Känner mej onödig
Hej, jag är en tjej på 15 år som inte mår bra hemma Jag känner mej onödig, som om jag inte är önskad Detta beror mest på att jag inte får plats i huset… Jag måste sova inne hos min mamma… Medan pappa har "mitt rum" där jag har alla mina andra grejer.. Det känns så hemskt att vara 15 och sova inne hos sin mamma Att inte kunna ta hem kompisar för man inte har någonstans att vara.. När jag går och lägger mej brukar jag alltid börja gråta över att det är såhär Jag har pratat med mamma om det i nåt år, har sovit här i minst 4… Hon frågar ; vad ska jag göra åt saken? Pappa snarkar och därför kan inte hon sova med honom Att jag är yngst får det inte att bli bättre, varför ens skaffa mej när jag inte får plats i huset, varför skaffa barn dom inte har plats med? Det får mej att må så dåligt.. Jag orkar inte med detta längre, vet inte vad jag ska göra…
Jag tycker det är orättvist och helt fel av dina föräldrar att inte lösa det på ett bättre sätt! Jag kan tycka att din pappa får snarka i soffan i tv-rummet istället eller ha en extrasäng i köket eller vad som helst. När man är i din ålder så är det viktigt att få ha sin egen space - sitt eget utrymme. Men du får inte tro att du är onödig för en enda sekund!! Alla som finns på denna jord är mycket nödvändiga!! Även om det är trångt och för jäkligt att dom inte ordnar det bättre för dig så är du nödvändig. Kom ihåg det fina du!!!🙂 Jag hoppas verkligen dina föräldrar kan komma fram till en bättre lösning…men om inte så vet att din tid för alldeles eget härligt utrymme kommer. Om inte nu så sen. Den är inte borta för alltid utan den kommer. Kram till dig och kom ihåg att du är mycket nödvändig!!!!!!

Du skrev att du är yngst. Kunde du inte i allafall få bo ihop med något syskon/dela rum? Inte roligt heller men borde kunna funka bättre än att måste sova hos din mamma?
Ni har ingen stor klädkammare eller så som kan göras om till sovgarderob? Alltså få plats med en madrass i, så du får sova ensam? Även om det heller inte är någon vidare lösning.
Hej lilla gumman. Ja blev så rörd när ja läste ditt mail. Du får inte för en sekund känna dig onödig. Du e mycket värdefull. Hurdan relation har du till din mamma och pappa ? Det känns som ett rop på hjälp… Är det så? Kan du prata med din mamma om hur du mår? Kan du prata med nån annan vuxen? Det känns som att de ligger nåt annat under ytan som du mår dåligt över också. E de så? Du får gärna öppna dig för mig om du vill. Ja finns här om du behöver prata med någon. Ibland kan man behöva prata med någon utomstående. Jag hade det inte heller så lätt när jag var u din ålder. Men det e många år sen nu då jag e 48 år. Var rädd om dig och svara gärna så ja får höra hur det går. Många kramar till dig.