Nä,jag fick inget heller.Känns lite deppigt faktiskt.

Men vaddå,en fest är väl ingenting,den kan ju vara hur tråkig

som helst……Förresten hade jag inte haft något att ta på mig ändå.

Köper väl mig lite glass och tittar på teven den 10:e.Suck.

Min gamla mor levde för några år sedan i den tron att hon fått nobelpriset i litteratur. För henne var det verklighet. För oss var det gallimatias. Så svårt det var att inte såra henne. Hon trodde att hon blivit så rik så hon kunde skicka massor med pengar till fattiga släktingar i andra länder. Vi här i landet skulle ju också bli förmögna. Nu har hon glömt det, tack och lov.

Demens är svårt.

Raija

Ja tänk vad tokigt det kan bli när de normala funktionerna blir satta

ur spel.Vem mår mest dåligt egentligen,den demente eller de

anhöriga??Skönt att den inbillningen gått över i alla fall.

#2 Jag instämmer med rimfrosts tankar. Hon hade kul på Nobel festen i alla fal. Vi andra får bara se på, medan Madelene äter och dansar. Föresten blir man inte mätt på den maten. Och inte får man "backa" heller. Bara le och nicka. Men det hade nog varit roligt att svänga runt med Silvia och dom andra tjejerna Bernadotte.