Att förlora någon är aldrig lätt. Förlorade själv 3 stycken ganska tätt. Även om inte alla var så nära var det ingen rolig upplevelse. En av personerna kan jag sakna ibland, så vet hur det kan kännas. Kan av någon konstig anledning få för mig att jag ser en av personerna som dog.

Skickar en styke kram och hoppas att det känns lite bättre.

#1 Jess89

Tack för din alltid lika stora omtänksamhet.
Det här var ju "hennes och min låt" och visst så faller tårarna när jag spelar den.

Dock så är det som sagt var 5 år sedan och livet har gått vidare.

Däremot så tar jag mig den friheten ibland att sitta och lyssna samt minnas det som var och även om då tårarna faller längs min kind.

Visst, det är aldrig lätt att förlora någon Jess89 och visst kan man i vissa situationer se "hon" framför sig.

Nu är det faktiskt mest morsan som jag är orolig för, hon är 87-år och inte alls bra men man får ju ser hur det går.

Tack än en gång Jess89.

Finaste och bästa hälsningar,
Bertil

#2 Alltid är vi oroliga över saker här i livet, men det hör väl till livet. Är din mamma dålig?

Jag vet inte hur det känns och förlora någon nära. Min farmor gick bort 2010 tyvärr hade vi ingen nära relation då hon blev sjuk tidigt. Misstänker att hon hade Alzheimers, men är inte säker. Ofta önskar jag att hon fortfarande levde. Eller det är inte bara hon som borde finnas kvar, förlorade en släkting i cancer något år senare som jag har mer minnen ifrån. Det är aldrig kul och förlora någon.

Men för varje dag lär man sig och hantera sin sorg och sakta men säkert känns det lite bättre. Man får glädjas åt de positiva i livet helt enkelt. 🙂 Vet att det låter svårt när man väl är där men saker blir bättre. Hur känns det att du har varit utan henne i 5 år?

Det var så lite så alla behöver vi lite stöttning ibland.

#3 Jess89

Tack så väldigt mycket för ditt svar.
Jo, morsan har börjat bli riktigt riktigt dålig.

Vi barn min lillasyster, lillebror och jag har kanske skjutit allt sådant framför oss.

Skall till henne nu på torsdag förmiddag då jag beställt dit en sjukgymnast för att titta ut rullator och andra hjälpmedel åt henne.

Om det riktigt räcker vet jag inte då hon väter i sängen om man säger så och hinner inte heller fram till toaletten när det behövs.

Pratade med min lillasyster och lillebror ikväll om det kanske inte är dags att hon behöver komma till ett servicehus.

Inte lätt det där då hon absolut inte vill till ett sådant boende och förutom det att hon har svårt att hålla "tätt" så kan hon knappt ens gå och röra sig  i sin egen lägenhet.

Dock så är hon sin ålder till trots ganska klar i huvudet, där håller hon reda på det mesta.

Angående din fråga om Ann (lilla vackra Anna) så var det ett helvete i början.
När hon gick bort så hade ju vår yngsta son inte ens gått ut gymnasiet.

Hon gick bort i April och två månader senare så skulle då Alexander gå ur gymnasiet.

Jo Jess89, det var en riktigt tuff tid men som jag har skrivit tidigare så går ju åren och det har de ju gjort både för mig och våra barn.

Hade inte tänkt det här Jes89 och jag har aldrig någonsin tidigare heller spelat den här låten i något som helst community på internet.

Här under kommer då den låt som jag och våra barn valde att spela på hennes begravning.

Fan, nu gråter jag igen och hur skulle jag någonsin kunna göra annat när jag hör denna.

Bästa och finaste hälsningar,
Bertil

#4 Det där med att placera äldre människor på boende är inte lätt. Jag kan förstå äldre som vill bo kvar hemma, men det är inte alltid det går tyvärr. Har nyligen gått igenom samma problem med en släkting som till en början vägrade men efter mycket lirkande gick hen med på det. Det är mycket bättre både för de äldre och anhöriga. Tillsyn, hjälp och sällskap låter ju kanon då slipper man gå och oroa sig för att saker händer(även om det kan hända). Hoppas att det går bra för din mor och att ni hittar ett bra servicehus åt henne.

Har du pratat mycket om att du förlorade din hustru? Hur har det gått med övriga familjen har ni kunnat rå om varandra efter bortgången. Tycker det låter som att du har tagit bortgången ganska bra.

Just den låten är fin tycker jag, och behöver ingen bortgång för att fälla en tår.

Styrke kram i tuffa tider som dessa.

Bamse, man kan bo kvar väldigt länge i det egna hemmet med hjälp av hemtjänsten. Vi vårdar och ger service så man kan leva ett värdigt liv utan att behöva flytta. Man kan få hjälp med dusch, personlig omvårdnad, frukost, matleverans, städ, tvätt, handling, utevistelse och social samvaro mm. Man kan ha sk trygghetsbesök flera ggr/dag. Finns också larm. Inkontinenshjälpmedel (Finns tex sk pappersdraglakan att bädda med) brukar distriktssköterskan kunna ordna.

Jag tycker absolut att man ska låta den gamla få bo kvar i det egna hemmet så långt det är möjligt, om det är dennes önskemål.🙂

Hoppas det löser sig till det bästa för din mamma.❤️

#5 Jess89.

Jo just det men fd har så småningom har tagit ganska bra och och det har även våra barn gjort.
Man har hu inte så väldigt mycket att välja på än acceptera hur saker och ting blir.

Bästa hälsningar,
Bertil

#6 Monsva och #5 Jess89.

Jo det där med morsan är lite svårare.
Även om hon fysiskt sett är väldigt skröplig och knappt som sagt var kan "hålla tätt" så är hon väldigt klar i huvudet.

#6 Monsva, det är alltså flera månader sedan jag ordnade ett sådant där larm hon skall ha runt handleden till henna men det bar hon bara ett par veckor och sedan lade hon bort det.

Sedan i fredags så har hon också en rullator i lägenheten så att hon skall kunna ta sig runt i sin egen lägenhet och den är hon väldigt glad att jag ordnade till henne.

Jag har förklararat för henne allt det där med hemtjänst och allt det som hemtjänsten kan hjälpa henne med men sådant slår hon bara ifrån sig med båda sina armar.

Hon tycker att bara jag lillasyrran och vår lillebror handlar mat till henne någon gång då och då så klarar hon sig säkert.

Det värsta är det där med att hon inte kan hälla "tätt".
Lillebrorsan var hemma hos henne nu för ett par dagar sedan och städade upp på toaletten.

Morsan är envis som tusan och vill inte ha någon hemtjänst som kommer hem till henne och som sagt var så är hon väldigt "klar i huvudet" och vet precis vad hon vill.

Att jag nu lyckades att få henne till att ha en rullator i lägenheten var egentligen bara för att hon själv fattade att hon behöver en sådan för att överhuvudtaget kunna röra sig i sin lägenhet,

Ja, vad gör man som barn, man vill ju göra sitt allra bästa och jag har förklarat för henne allt som hemtjänsten kan göra för henne men då slår hon ifrån sig med båda sina armar, sådan vill hon inte ha.

Man kan ju inte tvinga på henne sådant som hon inte vill ha även om hon som sagt var skulle behöva det i allra högsta grad.

Både jag och min syskon vill ju inte tvinga på henne något som hon inte vill ha.

Som sagt det där med larmet som hon skulle ha runt sin handled hade hon bara på sig några få dagar innan hon plockade bort det.

Nu retar hon sig mest på att det kostar 139 kr/månad utan att hon använder det och vill helst lämna tillbaka det.

Jag har förklarat för henne att hon inte behöver ha det runt handleden utan att jag kan skaffa henne en halskedja där hon kan har larmet runt men det vill hon inte heller höra på.

Att jag däremot nu till sist lyckades förklara för henne att hon behövde en rullator för att ta sig runt i lägenheten det förstod hon faktiskt själv.

Hon trillar ur sängen när hon ligger och sover och slår sig ganska betydligt så det var därför som hon till sist själv insåg att hon behöver en rullator för att kunna ta sig runt i lägenheten.

Vad det sedan gäller med hemtjänst så slår hon ifrån sig med båda sina armar.

Ja, vad gör man?

Jag har diskuterat det här med både min lillasyster och lillebror.

Som du själv nämner så kan hemtjänsten hjälpa till med mycket men hon vill inte lyssna på sådant så där står jag syrran och min bror som hon sätter allt sitt hopp och tro till att vi hela tiden skall vara där och hjälpa henne.

Inte alls lätt att veta hur man skall göra med en 87-årig morsa som man egentligen vill allt det bästa väl med.

Bästa hälsningar,
Bertil

Bertil, ja du det är inte enkelt, det förstår jag. Men du och dina syskon måste ju försöka få din mamma att inse att hon behöver hjälp. Men hur gör man? Ibland kan det gå om man "smyger in hemtjänsten", alltså börjar med väldigt få insatser som sedan utökas vartefter. Skulle ni kunna få er mamma att gå med på s.k tillsynsbesök/trygghetsbesök? Om ni säger att det är för att NI är så oroliga för henne, att det är för att stilla er oro som hemtjänsten kommer för att titta till henne nån gång om dagen? För har vi väl kommit in brukar den behövande tycka att det är riktigt trevligt att få besök🙂Sen kan man gå vidare….

Prata med distriktssköterskan om inkontinensskydd. Det finns en hel del att välja på. Vet din mamma att larmet även kan användas när man har olyckats med toabesök och behöver hjälp med att få på sig torra kläder, torka upp mm? Många tror att de bara får larma om de ramlat.

Mvh

#9 Monsva

Hej igen och tack för all information om hemtjänsten.

Pratade med min syster tidigare ikväll om att vi måste göra något.
Tror också att det kan vara en bra idé det där med att smyga in hemtjänsten och är helt övertygad att hon efterhand skulle tycka om det.

Tack Monsva, det här var väldigt bra information som jag också skall berätta för mina syskon om.

Bästa hälsningar,
Bertil

#10
Håller tummarna för att ni lyckas!👍

#11 Monsva

Tack vare dina goda råd så är nu både jag och mina två syskon bestämt oss hur vi skall göra.

Jag pratade med morsan i telefon ikväll och berättade att vi tre syskon gemensamt hade bestämt oss för att hon skall ha åtminstone 1 sådant där trygghetsbesök per dag.

Hon gillade det inte alls man jag var väldigt bestämd och sade som det var att vi alla tre syskon nu hade pratats vid under dagen och helt enkelt bestämt att nu skulle det bli så.

Monsva, en sak skall du veta!
Det är tack vare dig och den utförliga information som jag fick av dig som vi syskon nu har tagit detta beslut.

Utan att nämna dig överhuvudtaget så skickade jag mail till mina syskon och berättade om allt som du berättat för mig som hemtjänsten kan göra.

Det där gjorde jag alltså då i tisdags kväll när du berättat allt det för mig.
Idag så pratade vi alla tre med varandra och tog det beslutet och så föll det då på min lott att ikväll ringa morsan och berätta vad tre barn gemensamt bestämt.

Hon förstod att vi menade allvar och att hon var tvungen att acceptera detta dels för sin egen skull men även för att vi tre barn inte skall behöva vara så oroliga hela tiden och varje dag.

Jag skall naturligvis hälsa på henne nu en dag i helgen.

TACK så enormt mycket för din utförliga information och vägledning Monsva.

Finaste och bästa hälsningar,
Bertil

Tack för dina fina ord, Bertil. Jag blir så glad att det jag skrivit kommit till nytta. Må det nu bara gå väl och att din kära mor släpper in hemtjänsten🙂. Har du fler tankar o funderingar får du jättegärna dela dem med mig.

"Allting går. Och går det inte, så går det ändå" 👍

@13 Monsva

Som sagt så är det tack vare din utförliga beskrivning om allt som hemtjänsten kan hjälpa till med som jag och mina syskon diskuterade allt detta och att det föll på min lott att berätta för henne vad som vi hade bestämt att hon nu skulle ha ett sådant där trygghetsbesök om dagen.

Monsva, jag ringde ju till distriktssköterskan för ett par veckor sedan.
Visste ju inte var jag då skulle vända mig så jag ringde Helsingborgs stad som kopplade mig vidare.

Det som det handlade om då var att jag ville att hon skulle ha en rullator.
Hon kämpade emot med näbbar och klor fast hon inte kunde röra sig runt i sin egen lägenhet.

NU, så är hon så tacksam över sin rullator där hon kan ta sig fram i lägenheten.

#13 Monsva.

Ett stort TACK för all din information och så att vi barn fick redan på allt som hemhjälpen kan hjälpa till med och att vi började agera.

Nu så när hon väl får börjat med sina trygghetsbesök en gång om dagen så tror jag garanterat att hon så småningom kommer att vilja ha hjälp med ytterligare saker.

En sådan sak till exempel att duscha sig själv och övrig personlig hygien vilket hon faktiskt inte egentligen klarar själv längre.

Bästa och de allra finaste hälsningar,
Bertil