Hösten är strax vid dörren..
Hmm…hur/vad ska man göra för att hösten ska kännas mindre ensamt..?
Mina tips är att skaffa husdjur, om man arbetar kanske försöka umgås med sina arbetskamrater eller hitta några intressen där man kan hitta människor med samma intressen.
För min egen del funkar djur bäst, alla är vi olika. 🙂
Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga
- Börja på en kurs (foto, matlagning, drama etc.)
- Läs böcker (varför inte på biblioteket där folk finns runt omkring?)
- Skaffa djur (om möjligheten inte finns kanske man kan "låna" någon bekants. Alltså ställa upp som djurvakt)
- Bjud hem folk på middagar, gå promenader, ring och prata av er
Där var några tips i alla fall🙂
Ha katt(er), pärla, drick gott kryddat rooibosté och lyssna på någon mjuk musik
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
Ja det är många bra förslag. Glöm inte all "frivillig organisationer" eller volontärer som det heter i ordern svenska. Själv spelar jag och det ger en lagom stor kontaktyta.
Tack gott folk för tipsen. Många av tipsen har jag testad igenom åren. Skaffa husdjur eller gå på nån kurs är svårt att genomföra då är jag borta mkt från hemorten. Distanskurser är ingen vidare om jag vill vara mer social. Böcker läser jag till och från oavsett årstiden. Blir dock rastlös efter ett tag. Vill helst diskutera och få feedback på det jag tänker.. Träna gör jag också ibland mer på hösten när inget annat roligare bjuds på. Löpning som jag helst underhåller med är tyvärr ingen social sport precis.. Det låter som en massa ursäkter när jag läser igenom texten men seriöst jag har genomfört många målinriktad aktiviteter till och från men tycker att efter tag så är man på ruta 1 igen o igen. Tycker ibland att " idag" känns som en upprepning av gårdagen"..typ livet består av en massa upprepningar eller..??
Glömde lägga till
- Hänga mycket på Ensamhet iFokus
…😉
"Tycker ibland att " idag" känns som en upprepning av gårdagen"..typ livet består av en massa upprepningar eller..??"
Japp!
Så är det för dom flesta av oss. Livet är mycket "rutin". Och
ju äldre man blir, blir det mer "rutin".
Men det finns en poäng med "rutin". Det skapar trygghet, som
man sedan utgår från när man ska utveckla sin personlighet. Det
vara genom att läsa, studera, dansa, spela ett instrument, sköta
husdjur och mycket annat. Detta skapar i sin tur en social kontaktyta,
efter som man inte är ensam i aktiviteten.
Detta är säkert inget nytt för Dig. Problemet är bara att vi ensamma
ska hitta en "balans" som passar oss. Och det är mycket bra att
just "bolla" sina tankar mot oss andra ensamma här på Ensamhet.
..beror på vilken typ av aktivitet man väljer..men eftersom man är mest intresserad av träffa folk så är det klokt att välja en aktivitet som ge möjlighet till det. Av min erfarenhet brukar såna kontakterna sakta dö ut om man inte längre deltar i aktiviteten. Och efter ett tag är det ensamt igen och man är tillbaka på ruta 1 och det är då jag känner att livet består av upprepningar av mest jobbiga saker.
Men det är väl lite så det är som du beskriver. Relationer måste "underhållas". Inga sociala aktiviteter går "per automatik". Det är här våra "sociala färdigheter" kommer in i bilden. Och sådana färdigheter är inte som vi föds med. Utan det är "behovet" vi föds med. Social färdighet är något vi måste "jobba på", alla, ingen undantagen. Men som jag förstår det så är du "socialt engagerad". Och då har du redan den "tunga" biten redan gjord. Det gäller nu att utveckla ditt sociala engagemang.
…att relationer ska underhållas vet jag sedan tidigare. Personligen tycker jag att det ske ömsesidigt.. Det blir snabbt tröttsamt om det är bara jag som håller liv i relationen.
jodå Robyn, det är helt rätt. Om det bara är du som ska hålla relationen vid liv, så skulle jag nog se mig om efter en ny relation/kontakt. Vänskap ska bygga på ömsesidigt intresse av relationen. Och allra bäst blir det om relationen inte bygger på; något man är, något man har eller något man kan. Men detta är svårt, jag vet de.
@ T-johan.. Om det är nu så att man födds med ett socialt behov hur kommer det sig att det är långt från alla som är sociala magneter? och varför blir man folkskygg efter år i ensamheten..?
Jag är inte säker på vad du menar med sociala magneter. Men tänk såhär; vilka egenskaper hos en person attraheras du av? Omtänksamhet, respekt o hänsyn tex. Det är lätt att vara i en persons sällskap som är omtänksam och hänsynsfull, ellerhur. Egentligen spelar det ingen roll om det är en hon eller han, afrikansk muslim eller jude. Här har vi magnet liknande egenskaper som får människor att dras till personen. Men så finns det en annan sida. En person kan vara på ett eller annat sätt framgångsrik i samhället. Och det får en del att dras till personen, som mycket väl kan uppfattas som en "buffel". Människor kan uppfattas som sociala magneter på grund av vad dom är, vad dom har, eller vad dom kan. Hur blir man en social magnet? Vi föds med förmågan att utveckla ett socialt beteende. Men vi måste lära oss att bli sociala. I första hand är det våra föräldrar som visar oss vägen och dom sociala koderna. Om dom inte lyckas får vi det jobbigt som tonåringar, vi blir vilsna och vet inte var vi här hemma. Men det är inte försent att ordna till, men det tar lite längre tid och ansträngning. Den sista frågan varför man blir folkskygg efter att ha varit ensam. Jagvet inte! En person kan gott i väl vara osäker i till en början. Men har hon varit social innan ensamheten tror jag den sociala färdigheten kommer tillbaka med tiden. Så vida det inte är en diagnos i botten. Det här frågorna du tar upp Robyn är Intressanta för det finns många vinklingar på dom. Men det viktiga är att man förstår att man inte är ett "socialt hopplöst fall". För många många har fått en miserabel start i livet, men det går att förbättra på grund av att vi är födda med förmågan att utveckla sociala mönster.
Robyn!
Jag förstår en hel del av vad du pratar om. När jag var yngre levde jag med ungefär samma funderingar.
Vid ett tillfälle var jag så trött på att alltid vara den som tog initiativet till att träffa mina kompisar, så då gjorde jag nåt jag aldrig hade vågat om jag tänkt efter lite mer. Som tur var skrev jag ett spontant svar på en ovanlig kontaktannons.
Det var en kille som annonserade efter ett gäng nya kompisar som skulle kunna umgås och ha kul ihop - utan allt för höga förväntningar. Det var ingen singelklubb eller nåt sånt. Bara en kille som kände sig ensam.
Vi var några stycken 10-12 personer som träffades första gången runt ett stort bord på en restaurang. Han var så blyg att han knappt vågade säga något. Men då började vi andra prata. Någon hade tagit med sig en kompis, men de var de enda som kände varandra innan.
Vi blev ett litet gäng, ibland fler och ibland färre. Ett par försvann efter ett tag och andra kom till. Vi gjorde allt mellan himmel och jord:
paddlade kanot på ett uthyrningsställe och fikade efteråt
spelade fresbee-golf på en bana
julpysslade hemma hos någons mamma (hon var lågstadielärare och fena på julpynts-tillverkning)
kokade soppa tillsammans och lekte levande charader hemma hos en tjej
bjöd in en massa folk till en gemensam kräftskiveknytis i en lokal som fanns i någons bostadsområde
plockade svamp och traskade runt och bekantade oss i ett friluftsområde
gick på teater och åt middag på restaurang
gick på bio och fikade
hade "lekpicknick" i en stor park
sprang ett sånt där "lunka, spring, eller promenera"-lopp vi anmälde oss till
gick på några föredrag om intressanta ämnen med efterföljande frågestund och diskussion
Vi turades om (två och två) att hitta på nästa aktivitet. Alla var inte med varje gång och ibland tog någon med en kompis som anslöt till vår grupp.
En av deltagarna är en nära vän till mig än idag. Två stycken blev ett par. Vi mötte många olika sorters människor - vi var rätt olika redan från början och när en del tog med kompisar utvidgades det sociala kontaktnät vi höll ihop ett par år.
Bara som ett tips. Kanske kan du få kontakt med likasinnade och "omagnetiska" personer som kan ha en jättebra dragningskraft när de får chansen? Prova att söka folk här på iFokus till något du verkligen gillar att göra!
LYCKA TILL!
Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare
Hej Mirinda! Tack för ett super bra förslag! Känns roligt och Spännande!! Har haft liknande gängträff med folk jag kände lite någon gång tidigare, men helt främmande folk skulle vara nåt nytt och riktigt intressant. Spännande höstprojekt..:-) Får se vilka som bli inspirerade!