det känns ju som man vore den den enda på jorden som känner sig ensam o oälskad…ändå vet jag att det inte är så…att närmsta familjen älskar en hjälper föga i vardagen då jag lever ensam…men egentligen så tror jag att man skaffar den kärlek som man önskar/orkar med, o jag orkar inte, jag trivs bra i mitt eget sällskap o mina hundar gör var dag värd att vakna till…jag önskar dock att jag hade ork o energi till att skaffa fler vänner…

#0 Cirrum@ Jo vist, Du är inne på 'ensamhetens' grundstenar, eller orsaker, om Du vill. Det ena är att det alltid finns något hos mig som 'gör mig ensam'. Det andra är, att bryta 'ensamheten' innebär att göra något (osjälviskt) för någon annan. Dessa 'teser', 'doktriner' kan man sedan bryta ner i mindre bitar. Men det allra viktigaste är, och det är dessutom helt avgörande för hur man ska lyckas eller orka leva med sin ensamhet är, att man 'köper', acceptera dom två ovan 'teserna'. Det kan vara svårt att argumentera med en person som vägrar att inse 'sin del' av ensamhetens orsak. Men det känns fel att bara hålla med för att 'snäll' också. Det var kul, positiv att läsa Ditt inlägg Cirrum, de där med 'farkoster' är ett mycket bra bildspråk. Det vill jag gärna låna av Dig.

Välkommen till Ensamhet, je_li_na. Jag tror vi skrev samtidigt, det är bara två minuter mellan våra inlägg. Dina känslor kan jag förstå, för vi känner så, dom flesta av oss här på Ensamhet. Men du tillhör en 'priviligierad' skara som är medveten om 'orsak o verkan'. Du nämner 'ork', ja vist är det så. Men inom ramen för din ork, tror jag att du är både social och älskvärd. Häng kvar här på Ensamhet, så kanske det dyker upp en "farkost" med någon likasinnad, som förstår att umgås på ett sätt som är ömsesidigt uppbyggande.

Glädjande T-Johan att du tyckte om mitt inlägg och metaforen som du lånade🙂kom genast till användning (du behöver inte lämna tillbaks ordet😃för den är fri nu)

Jag välkomnar också je_li_na och instämmer med dig att det är ansträngande att försöka skaffa lämpliga kontakter, men  ingenting är omöjligt om man verkligen vill och är trägen, så häng med oss 👍

Ja du, livet är en resa i tiden, och den enda du alltid har, är dig själv. Visst är det så. Jag har blivit lite äldre nu, och man inser att leva är bra roligt, trots alla motgångar man träffat på, vänner man förlorat och vänner man funnit. Och ensamheten i familjen som alltid finns så länge du tänker så. Ensamheten går att jobba bort  ."vi är störst vi är bäst och vi är vackrast - låt inte förtryckarna få oss att tro något annat" Njut av dig själv och livet.

Undrar om positiv förhållningssätt är medfött eller är det alltid avhängit hur väl du blivit omhändertagen i början.

Vet många som har upplevt katastrofer men ändå kunnat vara optimistiska inför resten av sina liv.

Jag kunde identifiera mig med dessa blommor idag:

Positivt förhållningssätt……. Komplext……… Grunden är, hur vi tänker. Våra tankar kan vi styra. Vi styr våra tankar med det vi matar hjärnan med, hat, omtanke, porr, politik, kunskap osv. Om man vistas i en miljö som "bombar en" med rasism. Kommer man att få svårare att ha ett positivt förhållnings- sätt till invandrare. Om man lärt sig älska nya maträtter kommer man nog med stor sannorlikhet att ha en positivt förhållningssätt till invandrare. Med i botten är det vi som måste "forma" vårt tänkesätt.

Positivt förhållningssätt……. Komplext……… Grunden är, hur vi tänker. Våra tankar kan vi styra. Vi styr våra tankar med det vi matar hjärnan med, hat, omtanke, porr, politik, kunskap osv. Om man vistas i en miljö som "bombar en" med rasism. Kommer man att få svårare att ha ett positivt förhållnings- sätt till invandrare. Om man lärt sig älska nya maträtter kommer man nog med stor sannorlikhet att ha en positivt förhållningssätt till invandrare. Meni botten är det vi, som måste "forma" vårt tänkesätt.

Som jag tolkar din mening T-Johan så vi är i princip vita blad från början och sedan blir ifyllda av omgivningen.

Jag tror att den som har haft grundtrygghet i sin barndom har bättre rustade för livet , men det är svårt att forska eftersom familjer visar oftast  bara en fin  sida utåt.

Att man har vart tvungen forma sitt tänkesätt stämmer på mig och optimism ligger mer för mig än dess motsatts🙂

……vita blad från början….. Ja till stor del är det så. Man inser snabbt vilket ansvar föräldrar har gentemot sina barn. Om inte föräldrarna fyller dom vita sidorna, gör någon annan det. Om föräldrarna förmedlar positiva värderingar, vårdat språk, ärlighet, och osjälvisk omtanke, kommer barnen att "präglas" av de precis som ett mynt. Grundtryggheten du nämner är viktig, vist är det så. Men de börjar alltid hos föräldrarna. Är deras liv i "kaos" kommer inte barnens liv att bli bättre. Sen finns det alltid så kallade "maskrosbarn", men det är undantag. Fråga högstadielärare, dom kan se på eleven hur deras föräldrar är. Kontentan är, alla som haft/har stabila föräldrar/familjeförhållanden kan vara lyckliga över de. Vare sig dom är medvetna om de eller inte har det påverkat deras liv gynnsamt. Detta är det bästa "arv" man kan få.