Att packa upp!
Ber att här på "Ensamhet" att få klistra in ett inlägg från Sajten Matlust där jag ofta lite visar bilder på mina middagsrätter.
Klistrat här nedan in det precis som jag skrivit det där på sajten Matlust.
Bästa hälsningar,
Bertil
Här lördagens måltid som för min del bestod av fläskfilé med smörstekta champinjoner samt klyftpotatis och kall bea.
Om nu någon undrar över min nya servis på de här senaste bilderna så är den inte alls ny men däremot nyuppackad eller kanske rättare sagt återuppackad.
När min fd fru gick bort för drygt 5 år och 7 månader sedan så packade jag ner en massa olika saker i olika kartonger som påminde om henne.
Denna servis är en sådan sak som påminner om henne och den här servisen fick vi på vår bröllopsdag.
Sedan dess så har jag haft väldigt svårt att packa upp alla dessa kartonger då de innehåller så mycket minnen och så mycket kärlek.
Våra barn har varit på mig länge och sagt att: "Pappa, det är dags att släppa nu och gå vidare i livet".
Jag HAR faktiskt på många sätt gått vidare här i livet, jag går på Rock Klubben (Bara Rock) och jag träffar vänner.
Nu har jag även börjat "packa upp" och det känns faktiskt som en befrielse även om jag trodde att jag aldrig skulle kunna vara eller bli förmögen att "packa upp".
Bästa hälsningar, Bertil
Bra jobbat!! Både en sådan fin måltid och att du klarade att ta fram
servisen och dithörande minnen.Du har tagit dig över en tröskel och i
fortsättningen är den tröskeln inte lika hög skall du veta.Lycka till!
![[T-Johan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ett sorge-arbete tar sin tid. Och kan inte påskyndas. Men jag tror du gör rätt som undviker sådant som gör dig påmind. Sedan lite "pö om pö", ta fram föremål och kanske ett och annat fotto.
#1 rimfrost417 och #2 T-Johan.
Tackar så väldigt mycket för era svar på mitt inlägg.
Jo, det känns faktiskt ganska skönt att kunna börja "packa upp" men jag behövde nog de här åren på mig.
Nu när jag väl har börjat titta i de här kartongerna så är det ju många minnen och mycket kärlek sköljer över mig i allt det som jag då för över 5 år sedan packade ner.
Bästa hälsningar,
Bertil
Jag har också en låda som är ouppackad. Den har stått i 8 år och 3,5 månad. Det känns konstigt bara jag tänker på att öppna den. Det är en liten låda, där ryms ingen servis.
Sen är det alla fotoalbum. Jag har haft vänner här som har tittat men jag kunde inte då. Någon gång har jag tittat själv men det blir för jobbigt.
Raija
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4 Raija Danilsson
Man skall nog ta den tid som man behöver på sig.
För min del så var det inte enbart en servis utan även mycket annat och jag måste nog erkänna att det nu känns lite befriande.
Många tårar som rinner längs med kinderna men jag upptäcker att det är tårar av naturligtvis saknad men också mångfaldiga tårar av kärlek.
Hur många gånger har jag inte suttit och gråtit i stora strider medan jag lyssnat till musikstycket som våra barn valde som ett farväl till sin mamma.
Den säger så väldigt mycket på flera olika sätt och barnen har på något sätt lyckats gå vidare mycket snabbare än vad jag har gjort och vad jag kan.
Bästa Raija, vi måste nog alla ta den tiden vi själv behöver och klarar av.
För mig så tog det som sagt var 5 år och 7 månader och jag har precis börjat och vet att vägen fram än så länge kan vara väldigt lång.
Som sagt så umgås jag med människor och har någon form av socialt liv även om jag för det mesta sitter ensam hemma med mina minnen och mina tårar.
Det här sociala livet som jag trots allt försöker att deltaga i ändå någon form av räddningsplanka.
Aldrig mer någon gång bästa Raija kommer jag att träffa någon kvinna som jag vill dela resten av livet med men det är ju inte heller det som det handlar om.
Det handlar absolut inte heller om att glömma men däremot minnas den kärlek som en gång fanns och fortfarande finns kvar.
Tyvärr så är jag inte heller troende vilket kanske skulle varit bra att vara och därmed tro man någonstans någon gång åter skall träffas igen.
Jag har helt enkelt förlikat mig med döden och ärligt talat så ibland när jag går och lägger mig på kvällen så kan jag ibland hoppas att jag ….
Nåväl Raija, som sagt så behöver vi alla olika tid på sig och inget är mer rätt eller fel än det andra.
Ber att få avsluta med det musikstycke som våra barn valde till begravningen och faktum är Raija att ofta när jag känner för att jag behöver gråta där jag sitter med mina minnen så spelar jag det här musikstycket medan jag gråter som ett barn och minns.
Bästa hälsningar,
Bertil
Starta ny diskussion