Varför är du ensam? Du är ju ung.

Jag är inte född 95 det är bara användar namnet

Jag tror vi blir ganska många i den"föreningen",faktiskt.Inte för

att det är mycket till tröst,men Sverige är de många singlarnas

land.

Ja jag blir då ensam. Barnen firar hos pappan i år. Sitter väl o blir full eller påtänd, bara för att slippa känna av den där dagen

Jag blir nog ensam jag också. Har inte någon action på den dagen, det är bara 1 nov än. Men full eller påtänd blir det inte i alla fall. Men tänk ändå vilken ångest denna hedniska religiösa högtid skapar. Och reklamen, kolla den när den dimper ner i brevlådan. Är det ensamma människor ni ser på bilderna? Knappast, många vackra leende lyckliga människor rakt igenom. Då är det inte så konstigt att ensamma känner sig utanför. Läs inte reklamen! Släng den direkt!

Blir nog helt själv jag med på julafton :/

Jag satt ensam förra året, ingen höjdare. Vi får se hur det blir i år. TS Finns det ingen du kan bjuda över så du slipper sitta ensam?

Jag vill minnas att vi var lite extra flitiga att hålla kontakt med varandra under förra julhelgen. Det var inga märkvärdiga inlägg men man var inte helt isolerad i alla fall. Flera av oss har ju också begränsningar som försvårar kontakter IRL. Ja så ska vi inte tala om geografiska hinder. Vi får se hur vi "ensamma" gör till nästa jul.

Ensamhet till jul är att jag inte får vara tillsammans med mina två barnbarn. Det är bara mormor som gäller.

Oh vad trist Raija.Har du inga som helst rättigheter som farmor?

Varannan jul brukar vara ett vedertaget sätt.Kan ni inte prata med

varandra och komma överrens om något som passar?Hoppas

verkligen att det går att lösa.Sådant här är så ledsamt det kan inte

vara svårt att förstå.

Ja du T-Johan vi som hör hemma på den här sidan får försöka ha

kontakt med varann.Ett litet halmstrå i alla fall.

De två senaste julaftnar har jag firat med min nu 87-åriga mor

På det sättet så slipper vi att vara två stycken som var och en sitter ensamma hemma var för sig.

Visst har jag barn men de är vuxna och har sina liv.

De första julaftnarna som jag satt ensam hemma grät jag något fruktansvärt mycket men man vänjer sig liksom efterhand.

Jag dricker väldigt sällan starksprit men de där första ensamma julaftnarna fick det bli några glas whiskey och whiskey är ju i sig väldigt gott med rätt sort (Laphroaig ) och i lagom mängd.

Min fd hustru är borta och barnen vuxna så det blir ju liksom bara att inrätta sig efter det att man ofta måste sitta ensam på helger.

Bästa hälsningar,
Bertil

#10 Rimfrost, jag vet inte om "ett halmstrå" är representativt i mitt fall. Att ha människor, släktingar omkring sig en hel dag kräver både ett "mat engagemang" och ett socialt engagemang, från förmiddag till sena kvällen. Det skulle jag inte mäkta med. Om jag kan ta hem en trasig själ ett par timmar på eftermiddagen på lite "krubb" och sedan en långpromenad och ha lite kontakt med Er andra här på Ensamhet, tycker jag det är en lycka dag i en storhelg. Men vist, våra förutsättningar varierar. Det är det som gör allt så svårt. Det finns inga generella botemedel på vår "ensamhet".

Jag kommer nog inte fira så värst! Känner inte suget efter de! Men klart de är jätte tråkigt för alla de som vill fira med någon/några

Ja vist är det så, Fessing.

Om man lägger in begreppet "fira" får det en annan betydelse.

Då blir det sociala mer viktigt efter som det är en del av själva

"firandet".

Jag firar inte heller julen som en religiös högtid. För mig är det

en helg med extra ledighet, som skapar vissa möjligheter  till

lite "extra".

MEN SLUTA GNÄLL!!!!!

Om ni inte trivs med att vara ensamma på jul, fira julen tillsammans då, hur svårt kan det vara?

Men snälla nån!! Var har du levt som inte begriper att allt i livet inte går

att välja.Människor drabbas oförskyllt,det är inget man väljer.

Väx upp och se verkligheten!!!!

#14 T-Johan och ni andra.

Det där med vad julen innebär är ju väldigt olika för olika människor, vilken ålder man är i, livsituation, traditioner osv.

För mig som arbetat det mesta av mitt tidigare liv inom varuhus så innebar julen aldrig någon extra ledighet utan tvärtom.

Kunder fanns det i varuhuset så länge som vi hade öppet ända in på julafton och på annandagen så var den stora "bytardagen" igång då julklappar skulle bytas eller helt enkelt omsättas till kontanter.

Dock så var julhelgen för min del så länge som min fru fortfarande levde och barnen var mindre en fantastisk underbar helg tillsamman med familj och släkt.

På julaftonen när jag kom hem från jobb strax innan Kalle Anka började så var frugan i full gång med matlagningen (granen hade vi klätt kvällen innan) och mina svärföräldrar kom också strax innan Kalla Anka började.

Till Kalle anka så tog vi vuxna en glögg och barnen en läsk medan vi mumsade en eller ett par mandelkubb med vispgrädde och sylt.

Sedan vid 16:30 tiden så var det dags för julmaten som vi alltid åt i lugn och ro och tog god tid på oss att äta medan barnen ivrigt började vänta på tomten.

Den där tomten som sedan kom vid 19-tiden brukade ha en olägenhet att alltid komma medan svärfar var ute för att köpa en kvällstidning.

Svärföräldrarna åkte hem vid 21-tiden och resten av kvällen satt jag, min fru och våra barn och hade det trevligt, gissade gåtor och spelade små spel

På juldagen så var det sedan vi som besökte svärföräldrarna för att äta en smaskig lutfisk med potatis samt hemgjord senapssås och de andra tillbehören

På annandagen så var det besök hemma hos mina föräldrar där det återigen bjöd på julmat och allmän jultrevnad.

Nåväl, så här såg mina julhelger ut på den tiden som det begav sig och jag saknar det så ini*elvete mycket.

Som sagt så för min del så innebar inte julhelgen någon ledighet från jobb men eftersom jag älskade mitt jobb och inte minst när det började närma sig jul när varuhuset var knökande fullt med kunder så var även det en del av min julhelg.

Bästa hälsningar,
Bertil

Till en början Bertil, det var väldigt fint skrivit och man kan nästan se framför sig exakt hur ni hade det, jätte fint och jätte mysigt. Då har du iallafall trevliga minnen att se tillbaka på. Beklagar din fru´s bortgång givetvis och den biten:(

Men till er andra, som hela tiden påpekar hur ensamma ni är, hur mycket tår i ögonen för att ni måste vara ensamma, liksom ärligt, vill ni vara ensamma eller vill ni bara få uppmärksamhet och bekräftelse? Läs vad jag skrivit här, så kanske ni förstår:

http://ensamhet.ifokus.se/discussions/527941c78e0e740850001534-ett-himla-tjat-om-att-vara-ensam?discussions-1

Hur som helst, vill ni inte vara ensamma, så behöver ni inte det, och OM ni tycker det är mer bekvämt att sitta vid datorn och gråta ut om hur ensamma ni är, då är det ett aktivt val som ni själva gör. Det är väldigt lätt att starta datorn och grina ut, men mår ni bättre av det? Vill ni vara ensamma även nästa och nästa och nästa jul? ELLER är ni sådana som bara söker bekräftelse och uppmärksamhet och i själva verket inte alls är speciellt ensamma? Brukar ofta vara så, att folk som grinar ut om hur ensamma de är, oftast har både föräldrar, syskon, vänner, kompisar, jobb, arbetskamrater, intressen och en massa annat, vilket gör att ni indirekt hånar människor som VERKLIGEN är ensamma!!!!

Jul, gemenskap, ensamhet. Ja. Det är kanske ibland så att man alltid tror att det andra är bättre.

Själv tycker jag det mest varit jäkt o stress. En dröm jag haft är att bara vara med man o barn, Hela dagen, bara njuta o koppla av. Kanske hyra en litet hus  i bit bort.

Men det har oftast varit först besök hos mina föräldrar ( med mina syskon) som skulle ha oss till att vara där så länge som möjligt, sen fort hemma, varma fixa i plocka fram all mat som man varit tvungen att förbereda o göra halvklart tidigare. Sen hela min man sida med föräldrar o syskon  o mina föräldrar hos oss på kvällen. ( Helst har vi skullat lyckas eftermiddagsfika hos både mina o min mans föräldrar)

I början när barnen var små var det än värre.

Först  mat hos svärföräldrar sen eftermiddags fika  hos min mans farföräldrar sen hem och till mina svärföräldrar julklappsutdelning. Min man rusa ut o ge alla djuren, jag hem o plocka fram o varma ett fullt julbord till kvällen. Då kom mina föräldrar o mina svärföräldrar o min mans syskon o syskonbarn. Var vi inte vid middagstid hos svärföräldrar skulle vi till mina föräldrar. PUst.

Jag tycker julen skall vara avkoppling, att man kanske träffas, men då skall alla hjälpas åt.

Har ibland haft tanken att fixa alla mat och sen sticka o dela med mig till nått ställe med öppet hus.

Ber om ursäkt för att jag låter anti. Få säkert äta upp det nån gång.

Det jag tycker är synd är att det blivit köpmännen helg,  att folk tror att man måste samlas just den dagen o alla skall vara lyckliga. Tänk om vi alla kunde njuta koppla av vara träffas o äta gott lite då och då. Ge varandra något bara för glädjen att få ge utan anledning. Ibland ger jag en blomma till nån bara för att personen är så go o trevlig. Och glädjen i den personen ögon är ett varmt tack.

En sak till Alla NI som känner er ensamma till julen. Om Ni har möjlighet be att få hjälpa till eller kom bara o ät hos någon av alla de som fixar lite gemenskap i julen.  Kanske knacka på hos någon ensam  äldre som skulle bli hur glad som helst.

Ja det är ju lätt för mig att säga så

Slut på kvällens babbel. Ursäkta mig igen

Signemo, be inte om ursäkt. Jag åtminstone tycker att du har rätt i mycket du skriver och känner igen massor. Tidigare var det liknande jular för mig också. Stress o jäkt, hasta mellan olika ställen för att inte avundsjukan skulle behöva visa sig.

Eftersom jag inte vill att mina barn och barnbarn ska behöva vara med om likadana julaftnar så har det blivit så att jag själv sitter ensam.

Jag tycker naturligtvis att det är sorgligt. Men vi kan inte heller turas om. Jag är sjuk och orkar inte ha alla här, jag klarar inte det rent praktiska. Och åtminstone jag kan inte bjuda folk om jag måste be om hjälp med allting. Sen tror jag att alla tror att jag är van med min ensamhet, det har ju gått några år nu sen min man dog. Fast det är jag inte, den här ensamheten vänjer jag mig aldrig vid. Men några anklagelser för att jag sitter här själv kommer ingen att få höra från mig. Är nog för stolt för det. Och jag klarar det fast jag tycker att det är sorgligt. Enligt mig så går det att lösa på ett bättre sätt.

Vi träffas ändå under julhelgen men själva det "stora" julfirandet är jag ensam om. Förutom hundarna då.

Raija

Goa Raija.

Bara det att Du känner så. Tala om det för dina barn.

Inte för att de skall känna krav, men för att de skall förstå att du inte har krav.

Att det enda Du skulle vara glad över . ja om du är som jag. Ja det är att vara tillsammans.. Inga krav på speciell mat eller så. Utan att kanske bara vara.  fråga om det är okej att du är med på ett hörn. Du kanske kan läsa sagor om barnen är små. när deras mamma o pappa  grejar. Spela spel eller lyssna på tonårstjatter.

Det känns som du förstår vad jag menar fast jag inte skriver.

Av nån anledning så känns vi lika. Varm kram till Dig❤️

Tack Signemo. Du förstod vad jag menade och jag förstår vad du menar.

Du har rätt vi är nog lite lika. Kram tillbaka till Dig.

Raija

Alla ni som beklagar er över ensamheten och tomheten på Julafton, OM NI VERKLIGEN ÄR ENSAMMA, alltså inte att ni själva har bestämt er att tycka att ni är det fast i själva verket har både vänner familj barn syskon släkt etc, utan ni som verkligen är ensamma, själva, varför inte ta och träffas och slå slut på ensamheten?

#19 Signemo

Det där du skriver om öppet hus och gemenskap med andra som inte vill sitta ensamma hemma är väldigt fint.

De första två jularna jag var ensam så funderade jag på att ta mig till något sådant här i stan men just då var jag helt enkelt för nedbruten att ta mig till något sådant.

Nu de två senaste julaftnarna så har jag som sagt tagit mig hem till min nu 87-åriga mamma och på det sättet så är vi två stycken som inte sitter ensamma.

Numera skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ta mig till ett sådant där öppet hus för gemensam trevnad med andra människor som också av olika orsaker antingen att de är ensamma eller helt enkelt bara vill komma ifrån släkt och traditionellt firande.

Nu har jag ju vissa fysiska handikapp så jag får oftast ta taxi när jag skall ut såvida inte något av mina barn kan köra mig så sådant löser sig alltid.

Bästa hälsningar,
Bertil

Jag är också ensam större delen av julen och vet inte riktigt vad som kommer hända när mina föräldrar inte finns längre, för det är dit jag åker nu.
Troligtvis umgås jag med någon eller några av mina vänner som också är ensamma eller så är jag hemma. På nyår brukar jag nästa alltid vara hemma, både för min hund och för att det sällan blir något firande.

Ett tips till er som känner er ensamma, så brukar det finnas julbord, ordnat av kommunen, som man kan gå till under dagen för att få lite social samvaro. Det är något jag funderar på att göra om några år om jag är ensam på jul. Kanske mest för att få äta julmat en gång per år.

Grubblar inte så ofta att jag är ensam och tycker inte speciellt synd om mig heller. Det enda som händer då är att man blir förgrämd och deprimerad. Men visst hugger det till i bröstet då och då. Trots allt är en del av min ensamhet självvald. 🙂

Ett sätt att lättare klara ensamheten under storhelgen är att minimera ställen som påminner en jul/nyår. Jag menar att undvika reklamen, att storhandla för att inte behöva gå till affären och bli påmind om julhelgen. Att begränsa TV och radio, som gör allt för att skapa "julstämning". Något som jag funnit vara bra är "stor-kok", färdigt att värma och långa promenader, gärna i skog o mark. Har man en vovve är det perfekt. Läsa mycket, svt play, öppet arkiv är rena drömmen om man vill skingra tankarna.

Ensamhet är jobbigt för de flesta av oss. Men vi har också olika behov av ensamhet och klarar av den olika.

En sak som jag tänkt på när det talas om stor helger är. Att man kanske skall börja med sig själv. Vad kan jag som person göra för att det skall bli mindre ensamt för mig och kanske kan jag genom att göra något lyckas se till att andra också känner mindre ensamhet.

Det kanske kan vara så att man kan knacka på hos en granne och höra om den är sugen på lite fika eller mat  just den dagen, eller att titta på Tv ihop. Det kan vara att ta sig till ett äldreboende och fråga om det är nån som vill ut på en promenad eller vill att man läser tidningen. Eller fikar ihop. Be dem berätta om vad just de upplevt i livet.

Att man istället för att koncentrera sig på sin egen ensamhet, hjälper andra att känna sig mindre ensamma. Jag tror inte det är så viktigt vad man gör. Själv har jag blivit stoppad utanför en matbutik. Lätt paff med både glad o ledsen . Personen som stoppade tackade från hjärtat         ( kändes det som) för att jag tagit mig tid att småprata med ett leende i matkön. Och det gör jag gärna, vill inte att samhället skall vara så anonymt. Jag skulle känna mig ohövlig om jag inte säger hej till en person som möter min blick.

Ha en fin dag . Själv skall jag boa här hemma. Det regnar ute och jag tycker det passar perfekt , med lite småpyssel, lite musik och lite internet babbel.. Kram

Jo vist Signemo är det som du skriver. Man ska vara aktivt utåtriktad. Det är till stor hjälp mot ensamheten. Och det är också "motorn" om man vill förbättra sin sociala förmåga. Vi ha ju alla olika förutsättningar. I mitt fall är det den mentala orken som begränsar min sociala aktion- radie. Men det har skrivits förr, men är det någon som har varit volontär under julhelgen? Berätta gärna om era erfarenheter i så fall.

Det är ju alltid så lätt att vara utåtriktad, lättare att skriva.

Jag har nog aldrig varit nån utåtriktad person. Men har nog verkat som det. I de yrken jag har eller har haft så har de inneburit att hjälpa andra. Jag har fått lära mig att stå på mig till ex. myndigheter för en kunds skull.Och det är jag bra på nu

Sen har jag nog ibland som vuxen pratat för mycket, detta för att ingen skall känna sig ovälkommen i nått sammanhang. Då kan man upplevas som oblyg.

Trots att jag inte kommer ihåg nästan nått från barndomen, så har jag fått med mig att vill du nått skall hända får Du göra det själv. Och Du skall alltid sätta andra före. Att du inte skulle tycka synd om mig själv.

Trots att det är helknäppt att ha sådan i ryggsäcken, har det troligen medfört att jag inte har förutsatt att nån annan kan, eller förstår eller vill göra något . Utan vill jag får jag ta tag i det själv.

Vill jag ha sällskap av andra får jag börja med att först bjuda till.

#4 med den komentaren känner jag att det är en bra sak att barnen är hos sin pappa… 😮

"#4 med den komentaren känner jag att det är en bra sak att barnen är hos sin pappa…"

Det var ett sätt för henne att ge uttryck åt in uppgivenhet!

#31 T-Johan.

Håller helt med dig om detta.
Man skall varken döma eller fördömma människor innan man gått 10 mil i deras skor.

Empati är inte enbart ett ord utan en psykisk förmåga att uppleva och förstå andra personers/människors känslor och empati är nära besläktat med inlevelse och medkänsla.

Detta tycker jag tycker är så bra med oss här på sajten ensamhet att vi förstår och sätter oss in i hur andra medlemmar som skriver har det, hur de känner och upplever sitt liv och sin ensamhet.

Sedan så innebär Empati inte att man alltid hålla med människan ifråga eller hålla med om de val som de gör men kunna sätta sig in i deras situation och liv och kunna sätta sig in i de val som de gör.

Angående #4 så kan jag mycket väl förstå henne men jag förstår samtidigt att barnens pappa också vill fira julafton med barnen varannan jul eller hur de nu har lagt upp det.

Bästa hälsningar,
Bertil

I tårar vet jag väl inte. Är så van att va själv på Julen. Har varit själv dom senaste 20 åren.

#33  Här Är Jag

Ja här är vi; "ensamma".

Häng gärna på här på Ensamhet under julhelgen. Förmodligen

kommer vi vara lite extra flitiga i "Prathörnan" och "Hälsningar"

under helgen.

😎

Ang att sitta ensam full och påtänd på julen; här finns en som förstår till fullo - min älskade man gick över till andra sidan i augusti och om jag inte hade haft våra barn, barnbarn och hunden hade jag varit både dyngfull, påtänd och kanske t.om tagit bort mej p. g av min förtvivlan. Julen gör så förfärligt ont för att inte tala om nyår…

#35 Lindyhop och alla ni andra.

Så där gjorde jag också de två första jularna.

Nåväl, nu vill jag väl inte direkt påstå att blev påtänd då jag aldrig någonsin har använt den typen av stimulantia.

Inte heller blev jag väl direkt dyngfull även om jag tog några whiskey som en form av lindrande av tankarna.

Å andra sidan så tar jag gärna ett par goda glas whiskey då och då även vid andra tidpunkter men då skall det vara en singel malt av bra kvalitét.

Jag insåg att det gällde att acceptera att min älskade fd fru hade gått bort och lära mig att leva med det.

Numera så förbereder jag julen liksom många andra.
Till advent så sätter jag upp mina adventljusstakar och min julstjärna samt min dörrkrans på dörren.

Veckan innan jul så plockar jag fram allt mitt julpynt med alla tomtar och annat, juldukar osv och sätter fram allt det.

Julen kommer man inte undan och det kan ju faktiskt vara en väldigt rofylld och stämningsfull högtid även om man lever ensam.

Som jag berättat tidigare så har jag de senaste tre åren tagit mig till min åldriga mor för att fira julafton så att vi inte behöver vara två stycken som sitter ensamma var för sig.

Antagligen så kommer jag att göra det även nu till julafton men det blir kanske den sista då morsan som nu är 87-år och hon hänger inte med så riktigt jättemycket längre varken fysiskt eller mentalt.

Hur det blir nästa julafton vet jag inte men kanske jag då tar mig ner till stan för ett sådant där julaftonsfirande med andra ensamma eller så firar jag den hemma hos mig själv.

Visst har jag barn men de är vuxna och har sitt julfirande att tänka på.

Nåväl alla, vad jag menar är att man inte skall låta julen gå spårlöst förbi utan även om man är ensam och saknar sin förre detta fru/man så tycker jag att man skall bejaka julen.

Julen har ju många olika budskap och ett av dem är ju att det är en stillsam högtidsfylld högtid där man faktiskt även om man lever ensam kan sitta hemma och titta på allt sitt julpynt, sina ljusstakar samt granen och det andra och njuta av julen och högtiden.

De här tre senaste jularna som jag firat med min åldriga mamma så har en av sönerna kört mig dit och jag brukar åka dit runt kl 17 då morsan har maten klar åt sig själv och mig.

Innan jag har åkte dit så har jag hemma tittat på både "Kalle Anka" och "Kan du vissla Johanna" på Svt1.

När morsan och jag har ätit och jag vill ta det lugnt innan vi fortsätter att äta så brukar jag titta på "Karl-Bertils Jul" och efter det så blir det risgrynsgröt.

Sedan så brukar jag och morsan sitta och prata en stund innan jag vid 22/23-tiden tar en taxi hem.

Som sagt så är jag inte säker på att det här funkar nästa år då morsan kanske inte längre bor hemma eller klarar ut det här.

Troligvis så kommer jag då kanske att ta mig ner till stan för ett gemensamt firande med andra ensamma eller så sitter jag hemma hos mig själv och avnjuter julmat i min julpyntade lägenhet.

Även om man är ensam så tycker jag inte att man skall exludera julen utan tvärtom inkludera den som den lugna fina stillsamma högtid den kan vara även om man lever ensam.

Bästa hälsningar,
Bertil

Halloj alla, just me again.

Glömde att berätta en sak.

Jag och min fd fru brukade alltid "plåga" våra barn under julehelgen med Jussi.

Även nu sedan min fd fru gick bort för över fem år sedan så är det här fortfarande min favorit under julhelgen och jag spelar den ofta.

Visst så rinner tårarna nedför mina kinder medan jag lyssnar men numera så är det tårar av fantastiska minnen och inte minst av kärlek.

Det är ju så här med tårar som faller ner längs ens kinder att dom absolut inte enbart måste vara av saknad utan även kärlek.

Våra barn som vi alltid "plågade" med Jussi har numera kommit så långt att även de spelar den varje julhelg.

Finns det något bättre än det här även om tårarna naturligtvis rinner ner rinner ner längs mina kinder varje gång jag hör den och de rinner av både saknad saknad men framförallt av kärlek och kärleksfulla mina minnen.

Gråter just nu som ett litet barn medan jag lyssnar och minns men det är som sagt tårar av kärlek och ljuva kärleksfulla minnen.

I början grät jag som sagt var av sorg men numera så gråter jag av kärleksfulla underbara minnen.

Som sagt var mina vänner, bejaka julen istället för att exludera den.

Det är en underbar högtid även när man är ensam och en högtid som ger plats åt den kärlek man hade och de ljuva minnen som finns kvar av denna kärlek.

Slutligen så ber jag att få bjuda på Jussi Björling.

Bästa hälsningar,
Bertil

Det där med påtänd är en önskan från min sida har aldrig använt sånt - men absolut dyngfull skulle jag vara om jag inte hade barn och barnbarn. Förresten undrar jag om självmordsstatistiken stiger på julen.

Jag blir lite stött av er som skriver att ensamhet skulle vara ett val och att om man vill förändra det kan man bara söka sig till andra människor så är problemet löst.

Ensamhet är inte bara något fysiskt, ensamhet är en känsla. Den känslan är för många människor mycket sorglig och den gör ont. Den känslan blir också mycket påtaglig de dagar man vet att så många andra har varandra.

Jag själv kommer inte vara fysiskt ensam under juldagarna. Jag känner mig däremot mycket ensam då min familj är väldigt splittrad och jag kommer inte fira med någon av dem. Detta är en stor sorg för mig och ensamheten är enormt påtaglig.

Jag sitter inte ensam på julafton. Då åker jag till mina föräldrar, men generellt är jag väldigt ensam då mina föräldrar är de enda personer jag träffar på min fritid. Det kommer nog bli tomt när dom inte lever

Ingen är ensam på julen för världen är full av människor som tänker på och älskar alla de som är själva på julen, Jag är inte kristen men vill ändå skriva så.

#4 Förlåt men fy så lågt att klaga på att ungarna är borta på jul, samtidigt som du själv tänder på. Gör det rätta för dina barn, skit i knarket. snälla!

#38 Lindyhop och ni andra.

Bra att du håller dig undan sådant.

En annan sak som jag personligen också tycker att man skall hålla sig undan är all psykofarmaka även om det är utskrivet av en läkare.

När min fd hade gått bort så gick jag till en psykiater men han kunde ju inte göra något utan skrev bara ut en massa mediciner som jag tack och lov aldrig hämtade ut.

Jag tror nämligen helt enkelt inte på det där med en massa psykofarmaka.

Visst så vet jag att det finns många som är i behov av sådant men jag tror inte att det hjälper ett endaste dugg när livskamrat har gått bort.

Sorgen måste ha sin tid och det enda som kan motverka sorgen är inom sina år när kärleken till de som finns kvar och livet i sig självt övervinner sorgen och gör den till ett fantastiskt underbart minne av den som man har mist/förlorat.

Vad det sedan gäller psykofarmaka i över huvudtaget så tror jag att den skrivs ut alldeles för lättvindigt.

Sådant är ju nämligen väldigt beroendeframkallande och jag har sett det på närma håll genom en person/kvinna i släkten.

Hon kan inte stiga upp på morgonen innan hon genast måste ta sin Xnor och sedan efter den så behöver hon något uppiggande som Seroxat och slutligen på kvällen måste ha sin Propavan innan hon kan somna.

Jag har försökt att förklara för henne att hon måste försöka ta sig ur det här men tabletterna har tagit sin kontroll över henne och hon är en svägerska som miste sin man.

Bästa hälsningar,
Bertil

Här är vi bara jag, min man och barn. Släkten bor 80-130 mil ifrån oss och vi båda tycker julen är dötrist när det är så ensamt, blir lite som en vanlig vardag ungefär.

Men någon gång kanske det ändras.

Kittekatt du har ingen rätt att döma en stackars olycklig mamma som längtar efter sina barn på julafton. Har du någon aning om hur det känns att längta så att det känns som man går sönder och krossas inuti? Du vet ingenting så döm inte, absolut inte! Och Bamse/Bertil det är väl bra för andra om du klarar dej på dina minnen men vi andra som har överjävlig ångest och desperation efter olika trauman i livet, vi kanske behöver våra mediciner som du så glatt fördömer! Hade jag inte min tablett att ta då jag får min morgonångest skulle jag hoppa från Västerbron, är det bättre kanske??? Dessutom bryr jag mig inte ett dugg om att det är beroendeframkallande, jag medicinerar 1000 gånger hellre än sitter och vänder ut och in på mej inför en främmande människa (psykolog) som dessutom har betalt för att lyssna!

#44 Ja jag har en aning om hur det känns som barn till en missbrukande far (nu död, alkoholist) som ofta gjorde mig besviken på just det viset. Och som alltid skyllde sitt julsupande på att vi inte var där (och sina övriga suparperioder på andra saker, alltid pga att det var synd om honom) så känner jag igen den här mkt välkända (och i litteraturen dessutom väldokumenterade) missbrukar-martyr-retoriken. Att skylla sitt drogintag på barnens frånvaro, är att BE dem om att undvika en på jul. Det är min plikt som medmänniska att påminna den som väljer att knarka på julen om att DET är ett eget val. man kan söka hjälp i psykiatrin osv men att välja att ta droger och skylla det på barnen som inte är där… Läs första bästa bok om missbrukare så står det där på första sidan. Så det var av omtanke om #4 som jag påpekade tankevurpan. Man kan må dåligt av att inte träffa sina barn, men ser man inte att man skjuter dem längre ifrån sig genom att knarka… så är man illa ute tycker jag. <3

Påtänd för mig betyder inte anti-ångest-tablett. Det betyder påtänd på droger. Och hårdsupande är lika illa. För barnen,

jag var inte särskilt gammal när jag förstod att de jular jag var hos mamma, så söp min pappa ner sig totalt och att han själv tyckte att det var för att jag inte var där. Barn listar ut vad ni pysslar med. De bär det i sina hjärtan, de bär det på sina axlar. Sluta projicera er ångest på barnen. En vuxen människa behöver inte haka upp sig på vad det är för datum. Det går ganska lätt att skak aav sig upphakningen på just 24:e december och vila sig i väntan på att se barnen igen och fira med dem DÅ.

Själv firar jag, som 30-åring, fortfarande inte jul. Pappas martyskap och supande förstörde den högtiden för mig. den laddades aldrig med nån glädje utan med fejkade smil och hopp om att "pappa inte ska behöva supa"…

Detta skriver jag med vänlig men bestämd empati. Från en som vet hur det känns att vara det där barnet.

#44 Lindyhop

Jag fördömer ingen som helst människa men som jag skrev så tror jag inte i det långa loppet på psykofarmaka.

Jag fick som sagt själv recept på sådana men hämtade inte ut dem och naturligvis så vet jag att den typen av psykofarmaka kan hjälpa till i ett inledningsskede.

Själv så har jag med årens lopp, 5-år sedan min fd hustru gick bort i cancer enbart 52 år gammal efterhand lärt mig att hantera men framförallt acceptera det.

Som jag berättat så ser jag just julhelgen ur en massa olika aspekter där sinne och ro i hjärta och själ är en av dessa.

Som sagt så har jag inte fördömt en enda människa.

Bästa hälsningar,
Bertil

Sa inte att du fördömde nån person utan psykofarmakan! Ja, vi sörjer alla på olika sätt och det är säkert svårt att sätta sig in i någon annans känslor. Men sanningen är, att för många är dessa mediciner en slags livlina i detta hårda liv vi lever. Jag är så pass gammal att jag bryr mig inte om att de är vanebildande (detta gäller alltså enbart mig ) och jag skäms inte för det heller!

Psykofarmaka är bra. Några av oss behöver det under en kortare behandlingstid. Och andra Under återstoden av sina liv. I botten handlar det om att må bättre, av få tillbaka ett liv utanför psykets väggar. Då kan "priset" vara överkomligt, att ta psykofarmaka. Känner jag Bertil rätt så delar han ovan sagda med mig. Själv har jag lite kontakt med en kvinna som är helt beroende av sina mediciner. Hon är livrädd för att glömma/missa dom. Med mediciner kan hon klara sig själv i eget boende men hon är och förblir en trasig själ. Utan mediciner blir det psyket. Och det är bara början. Även om dom tar hand om henne mår hon mycket dåligt. Vi få nog vara glada att vi har våra "piller". Om inte annat ger det oss en "möjlighet" till i livet.

OM man inte vill vara ensam på Julafton,och OM man bor i en stad/ort som har ett härbärge för hemlösa,kan man göra en insats och få och ge värme och hjälp.Baka kanske ngt gott och ta med. Fråga inte efter vad man kan få,utan vad man kan ge till andra . Ha det gott.

#48 T-Johan

Klart att jag delar de åsikterna.

Det enda som jag har varnat för att hamna i ett livslångt beroende av sådan psykofarmaka då jag har sett vad det på sikt kan ställa till med.

#49 Eine

Håller fullständigt med dig.

Om man själv inte vill så behöver man inte sitta ensam hemma på julafton och som jag skrev så kanske min morsa nästa jul inte har den hälsan varken fysiskt eller mentalt så kanske jag tar mig till ett julfirande bland andra ensamma som söker något/någon på julafton.

Alternativt så sitter jag själv hemma nästa jul där jag tittar på "Kalle" samt "Kan du vissla Johanna" medan jag äter min julmat i min julpyntade lägenhet.

Jag har liksom på något sätt accepterat att jag är ensam och har under de här åren lärt mig att trivas med det.

Nu är jag inte på något sätt osocial utan tvärtom.
Var tredje Torsdag går jag till Rock-klubben där vi brukar vara mellan 25-40 stycken rocknördar som samlas.

Bästa hälsningar,
Bertil

Blir ensam till jul och nyår. Jag var dessutom ensam på min 25 årsdag tidigare i år… jag är väl van men lite tråkigt är de :/

#51 Häng på oss här på Ensamhet, för vi drar väl igång något snack i "Prat hörnan". Inget märkvärdigt, men lite mer är det än inget alls.

Jag var helt och fullt inställd på att fira min jul själv här hemma. Men mamma som jag trodde skulle jobba julhelgen blev ledig och ska komma hit. Jag önskar jag kunde vara glad över det.

Är du inte glad över det?

#54 Nej ska jag vara ärlig så är jag nog inte det. Jag älskar min mamma, men hon tar mycket av min energi och jag har inte så mycket till att börja med.

#55 Slappna av,ta det inte så allvarligt.Hon är säkert glad över att få träffa dig,och du kan berätta att du är väldigt trött och slut just nu.

Jag kommer fira jul själv för andra gången i år. Familj och släkt har jag inte någon större kontakt med, kan naturligtvis inte skylla på de andra utan det är ett delat ansvar. 

I mellandagarna drar jag dock till Thailand, denna gång utan sällskap - ska bli skönt att ladda batterierna. 

Jag ser dock inte fram emot Julafton, en period då man borde vara tillsammans med någon, en glädjens tid. För mig mest sorg över vad man missat.

Jag ska tvätta på julafton.. då är det tomt i tvättstugan! …🤢

Hej  på Er.

Kom på en sak , kanske knas, och dessutom så har jag fullt upp med att serva andra så jag kan inte vara med men.

Har själv funnit många goda fina vänner på forum. Har bara träffat på två av dem irl. Men det känns ändå som goa vänner. Vi delar ditt o datt.

Tanken som flög mig nyss, är att man kanske skulle kunna bestämma en tid på julafton. Då tar var o en fram lite gott att äta, sätter sig vid burken, äter o skriver  lite via datorn. Det är ju inte fel på vänner bara för att man inte träffats.

Man kanske inte behöver göra det konstigare. Själv tycker jag det är som en vanlig dag då man skall fixa med mat  för delar av släkten och fara bort till andra delar. Att man under alla år stått för markservisen på julen , gör kanske att man tycker det är bara fler till maten och det skall vara mera mat.

Jag har varit mycket ensam senaste två åren efter en skilsmässa. Jag slipper visserligen bråken och kärlekslösheten men det är ensamt. Från storfamilj till singel. Släckte lampan många nätter och kände mig som den mest ensamma i hela världen. Det var inte så roligt. Jag gjorde dock nåt åt det hela….

#60 Har Du lust att dela med Dig av hur Du tog Dig ur ensamheten

Jag satte in en kontaktannons. Jag saknade nån innanför min innersta cirkel insåg jag. Hade vänner och arbetskamrater men kände mig ensam då jag inte hade nån riktigt nära. 
Det blev lyckat. Mycket lyckat. Jag släcker inte lampan själv längre . Visserligen firar jag julen ensam (hon hälsar på sin mamma) men jag har nån nära mig nu. Då känns det inte ensamt. 
Jag är en "doer". Jag måste göra nåt åt saker som stör mig. Jag är glad jag har orken och viljan. Men det har stundtals varit tungt…

Så glad jag blir för Din skull. 😃Tack för att Du delar med Dig

Vad det gäller Julafton så är det som jag tidigare skrivit så att jag skall fira några timmar med julmat hemma hos min numera 87-åriga mamma men det blir säkert den sista julen då hon numera fysiskt och mentalt inte längre hänger med så mycket.

Det kommer med andra ord att bli jag som lagar julmaten hemma hos henne och så är vi två stycken som inte behöver sitta ensamma var för sig på julafton.

Nästa år/julafton så vet jag inte vad jag skall göra men ganska troligt så kommer jag att söka mig till ett alternaivt julfirande hos andra som också är ensamma men vill komma ut för att träffa andra.

De två första jularna efter att min hustru hade gått bort år 2008 så satt jag bara hemma och grät varje julhelg men kom på att så här kan det ju inte fortsätta men kom på att så här kan det ju inte fortsätta och det är ju ingen annan som kan ta tag i det så då måste jag göra det.

Sedan dess så har jag alltså firat julafton hemma hos min mamma och som sagt så nästa jul kommer jag säkert att ta mig till ett alternativt julfirande.

#59 signemo

Angående ensamhet i övrigt så har jag sedan min hustru gick bort då år 2008 fått en del andra vänner.

Visst kan man som du föreslår bestämma en tid här på iFokus ensamhet för att skriva till varandra på julafton eller andra helger.

För min del så började det där med mina nya vänner genom ett upprop på Facebook.

Det handlade om ensamma här i stan och varför vi inte skulle kunna träffas på en enkel pub/restaurang för att äta en enkel måltid och samtidigt kunna lära känna varandra.

Den första gången så var vi 8 stycken som kom men numera så är vi oftast runt 40 stycken eller fler som kommer varje gång när vi träffas.

Vi träffas var tredje torsdag året runt och alltid på samma pub/restaurang så man behöver inte bestämma något i förväg utan bara gå dit så finns det alltid någon man känner då var tredje torsdag.

Eftersom det är en pub/restaurang som heter Bara Rock så kan det ju vara en fördel att man gillar musik och då gärna rockmusik men dom spelar inte så högt att man inte kan sitta och samtala med varandra ändå.

På tal om just det så är det faktiskt några stycken som har träffat varandra där och numera inte är singlar längre utan har slagit sina påsar ihop och numera är sambos, men de kommer ändå till våra träffar.

#62 _Fisken

Jag har en kompis (god vän) som gjorde precis som du.
Han satte in en annons på e-kontakt där han så småningom fann sin kärlek.

Faktum är att han innan dess inte hade en dator utan ofta när han var hemma hos mig för att umgås så satte han sig ner vid min dator för att kolla kontaktsidor.

Han köpte sig en egen dator och lade in en egen annons.

Han var då för 3 år sedan runt 50-år och han fick en hel del kontakter som han skrev till.

Han träffade även en del av dessa kvinnor irl men inget som det blev något långvarigt av.

Dock så gav han inte upp som han var nära att göra ett par gånger utan påhejad av mig fortsatt utveckla kontakter

Tack och lov att han inte gav upp för efter drygt två år så träffade han en kvinna där allt föll på plats och som han träffar väldigt ofta och de är sedan i somras förlovade med varandra.

Min kompis (gode vän) är en bit över 50-år och han hittade "rätt" till slut.
Han har inga egna barn och har aldrig varit gift men som sagt så finns det alltid någon för alla.

Att jag nu här kallar honom kompis och enbart inom parantes (god vän) beror mest på att han nu efter att ha träffat henne väldigt sällan har tid för sina gamla vänner men sådant är ju helt naturligt.

@Alla,

Som sagt så finns det alltid någon för alla!
Personligen så har jag slutat leta och har inte den ambitionen.

Jag är ju 62-år gammal och har mina minnen av min fd fru som tyvärr allt för ung gick bort enbart 52-år gammal när cancern tog ut sitt pris vilket det ju faktiskt är många som har fått uppleva.

@Alla igen.

GE INTE UPP och så ber jag att få önska er alla en riktigt Bra Jul.

(Trevlig och God skriver jag inte då Julen upplevs på olika sätt. Visst kommer jag också att få en hel del tårar i ögonen medan jag sitter och minns allt det som var).

Bästa hälsningar,
Bertil

Ber att få avsluta med en bild av min tomteorkester som står och spelar.

bamse 6311.

Vill bara skicka en kram och tala om vilken omtänksam o fin människa  du verkar vara.

Omtänksam för Din mor, för att du ordnat grejer.

Och att ha tårar i ögonen är inget fel. Man sitter ibland tänker på fina minnen o ögonen tåras.

Önskar att alla här skulle känna sig som en del i en fin gemenskap här eller någonstans.  Det är sorgligt att några dagar på året skall vara så förknippade med att umgås många. 

Julen upplevs ju så olika,

ensamt

påtvingat umgänge

älskat umgänge

för mycket julklappar

inga julklapar

värme

alkolism

Ja listan kan göras hur lång som helst.

Skickar en riktigt varm julkram till Er alla här. Kanske inte kommer att ha tid att sätta mig här, då jag sköter markservisen , men Ni finns i mina tankar. ✨❤️