Hej, jag har skrivit tidigare på denna sajt. Är en helt normal, socialt fungerande kvinna men som av någon anledning ändå aldrig kommer ur ensamheten. Har just nu påbörjat min semester och kan tyvärr inte glädjas eftersom jag nu blir ännu mer ensam. Jag har bara bott här i tre år,men har skaffat en del vänner. Tyvärr har de ju semesterresor som de åkt iväg på så jah blir kvar här. Har inga barn och min bror med familj bor långt bort. De har jag halvbra relation med, de har så mycket att tänka på med tre barn och allt annat att de lätt glömmer bort mig. Jag har hamnat i åtskilliga perioder av svår ångest pga min ensamhet, men låter mig inte hamna där mer. Än så länge går det. Det är när jag börjar anklaga mig själv och tycka illa om mig som jag hamnar där. Jag saknar så otroligt mycket att få vara en del av en familj. Har saknat det sen jag var barn… Är ni fler i denna stad eller omkring, som är ensamma men socialt fungerande människor och som vill göra nåt åt detta? Kan vi inte hitta på nåt ihop? Kram