Hej har du kollat länken i tråden: Hur ska man leta för att hitta en god vän. Under kategorin: Ensamhet. Den ger en del att fundera på. Men i Göteborg finns det flera "ensamma själar".

#1 Indeed, postade just mitt första inlägg där. 

I Göteborg är Citypolarna jätteaktiva. Kolla in dom. :)
Mitt X verkar ha fått ett stort kontaktnät via den sidan. När jag pratar med honom verkar han ha något på G varje vecka.
(Dock finns ingen levande filial i min stad och jag är för blyg för att försöka rodda ihop något själv).

Vet inte om man hittar nån jättenära kompis så men du skrev att du är social och för det borde det kunna passa?

Det är aldrig lätt att komma ensam till en ny stad. Man måste lixom börja om från noll vad gäller kontaktnät. Oftast vill man ju inte helst gå ut själv på ställen och försöka hitta vänner. Enklast är nog att skaffa lite arbetsvänner som man kan hitta på saker med, träffa deras vänner osv så byggs kontaktnätet sakta men säkert upp med bekanta som man tillslut kanske finner en vän i… Lycka till!

tjena.

bor i göteborg , är mycket ensam men pga mina psykiska problem.

så vi är väl rätt olika hehe , jag är ju inte så social.

är en kille på 27 år.

#5 Människan är av naturen social. Om man inte är social finns det ofta en orsak till det. Det är samma orsak/er som gör oss ensamman. Sen kan man alltid försöka minska på dom negativa effekterna av ensamhet. Och det är väl i dom banorna vi "ensamma" bör tänka.

Jag är en ensamsjäl… En tjej på 19 år som mer eller mindre helt saknar vänner. Lider av depression och panikångest(tror även att jag har OCD men har ingen diagnos och har inte sökt hjälp för det) och har dragit mig undan rejält. Är egentligen väldigt social och älskar människor och det suger rejält att vara ensam hela tiden.

Ofta skräms man av att socialisera sig för att man själv är så udda,annorlunda,konstig eller vad som för att sen när man väl vågar inser man att alla på ett eller annat sätt skiljer sig från någon annan.Vissa syns det mer på eller vågar erkänna sitt egenhet.Alla har vi våra sorger,rädslor,önskningar etc men den stora boven och roten till mycket av det vi slits inombords i våra liv är rädslor.Man är rädd för att känna sig underlägsen,lurad,dum,bli ratad. Men jag efter många år av dessa rädslor lärde att känna att jag är värd mer än att skulle någon tycka att jag är si eller så……så vadå? Jag är inte Gud men är värd så pass att jag låter ingen ta min självkänsla eller värde ifrån mig.Jag vet mitt värde idag tillåt er förstå att ni alla har värde med eller utan egenheter som tro mig vi alla har.Sätt värde på er,för gör inte ni det så gör ingen annan det heller.Ni är alla värda vänner,partners mm o låt ingen,ingen att ta det ifrån er. Det är en kamp varje dag men det är jag/ni värda.

#7 Måste bara säga att jag kände igen mig väl i det du skrev. Fyller 18 nästa år. :)