Ingen med lite "rättvise känsla" kan bara svälja; att bli lurad, att bli bedragen. Rent filosofisk är det så att evolutions- teorin, ger den starke rätt att trycka ner den svage. Men moraliskt har ingen rätt att trycka ner någon. Ersätt ordet "trycka mer" med "lura", "bedra", så har vi begreppen på plats. Vem ger moralens lagar/principer dess aktoritet? Skaparen så klart. Det finns altså två möjligheter; evolutionens alt. Skaparens och människor som stödjer dessa möjliga utgångs punkter. Jag för min del stödjer inte evolutionen. Och litar inte på människor som stödjer den teorin. Ett problem är att människor som ger skapelsen sitt stöd, är bristfälliga. Även om avsiken är god, så felar vi och när så att säga inte enda fram.

#1 Jag har svårt att lita på folk oxå. Dom som jag en gång trodde att jag kunde lita på och som jag kunde göra allt för, har försvunnit. Så därför har det medfört att jag har väldigt svårt att veta vem jag ska kunna öppna mig för och lita på.

#2 Ja det är så. Man är som mest sårbar när man öppnar sig. Och i det läget spelar en stark självkänsla ingen roll. Man är bara oerhört sårbar. Professionella människor, "yrkes folk" är dom enda jag kan öppna mig för. Psykologer, psykiatriker och läkare, typ. Absolut inte vän/bekantskaps krets eller arbetskamrater. Förr eller senare får du det emot dig. Det bara är så. Ja de förstås, här på ensamhet känner jag mig fri att skriv "öppet och rakt". Det enda som kan hända om ett inlägg inte "faller i god jord" är att man blir avstängd. Det känns mycket skönt att veta att den konversation som vi har här på Ensamhet inte kan belasta en IRL.

#3 Jag har även svårt att öppna mig för professionella människor, som typ läker och sånna människor. Jag har lättare att öppna mig för människor över nätet, för främmande människor, kanske just för att man är okänd för alla.

Det här var bra läsning och T-Johan belyser så bra vår sårbarhet #3.

Jag har slutat öppna mig för alla, har kommit till den slutsatsen att mitt lidande kan jag uthärda. Förstår ändå dom som behöver professionell vård eller en som lyssnar och konverserar. 

Jag är agnostiker, men  tror att livet har en  mening, -kvar finns uppgiften att hjälpa dom jag kan och försöka klara mig själv samt leta vidare i existensen…

Jag har sedan liten blivit lärd om Guds existens och kanske pga döden känns komma mig nära är jag mer övertygad.Döden skrämmer mig inte mer att inte bli ihågkommen för något gott. De som jag uppfattar som onda får sitt snart nog,även om det inte blir under mina levande dagar.Tanken känns bra för tror flertalet vill känna nån möjlighet till rättvisa. Synd att den inte kunde ske i en form som känns mer påtaglig mer omgående.Men vad blir som man önskar. Förhoppningsvis blir döden mer av succé. Tyvärr får man lära sig att svälja bättre inse tidigare mindre ont då man mer våldsamt tvingas,tror mig jag vet.Vill inte nån ska ge sitt skinn billigt,men man ska inse när det är dags.Tackar för de som uppskattat läsa det jag skrivit även om detta inte detta blir lika omtyckt.För det ber jag om ursäkt.

Tackar för de som uppskattat läsa det jag skrivit……

Tycker om att läsa en ödmjuk människas tankar.

Vill gärna återkomma när jag har något mer "genomtänkt"

att skriva.