Ingen där ute som skulle vilja lära känna mig?

Finns det ingen som ens skulle vilja mejla?

Jo då, det är nog åtskilliga som skulle vilja ta upp en kontakt med dig. Men det finns som oftast ett litet "aber" inblandat. Dom flesta av oss är "ensamma", mentalt, fysiskt eller och känslomässigt. Orsaken till vår ensamhet finns ofta i något handikapp. Som på så vis begränsar vår sociala förmåga. Är du med? Jag skulle vilja att du "hänger på oss" här på Ensamhet. Och i enkel form delar Din vardag med oss. Det behöver inte vara en "uppsats", utan bara en hälsning.

#3 Hur menar du att jag "hänger på oss"?

Jag försöker att nå ut till någon annan som är ensam och kanske göra någons annans ensamhet lite mindre ensam med nått mejl när man känner för det.

Jo Din tanke är mycket berömvärd. Och jag hoppas allt går enligt Dina förhoppningar. Men jag vill inte att Du ska bli besviken. Om Du inte får någon kontakt så fort- sätt att skriva här på Ensamhet. Berätta tex om Din vardag och dela den med oss. Det är de jag menar med "häng på oss", lite slarvigt uttryckt.

hejsan, såg din längtan efter någon att lära känna för att lindra din ensamhet, Jag bor i hälsingland, är 50+, är sambo men också väldigt ensam, ganska nyinflyttad efter att bott i jämtland. vad gör att du känner dig så ensam ?

kramar Byhäxan

#5 Vad kan man skriva om vad som händer i sin vardag? Vad intresserar folk att läsa?

#6 Efter många år av ensamhet så har jag fått en inre ensamhet. Jag har inte riktigt haft känsla av gemenskap med någon, någon som jag kan berätta allt för.

#7 Ensamhet kan se ut på flera sätt, det är viktigt att förstå. Att ta dig ur ensamheten kan på liknande sätt göras på fler än ett sätt. Men för oss ensamma så har inte det så stor betydelse vilka vi är, vad vi kan, vad vi har. Och i många fall spelar inte ålder, kön och nationalitet någon större roll heller. Det viktiga är att få berätta hur man känner det, vad man gör, vad man skulle vilja göra, vad man tänker, vad man tycker. Och någon annan svarar. Ett socialt samspel, helt enkelt. Optimala sociala samspelet är att hitta någon att dela "livet" med. Men skalan är stor, från det enkla till det stora. En fin tråd på temat "dela vardagen" är "50+". Dela vardagen på temat "hobby", kolla "Bilder #4. Dela vardagen i en enkel kort form, starta en tråd i kategorin "Hälsningar".

#7 Men kruxet är att jag inte riktigt vet själv vad jag är intresserad av så att jag vet inte på vilket vis jag ska ta kontakt med folk.

Jag är lite intresserad av mycket. Så att jag vet inte vad jag ska inrikta mig på för intresse. Jag känner mig så dumförklarad och okunnig när jag umgås med många människor.

"Jag känner mig så dumförklarad och okunnig när jag umgås med många människor". Ja vist kan det vara så. Man ibland känner man sig som "en katt bland hermeliner". Men du ska veta att dom flesta "hermelinerna" är ganska obildade. I sådana sällskap brukar jag säga typ; "för mig som novis förefaller det.. …..". Sen är det bara att fråga och fråga. Man kan inte vara bra på allt. Men man måste kunna blotta sin okunskap på ett "belevat sätt", och bli respekterad. Personligen tror jag vi alla måste jobba på att stärka vår självkänsla. Våra ensamhets känslor har en tendens att bryta ner vårt självförtroende. "Jag är lite intresserad av mycket". Ja vist, ett bra utgångsläge för kontakt med nya människor. Säkert vill du lära dig "mer om mycket". En bra "disposition" är att tala om vad du tycker, känner och sedan ställ frågor. Ja jag vet, det går inte av sig själv. Man måste ha lite "övning" innan det "rullar per automatik". Men jag lovar dig, det är värt all anstränging.

Jo jag behöver jobba på min självkänsla, den är urkass.

Men jag känner mig väldigt dum bland folk som jag inte känner. Det känns som alla är mycket bättre än mig, känns som jag är okunnig i allt. Jag försöker att inte visa det. Jag känner mig inte riktigt bekävm.

Just nu, idag, så känns det extra jobbigt, extra tungt. Att veta att man inte har så mycket vänner, det känns extra mycket ensamt.

😎

Du själv sätter fingret på precis rätt grej, medvetet eller

omedvetet.

…….. känner mig väldigt dum……

_Det känns som alla………
_

…….känns som jag är okunnig..….

Ser du mönstret?

Det är en mycket stor skillnad på att vara och att känna.

Bara för att du känner, så betyder det inte per

automatik att du är. 

Sen när det gäller vänner, ska du veta att ha många "vänner"

brukar kallas "Facebook sjukan". Man mäts enligt en skala på

hur många "vänner" man har.

Ingen frågar, är det "riktiga vänner"? Är det vänner som vill vara

vän med mig även när jag blir sjuk, arbetslös och hamnar på

psyket?

Vart i Hälsingland bor du?

#13 Jag bor i Bollnäs

Åh, jag bor ju inte i Hälsingland utan längre upp i norr (flyttar söderöver nästa år) och kommer ursprungligen från Nyköping. :(

#15 Vi kan ha kontakt över nätet om du skulle vilja det. För att det är alltid trevligt att ha lite vänner även om det "bara" är över nätet, så kanske man kan träffas vid tillfälle. Vart är det du ska flytta någonstans?

#16 Det kan vi. Mail? Facebook? PM? Hur hade du tänkt det? :) 
Vet inte, beror helt på vart min man får jobb någonstans men södermanland med omnejd skulle jag vilja säga.

#17 Har skickat pm till dig.

Jag bor strax utanför Gävle och är också ensam. Jag flyttade hit från Södertälje förra året, och har inte fått någon direkt kontakt med någon. Jag bor förvisso med min man, men precis som du så känner jag mig väldigt ensam ibland.

Du är väldigt välkommen att skicka ett PM till mig, om du vill.

#19 Hur kommer det sig att du flyttade till Gävle?

#20 Kärleken. Vi har varit tillsammans i drygt 5 år, och innan förra året hade vi alltså ett distansförhållande. I början bodde vi 35 mil ifrån varandra, sen 22. Vi bestämde oss i början av 2012 att vi ville gifta oss om det funkade bra att bo ihop, sagt och gjort så flyttade jag upp hit. 

Sen trivdes jag inget vidare i Södertälje heller.