Oj, vad klockrent om man jämför med hur jag har det. Nästan allt stämmer. Har förvisso inte adhd eller några större ekonomiska problem.

Men däremot är jag ganska blyg och rädd för att träffa nya människor, mycket av det kan bero på att jag även lider lite av social fobi och det kan vara ett hinder många gånger.

Jag har märkt att ensamheten är grunden till de flesta andra problem som jag har. Det blir som en ond spiral, med depression, känsla av oduglighet och misslyckande.

Jag lider med dig….för jag vet verkligen hur detta är. Otroligt frustrerande….har ofta självmordstankar.

Inte heller kul när barnen börjar bli medvetna om min situation. Dem frågar ofta varför det aldrig är nån och hälsar på mig och iom detta så är dem ofta ängsliga när dem själva ska hem till sina vänner och vet att jag kommer att sitta ensam. Dem tom erbjuder sig att ställa in sina kompis besök för att vara hemma med mig. Jag brukar skratta och förklara att jag tycker arr det är ganska skönt att vara ensam hemma för då hinner jag med alla sysslor som ska göras men inombords håller jag på att gå sönder. Brukar ljuga för dem och säga att den och den hälsat på när dem i nte varit hemma men hur länge går dem på det. Andra föräldrar har ju ofta middagsbesök av vänner på helger, grill kvällar och bortbjudna medans vi alltid bara är hemma, ensamma Inte konstigt att man bara vill dö. Jag älskar mina barn men det skulle vara guld värt med vuxna vänner omkring sig. Livet skulle kännas lite mer meningsfullt..

Ja, kan förstå att det är svårt när det gäller barnen. Jag har inte själv barn, men kan förstå att man liksom känner skuld….vill ju inte att eländet ska gå ut över dom.

Man blir också mycket irriterad över att andra säger att man får väl gå ut och skaffa vänner då, om man är ensam.

Men så lätt är det ju inte för alla, pga fobier, depression, ångest…etc…etc. Ingen som inte är ensam kan inte förstå hur jobbigt det är. Särskilt jobbigt tycker jag det är på helgen, då man vet att många umgås och har roligt tillsammans och själv får man sitta där ensam och skräpa. Jag jobbar på vardagarna. Har förvisso några få arbetskamrater, men ingen som jag träffar privat eller känner nån större gemenskap med….men visst kan ví ha lite kul på jobbet…..men sen kommer helgen och man sitter och skräpar igen.

Ghosthunter. Ja helgerna är värst. Brukade försöka jobba helgerna när jag kunde det. Men nu när jag är sjukskriven så känns allt som en enda lång helg för mig.

Ja absolut och jag vet hur det var när jag var arbetslös och gick hemma….trodde jag skulle dö av tristess och depression.

Jag har också barn. Han är 18 år och jag har nästan alltid varit ensam här hemma under åren som gått. Men jag har ju själv valt att vara ensam för jag orkar inte umgås. Fast jag önskar jag kunde och orkade. 

Men nu är det som det är. Hans kompisar har många gånger sagt " - Du sitter alltid här ensam" ?                                                                          Så precis som du ,"fuckmybrain" , så har jag lett glatt och sagt att det är så skönt och att jag behöver det men det gör så ont inuti. För det är så galet att jag inte klarar att umgås!!!!! Jag önskar såååå att det skulle gå.  Jag tycker det suger att du vill men inte HAR någon att umgås med. Jag hoppas hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det blir ändring på det. På ett eller annat vis. Kanske har det löst sig redan med hjälp av din tråd här på Ifokus🙂

Ensamhetskänslor…. Det ligger mycket psykologi i det. Helger och framför allt stor helger är det som värst. Kan det bero på att "omgivningen" på något mystiskt sätt skapar en "förväntan" att alla ska ha någon att vara med? Är alla, utom just jag, tillsammans med någon?

Ja, ensamheten förstärks vid helger och storhelger…man ser liksom en bild av att alla träffas och har kul, medans man sitter själv.

"……..man ser liksom en bild av att alla träffas och har kul, medans man sitter själv."

Jo jag tror att för många är det så att storhelgerna är man

"lång-ledig" och passar på att hälsa på släktingar.

Men antalet som faktisk är ensamma är nog större än man

tror. För ensam under storhelg är inget man berättar om,

i alla fall inte på fikarasten på jobbet.

Vet inte riktigt vad du får göra som sjukskriven men har du testat höra med kyrkan om du kan jobba som volontär. Alla är välkomna till kyrkan oavsett om man är troende eller ej och som volontär gör man det man klarar och orkar + man kommer ut och träffar lite folk så man inte bara sitter hemma + kanske man tar en fika ihop medans man jobbar.

+Kyrkan har aktiviteter under många storhelger både där man kan gå som besökare + hjälpa till som volontär det bestämmer man ju själv.

Var själv volontär några timmar i veckan på en sopplunch i en kyrka när jag var arbetslös för då var jag singel och hade ingen att prata med alls (jag har inga barn). Var inte så mycket jobb egentligen men jag träffade ju lite folk att prata med.

Helt riktigt. Storhelger och helger har en spänd sträng över sig. Jag har suttit ensam både nyårshelger och midsommar och  annat som envist ska firas. Jag firar jul med min son , föräldrar och bror och brorsbarn. Det är allt. Men det finns ju många som inte har någon att fira jul med heller. En jul var jag ensam. Men alla helger som "ska" firas behandlar jag som vanliga dagar. Ser på film och äter och låter allt bara vara som vanligt. Försöker inte tänka på att det är nåt särskilt som pågår.

Hej på dig. Ja skrev ett långt inlägg som ja råkade radera. Så ja kortar nu ber lite. Ja förstår dig så. Ja har också haft depressioner och känt mig ensam. Är i stort utan släkt.Och lever i ett förhållande dör jag tidigare blivit psykiskt misshandlad. Vart bor du? Ja kan bli din vän. Ja bir i Sthlm men e från Småland.De son Åsa skrev om kyrkan råder jag dig Me. Du kan vara dör som volontär i den mån du orkar. De har ju ofta secondhand butiker där de behöver hjälp. Ja arbetstränar i secondhand hand just nu och det e jättekul. Ofta e där många andra som också arbetstränar och kan va i samma sits. Men hör av dig ja blir gärna din vän. Kanske vi kan bli vänner på Facebook också. Du ska inte behöva känna dig ensam det gäller bara att träffa vänner som förstår och som e ärliga. Många kramar till dig.

Nyfiken fråga bara, har du kollat länken på tråden: "Hur man leta för att hitta en god vän." Under kategorin: Ensamhet. Jag skulle vilja veta vad du tycker är bra och dåligt på den videon.

förstår hur ni känner er. jag är mycket ensam och känner tomhetskänslor inombords. lider av social fobi och ångest. känner mig annorlunda och utanför i världen. som ni säger helger och högtider är värst då man tror att alla andra lever livet och har det bra.

hatar ensamhet=(

Det finns många definitioner på vad just ensamhet är för något. Det finns inre och yttre ensamhet, alltså det som man "känner" och rent "praktiskt". Så som en del beskriver det ovan, ni har barn, haft någon innan, kärlek, närhet, beröring, bekräftelse, uppmärksamhet, sådant har aldrig existerat i mitt liv. Har insett att mitt liv är ensamhet och får snällt finna mig i det. Ni som känner er ensama, TROTS att ni har upplevt så mycket gemensamhet som barn, familj, kärlek, beröring, förälskelse etc, ni har upplevt mycket mer än många andra. Även om det är svårt, så tänk på hur ni mådde när ni inte var ensamma, en som alltid varit ensam, har inte ens det att "se tillbaka" på:(

Vill bara instämma med Kille. Skulle man tillägga något så skulle det vara att "känslor" av ensamhet när man är fysiskt inte ensam. Ofta beror på någon diagnos i botten. Så det är som Kille är inne på, sortera upp och hålla isär begreppen.