Varför tar du inte tag i dina problem istället för att få folk att tycka synd om dig på nätet och fiska uppmärksamhet?

Förlåt, jag visste inte att man inte fick uttrycka sig negativt här. Jag har genast raderat inlägget. Jag har nog vänt mig till fel forum, tror jag, om man bara får skriva om positiva saker här. 

Jag trodde att ensamhet var ett forum där jag kunde få skriva av mig om min ensamhet och mina känslor och min hopplöshet, men jag hade tydligen fel. 

Sorry.

Hallå Kajsami !Du ska visst skriva och försöka bortse från att det alltid finns dom som ska kasta ur sej saker och vet exakt vad andra bör    göra , känna och leva. Jag är gärna din vän. Dåligt med tid just nu för jag ska jobba. Letar reda på din gästbok i morgon så kan vi snacka. KRAM PÅ DEJ

Och du Anonym, vem fiskar uppmärksamhet egentligen? Blev du eller någon annan gladare av ditt inlägg ? Hade du tänkt ut det svaret länge innan du skrev ? I sådana fall tycker jag synd om dej av 2 anledningar, du är både bitter och kort tänkt. Hoppas du skriver ner dina mindre  begåvade svar på ett papper i fortsättningen och delar med dej av dina bra ideer och tips om ett lyckat liv . du har säkert många sådana

Jag vill se Kajsamis inlägg igen och håller med #3 och #4, men tyvärr får vi ibland utstå med medlemmar som saknar insikt😮

#4 Det har jag, för jag mådde själv riktigt riktigt dålig under en lång tid i mitt liv för 5-6 år sedan. Ville ta mitt liv och försökte flera gånger, försökte få folks uppmärksamhet precis som TS genom att tycka synd om mig själv, berätta hur jag ville gå till väga med mitt självmord och berättade hur dåligt jag mådde för precis alla. Var en flitig medlem på olika onlineforum, skrev berättelser om folk som mådde som jag och delade med mig. Jag sjönk mer och mer ner i gropen när jag ständigt påminde mig själv och andra om min psykiska situation.

Fick mycket medhåll, många som tyckte synd om mig (precis som jag ville), men det enda som fick mitt liv att vända var när jag avregistrerade mig från alla forum, drog mig i kragen och bokade tid hos en psykolog. Då hade jag precis som i mitt inlägg #1 - en medlem som bad mig att sluta pjoska och ta på mig offerkoftan. Först blev jag rasande över att få höra något annat än någon som önskade mig allt gott i livet och sa att allt skulle hjälpa mig, sen förstod jag att medlemmen hade så himla rätt, den enda som kunde hjälpa mig var jag själv.

Det är därför jag ger dig detta råd. Det är inte för att göra dig till åtlöje, inte för att få dig att må sämre, utan för att du ska förstå att du inte mår bättre av att ständigt påminnas hur dåligt du mår. DU måste göra en förändring. Visst kan människor på internet stötta dig till en viss grad, men det är ändå alltid DU som måste trycka på knappen för att förändra ditt liv och din situation.

#6 Anonym 

Nu var ditt inlägg bättre och du har en poäng med, så hoppas TS kan få hjälp av ditt råd.

 Det som du Anonym, kom på efter att någon sade samma till dig:"… en medlem som bad mig att sluta pjoska och ta på mig offerkoftan. Först blev jag rasande över att få höra något annat än någon som önskade mig allt gott i livet och sa att allt skulle hjälpa mig, sen förstod jag att medlemmen hade så himla rätt, den enda som kunde hjälpa mig var jag själv."

 Men det var ändå så bryskt sagt utan förklaringar i ditt första inlägg, så jag tror att hon blev sårad och det var inte bra.

Kajsami ska skriva hur hon mår och känner, självklart. Vi är inga domare som dömer ut andras motiv. Skriv på bara Kajsami.

Hej Anonym. Har inte vi träffats förr?

Min situation är följande:

Jag har blivit utbränd från ett tillfälligt jobb, har kärlekssorger, har därtill blivit utnyttjad, har aldrig haft en kärleksrelation i mitt liv, utan bara fått höra att jag inte duger. Aldrig fått uppleva kärlek, gemenskap, närhet osv. Och dessutom har jag en stark biologisk tickande klocka (är 41 år). Och så är det precis två år sen min pappa gick bort.

Jag går hos en kurator och jag har kontakt med en psykiater. Men det gör inte att allt bara blir bra på en gång. Och dessutom har jag både AS, ADHD och lite andra problem vilket gör att jag inte har samma förutsättningar att leva mitt liv som jag vill pga dessa brister och därför upplever jag min ensamhet som hopplös och längtar efter döden (jag är dock inte suicidal).  

Jag har ingen annan att prata med (förutom kuratorn som sagt, men jag kan ju inte ringa dit och prata när jag vill). Jag sökte mig till detta forum i nöd för att få skriva av mig om min hopplösa ensamhet och sorg. Och när man då får höra att man bara är en uppmärksamhetsjunkie som fiskar efter att andra skall tycka synd om en så blir jag bara så ledsen. Då vågar man helt enkelt inte riktigt skriva här längre. Man blir bortskrämd, särskilt som man är ny på forumet. 😕

kajsami, Sätt en stor parentes om [{( #1, #6)}], jag ska förklara senare. Bra att skriver av dig. Vi lyssnar!

#9 Hur menar du?

Jätte tråkigt att du känner dig bortstött. Forumet borde väl vara till för att få skriva av sig! Vad är annars meningen med ett forum? Jag såg aldrig ditt första inlägg. Men så tråkigt att du skulle känna att du behövde ta bort det.

Jo lite elakt av anonym måste jag säga, vissa har inget annat ställe eller personer att få dela med sig till. Och det kan behövas ibland. Anonym du sa att du fått prata med en psykiatriker, det är inte alla som får göra det, jag har försökt ny i 10 år att ta kontakt med nån inom vården, har inte fått nå hjälp alls.

Jag har hunnit med och bli helt utbränd att inte ens kunna ta tag i vardagliga saker, till att vara självmordsbenägen, till att ta mig själv i kragen ganska nyligen och försöka fixa mitt eget liv, för att jag inte får nån hjälp.