#TS

 Du skriver så bra och öppet om din ensamhet, där har du en  fördel och det kommer att hjälpa dig i framtiden, men just nu måste du väl få mer av vårdapparaten än en diagnos. Hur fungerar din skolhälsovård och har du ingen kurator eller skolpersonal som du kan prata med? Jag frågar för gick i skolan så länge sedan.

Vet själv hur jag var ensam ända in i sista åren, jag mins att läste mycket på den tiden och bara härdade ut, sedan fick jag ett par vänner som blev långvariga in i vuxenlivet.

Att man är missnöjd med sitt utseende är snarare en regel än undantag i tonåren, men om dom i klassen värderar det så högst så är dom inte själv värda att ha som vänner.

Här på i Fokus ensamheten kan du säkert få mer råd och vänner.

Skickar dig styrkekramar🙂

Hejsan.

Du skrev så väl att jag tror att många av oss här känner igen din situation… personligen blev jag mobbad i hela grundskolan (årskurs 1-9) och på mitt första gymnasium av både lärare och elever men det vände när jag började i en klass där prestige och utseende spelar väldigt liten roll, på ett nytt gymnasium. Jag har haft en vän genom hela livet medan andra kommit och gått, men våran kontakt är aningen lös.

Att du har dåligt självförtroende är inte så konstigt med tanke på vad du har fått gå genom och därmed är det också svårt att skaffa sig nya vänner… mitt råd till dig är att börja med en hobby för att träffa likasinnade människor, där spelar ingenting roll förutom erat intresse. Ingen bryr sig om hur du ser ut eller vad folk i skolan tycker om dig, det är helt irrelevant, det folk ser är DIG. Du kan söka dig till föreningar, kurser eller forum på internet där du kan prata om sånt du gillar. Då blir det också mycket lättare att få vänner eftersom man har något gemensamt att prata om. Av personlig erfarenhet så håller jag mig undan från psykvården och allt som har med kuratorer, lärare och liknande att göra då de skapar problem som inte finns… det är min erfarenhet men det är såklart annorlunda beroende på vart man går.
I övrigt så finns jag här på sajten ifall du någon gång behöver prata av dig om allt mellan himmel och jord! :)

Välkommet till oss ensamma och kän Dig som hemma här med oss. 1. Du behöver inte be om ursäkt för att du skriver vad du tycker och känner. Det är prescis tvärt om, här på Ensamhet förväntas det att vi är ärliga, uppriktiga och skriver hur vi käner det. 2. Det är inget straff att din situation är som den är. Den tanken har sina rötter i något som kallas "framgångs- teologi". En gren av "Kristendommen" som är mycket grym. Och hävdar att den Gud dom tillber skänker framgång om dom är godkända av honom. Slå "straff tanken" ur hågen med en gång.

Hej.

Precis som du själv skriver och konstaterar i slutet på ditt inlägg  så verkar du vara en väldigt trevlig tjej.

Om du nu börjar just där med att du själv vet att du är en trevlig och go tjej så har du mycket att starta med.

Det är faktiskt en sanning det där gamla ordspråket att om man bara lär att älska sig själv så kommer alla andra också börja älska dig.

Shit, jag är ju 62-år gammal så jag kanske inte vet hur det är att gå på gymnasiet idag men jag har ju faktiskt också varit både ung och gått på gymnasiet en gång.

(Har dessutom en 24-årig son och det var ju inte så där rysligt länge sedan som han gick i gymnasiet så lite vet jag fortfarande om hur det är).

Om du till att börja med tänker på att du bara har ett halvt år kvar på gymnasiet så kanske det känns lite lättare.

Efter gymnasiet så börjar ett helt nytt liv med  helt nya möjligheter och helt nya vänner.

Förstår innerligt hur du tänker just nu men som sagt var så om några få månader så är gymnasiet slut och då börjar en helt ny framtid.

Jag är helt och hållet övertygad att du efter gymnasiet kommer att börja ett helt nytt liv med helt nya möjligheter och nya vänner.

Lyssna också på #2 Radioaktiv som har många goda råd.

Glöm också det där som du skriver att du är ful, alla kan vi ju se på din bild att du är en söt fin härlig tjej.

Nu krävs bara att du själv också börjar att inse hur söt fin tjej du är och ser ut och börjar ta det där ifrån.

Slutligen så var ditt inlägg inte alls deprimerande och vi kan alla läsa och se av ditt inlägg precis som du själv skriver att du är en trevlig tjej.

Du har ju själv den kunskapen och inseendet att du är en trevlig liten tjej och från där så kan du ta livet hur långt som helst.

Bästa hälsningar,
Bertil

Jag vet precis hur det kan vara, då jag gick igenom ungefär samma sak i gymnasiet. Hade en jag umgicks under 1,5 år men av någon dum anledning blev vi osams och umgicks inte mer. Då blev jag istället utnyttjad av folk som ansåg att jag bara dög när de hade problem. jag är för snäll av mig och orkade inte säga ifrån… Skönt att gymnasiet är över. Mitt tips är att kör ditt eget race det funkar bäst. Personen du umgås med kan du helt enkelt endast umgås med i skolan, eller så om du kan hitta andra du kan umgås med.

Själv valde jag att vara helt ensam tiden som var kvar av gymnasiet. jag kände att jag inte var där för någon annans skull jag var där för att få mina betyg och inte fjanta runt för alla andra. Så även du kan klara det. Vänner kommer och går och det finns säkert bättre människor man kan vara vän med.

Har du några intressen?