Ensamheten är på gott och ont. Väldigt tråkigt att läsa att folk dömer dig av vad du har gjort - inte hur du uppför dig idag..!

Jag har aldrig levt "din" typ av liv så jag har ingen erfarenhet alls. Men jag är ändå en tjej som varit tvungen att bryta mönster, välja min ensamhet, för att orka med mitt liv av andra orsaker. Förr var jag en partypingla och när det blev för mycket så fick jag bryta. Träffade fel typ av män - inte missbruk, utan de ville äga mig - psykiskt - då fick jag bryta. 

Nu är jag 47 år, och vuxen. Bestämmer själv. har börjat titta på livet igen och det är KUL. 

Arbete för mig har alltid varit prio 1. och jag har turen att ha ett jobb som jag älskar numera. Nu har jag börjat leta strötimmar, städ, kontor, affär, budkörning.. tja. lite vad som helst..

Hoppas du är stark i själen och att du tar dig fram på den utstakade stig du tänkt, för du kommer att hitta rätt folk att umgås med, det kommer att ta tid och du kommer att köra huvudet i väggen men det blir bättre!!

Med din bakgrund borde du ingå i ungdomsprojekt då du har egen erfarenhet och kan sätta fingret i ögat på de unga när de är nyfikna och vill testa, och börjar ljuga för sin omgivning- det kanske är något för dig?

jag har vart med om mycket av det du säger, efter att jag kom hem från avgiftningen och blev av med mitt LPT så tog dom flesta avstånd…jag kunde inte umgås med mina gamla polare då jag inte ville ta risken att hamna i träsket igen och dom andra ville inte ha med en att göra, jag gav det tid det har gått ganska precis ett år nu och har börjat bygga upp ett förtroende runt om mig att jag inte tänker vända tillbaka till ett liv av droger och kriminalitet..Det är väldigt starkt av dig att skriva in dig själv och det kan ingen ta ifrån dig! du har en lång och jobbig väg framför dig även fast det känns värrre än när du höll på med drogerna så vänd inte tillbaka det blir bättre med tiden! 
om inte folk kan acceptera dig för den du är då är dom nog inte så mycket att ha i sitt liv iaf…stå på dig! 

MVH odde!

Tack för era svar! har lite att tänka igenom och funderar över hur ja ska göra för att komma dit ja vill göra och träffa dom vännerna och människorna ja vill ha runt mig, mina gamla vänner kan nästan slänga sig i väggen… 

det är nytt och fräscht! :)

"…,mina gamla vänner kan slänga sig i väggen…." Först ska jag hälsa dig välkommet till oss ensamma på Ensamhet. För här är man inte ensam. (Lite småklurigt uttryckt.) Har du fattat att dina gamla "vänner" inte tillför dig något, så har du kommit mycket långt. Det är just denna insikten som ska driva dig fram åt och i vilken riktning som hällts, bara den är "bort från" dina gamla kontakter. Du är värd all beröm och uppmuntran! Detta med att andra "backar" när dom får höra om din bakgrund är lite knepig. Min bakgrund är inte särskiljt lysande heller, i alla fall inte tonårstiden. När jag berättar brukar folk se ut som fågelholkar. Vad du borde testa är att i dagsläget "skriva om" din bakgrund. Nä, nä inte fabulera ihop en story. Testa och skriv om din bakgrund med positivt laddade ord. Typ, jag har försörjt mig på ströjobb, och huvudsak arbetat som volontär bland missbrukare hemlösa osv. Jag hoppas du fattar att det är ett för- slag på hur man kan göra dina erfarenheter till en "tillgång" i tex ett CV och i kontakter med andra.