Min lägenhet och bussen ner till stan
Jag personligen kommer väldigt sällan utanför min lägenhet.
Har vissa fysiska handikapp vilka gör mig ganska orörlig.
Dock så försöker jag hela tiden.
Har de senaste veckorna till exempel gått ut utan att gå på mina kryckor.
Visst så ser det väl ganska komiskt ut där jag kommer gående och mina ben fladdrar som på en pingvin men det bekommer inte mig så där väldigt mycket.
Grannarna här i området där jag bor vet ju vem jag är och när jag skall gå till Willys eller överhuvudtaget till det lilla centrat där jag bor så vet de flesta vem jag är.
Värre är det kanske när jag skall ta mig ner med bussen till stan.
Ja, här där jag stiger på så vet de flesta vem jag är och hjälper mig.
Värre är det när jag väl kommit ner på stan (bussen tar bara tolv minuter) och skall av igen.
De här bussarna skakar ju så jäkla mycket att det är svårt att stå upp och speciellt när de skall stanna vid en hållplats.
Nåväl, det brukar jag också fixa så att jag kommer av bussen helskinnad.
Nu är jag inte så väldigt mycket nere på stan utan mest egentligen när jag skall till Rock-klubben och där känner ju också de flesta mig.
Känner mig väldigt välkommen där bland alla ungdomar men där är också väldigt många äldre människor som gillar Rock och nu pratar jag om riktigt Heavy rock och inget Elvis-stuk.
Nåväl, så här ser mitt liv ut.
Jag- lägenheten- Willys- bussen samt Bara Rock.
Kan egentligen livet bli bättre?
Jovisst fan kan det, men det är ju inget som man/jag behöver tänka på.
Jag har liksom accepterat mitt öde även om jag för det mesta känner mig JÄVLIGT ENSAM och ofta också väldigt ledsen men det är ju så som livet är, man kan inte få allt utan skall nöja sig med det som man har och har fått.
Har fått lära mig att det finns alltid de som har det värre och om jag varken tror på gud eller djävulen så inser jag att det finns många som har betydligt värre helvete än vad jag har.
Nåväl alla, behövde bara få skriva av mig lite vilket nu är gjort så nu är det back to basic vad det nu än innebär.
Skrivit av mig har jag i varje fall gjort.
Finaste hälsningar,
Bertil
Kram på dig vännen du är värde full du med :) Blir lite rörd av ditt liv :,)
#1
Gladamarsvin, tack så väldigt mycket för ditt inlägg.
Som jag skrev tidigare så behövde jag bara skriva av mig mina känslor och tankar vilket underlättar en hel del så nu är allt ok igen.
Skall faktiskt till Willys nu senare på em, har tyvärr inte råd att gå in på dem lokala pizzerian och puben där det annars ofta sitter några grannar man kan prata bort en lite timme med.
Det kostar som sagt pengar med en eller två öl så in dit går jag inte så ofta.
Btw Gladamarsvin, hur går det med din nya lur?
Har för mig från den sajten att du skulle eller hade köpt en ny lur.
Finaste hälsningar med stor kram,
Bertil
Ja de stämmer de ja de går fint gillar den mycket 🙂
#3 Gladamarsvin
Härligt att du gillar din nya lur och har för mig att det var en Samsung som du köpt.
Själv så är jag som du kanske läst i olika inlägg på både "Android" samt "Mobiltelefoner" lite av en HTC-nörd men måste snart köpa en ny lur och då kan det bli en Plastic Fantastic S3, 4 G *skrattar*.
Bästa hälsningar,
Bertil
Ja de var en samsung 🙂 ja skrattar😃
Läckert att du har en Rock Klubb att gå till. :)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#6 Biadora.
Visst är det.
Älskar ju Rock och helst riktig hårdrock men lyssnar faktiskt på alla slags musik även om Rock står mig varmt om hjärtat och då som sagt var gärna hårdrock.
Killen som "bankar" trummor på bifogade video är vår svenske Mikkey Dee.
Hoppas att du gillar musiken Biadora.
Finaste hälsningar,
Bertil
Tack så mycket för musikklippet. Det livade upp här hemma i köket.
Jag gillar rock, gärna lite äldre typ ZZTop, men har svårt för att lyssna på det 'privat' då de flesta ställen jag har jobbat på. där har det körts (hård) rock nätterna igenom. x)
Men det här var perfekt för mig, melodiskt och fint.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#8 Biadora
Kul att du gillade klippet.
Här en klassisk gammal ballad från 70-talet.
Bästa hälsningar,
Bertil