligt psykiskt. Jag hoppas att denna del hörde till din bakgrund och att du inte lever så nu. Det är bara skadligt för dig. 

Visst har man ju också drifter, men att hoppa i säng ofta med olika killar tror jag också är skadligt för dig. Det gör att du bara känner dig mer utnyttjad och det triggar tankarna av att bara duga till sex, vilket gör att man mår dåligt efteråt. 

Angående att få vänner i skolan så kanske du kan vända dig till skolkuratorn och kanske få lite stöd därifrån, hur du skall kunna få bättre kontakt med dina klasskamrater och våga ta initiativ till kontakt. Och berätta för dina föräldrar också, de kan stötta dig mer än du tror. 

Hoppas du inte blivit avskräckt från att skriva här pga Tralle3s kommentarer som inte var så trevliga. Jag har också blivit utsatt för liknande här, från någon anonym människa, så jag vet hur ledsen och chockad man blir över sådant. Det känns som en magspark när man i närmast nöd vänder sig till ett forum för att få skriva av sig. Så fortsätt gärna skriva av dig här när du behöver! Och hoppas du har stöd utifrån också.

#14 Jo vist är det så som du skriver. Verklig- hetens hårda villkor måste man konfrontera någon gång om man vill tillbaka. Men det krävs omdöme, empati och en del kunskap för att avgöra när det är dax att konfrontera verkligheten. Om man har babsaans väl för ögonen och brister i ovan egenskaper ska man alltid gå på empati. Empati bygger upp och stärker en person. Empati är aldrig fel.

Du är bara 17 och har hela livet framför dig. Du behöver helt enkelt lugna ner dig, du har tid att planera och fundera på din framtid. Och kom ihåg att ha dålig självkänsla bara sitter i ditt eget huvud, det är sällan vad andra verkligen tycker om dig. Att ha dålig självkänsla kan faktiskt påverka andra att tycka sämmre om dig, så första steget är att tycka om dig själv, nånting jag fick lära mig efter 30 år.