Det kanske är mig du menar när du skriver "särbo och kk". Jag ska förklara. Min dotter och hennes dotter var klass kompisar på högstadiet. Så det var då jag lärde känna denna märkliga kvinna. Hon är som jag nämnt psykiskt sjuk och blir inlagd med olika mellanrum. Hon är en människa som behöver hjälp alt som oftast. Det kan vara allt från att Instalera en tvättmaskin till hjälp med skjuts till stan, psyket och annat. När hon är i balans är det en trevlig människa omtänksam o go. Och vi brukar ta långpromenader tillsammans. Givet vis pratar vi mycket om allt mellan himmel och jord, fördomsfritt men med respekt. Hon är mycket intelligent och vi har ett ömsesidigt utbyte av våra resonemang. Allt detta är på ett vänskpsplan, och sex är det inte tal om. Psyk medicinen trubbar av allt som har med sex att göra. Men när hon blir "sjuk" "slår det över". Så hon vill vara lite "vampig", och njuter av att få blickar, uppskattande komentarer typ "du är snygg i kortkort". Och vist har vi "försökt" sexa. För det blir bara "försök". Ingen "höjdare" alltså. Nu är hon ca20 år yngre än jag. Och skulle, om hon var frisk, ha ett mycket finare sexliv. Det har hänt lite då och då att vi promenerat gått hem till mig och ätit (hon vet att jag har mycket mat hemma på helgerna) och somnat. Hon har sina begränsningar och jag orkar inte med en psykiskt sjuk människa några längre stunder. Men vi respektera varandras olika begränsningar. Och det är så att man får både ge och ta. Det är inte alltid roligt att kasta allt vad man har för händerna och gå hem och hjälpa henne. Men hon behöver det och uppskattar den hjälp hon får. Annars har jag inte heller någon Volvo villa vovve. Men jag är nöjd med min lott, även om det kunde vara bättre. Det jag tror du Bamse far efter är inte som vi har här på Ensamhet. Flera av oss här är förvisso "socialt bundna", men lik förbaskat ensamma.

Vi här inne på Ensamhet tycker om och uppskattar dig. Precis som du är! Det ska du veta🌺

Ensamhet kan vara så olika. Med familj och villa, Volvo, vovve (katt för min del men hundvakt titt o. tätt) är man inte ensamt ensam men kan ändå känna sig ensam på ett sätt.

För mig är det så att jag känner ensamheten i att inte vara efterfrågad som den jag är som person liksom. Visst gubben "ser" mig men jag är samtidigt "bara" samma gamla vanliga tjatiga fru, hushållerska o.s.v. För barnen (vuxna alla fem) är jag bara mamma. D.v.s någon sorts självklar "passopp" för allt o. alla utan egna behov och önskemål.

Gubben har dessutom ett jobb som innebär ansvar 24/7/365 och veckoarbetstid på minst 60 timmar. Jag tycker inte att jag vare sig kan/vill belasta honom med hur jag känner eller kräva mer engagemang av honom, han gör sitt bästa. 

Det är ingen som ser mig  på en väns sätt, någon man umgås med för att man gillar det och har ett ömsesidigt utbyte av varandra. Det är min ensamhet. Ingen att prata med om små vardagligheter, bekymmer och  irritationer på "väninnors" vis. Jag känner mig som kon du vet, den ingen tänker på/saknar förrän det är försent.

Jag förstår att det kan vara svårt att se mig som ensam när man som du är ensamt ensam eller hur jag skall uttrycka det. Hoppas att du ändå finner lite gemenskap i trådarna här på ensamhet och vem vet kanske någon tittar in och "hittar" dig.

Har du möjlighet så kanske du skulle skaffa dig ett djur. De är trevligt sällskap om det finns någon sort som passar dig. katt, hund, papegoja o.s.v. Själv tycker jag det känns betydligt vettigare/trevligare att prata med katten än med mig själv - knasigt nog ;-)

Ha så gott hälsar Mrs Me

Jag tror att man måste hitta en relation precis som Mrs Me uttryckte det, "att känna sig efterfrågad" av någon. I mitt fall med den psykisk sjuka damen är det så. Hon hör alltid av sig om det går för lång tid. Hon säger att jag är de enda hon kan ringa till. Och jag mår bra av att veta att hon uppskattar dig. Jag vill verkligen hjälpa henne om jag kan. Att göra något, att vara någon, för en annan person tror jag bygger upp ens självförtroende. Det gör gott i själen. Att jobba på skolan är lite samma pricip. Det är nog därför jag trivs med arbetet.

Jag är inte så ensamt ensam. Jag har förvisso radhus och inte villa, och en Skoda och inte en Volvo, men vovvar har jag. Min sambo är fantastisk och gör att jag känner mig mindre ensam för det mesta. Sen har jag en bebis i magen, så per definition är jag aldrig ensam numera 😉

Men jag är lite som Mrs Me, och har ingen riktig vän. Min sambo orkar inte alltid lyssna på mitt småtjafs, och på dagarna när han är på jobbet har jag ingen.

Jag har också varit ensam under stora delar av mitt liv. Innan jag träffade min nuvarande sambo måste jag erkänna att jag var ensam hela tiden, trots att jag var i relationer. De såg mig helt enkelt, ingen såg mig precis som jag var. Och för mig var det en förödande ensamhet, för då fanns inte ens hoppet att komma från ensamheten inom relationer med andra människor.

Jag tror ensamhet är väldigt subjektivt, och att man kan vara ensam även omringad av människor som älskar en. Ibland känner jag mig olidligt ensam trots att jag har en fantastisk sambo, för han är bara en person och kan inte räcka till hela tiden. Då är det skönt att komma hit och få känna en gemenskap i ensamheten.

#1 T-Johan.

Jo det var väl dig som jag menade just i det inlägget eftersom det var det var just du som hade skrivit ett sådant inlägg.

Dock så var det inte just bara ditt inlägg som jag refererade till utan även ett annat inlägg som var skrivit i en helt annan tråd en tidigarer vilken jag tyvärr inte replikerade på och tyvärr inte heller någon annan.

Det var en tjej/kvinna som skrev här och berättade om sina problem och de diagnoser som hon har/hade.

Hennes inlägg var snarast att hon behövde en kk då sex för henne var något som släppte alla hämningar.

Jag kan mycket väl förstå henne, sex släpper ju många hämningar men det är ju bara under en väldigt kort stund, sedan så är ja alla problem tillbaka igen och kanske även igen tusenfallt.

Jag funderade på att skriva till den där tjejen/kvinnan att visst kan sex hjälpa rent för stunden men det tar inte bort de problem eller den diagnostik som man har.

Bäste #1 T-Johan, jo jag reflekterade just till dig och din kk när jag skrev men jag tänkte ännu mer på den där tjejen/kvinna som skrev och som såg sex som hennes "medicin" vilket jag absolut inte tror på som medicin.

Som sagt så kan säkert sex ge en för tillfället lindring då ju kroppen fungerar på det sättet, dock så tror jag inte på något sätt att det kan vara en medicin mot varken ADHL eller andra likvärdiga sjukdomstillstånd där jag tror eller till och med är övertygad om att andra behandlingsmetoder är de som fungerar bäst.

Nåväl, nu kan jag inget om sjukvård utan bara är en helt vanlig människa.
Jag är ju inte läkare även om jag på vissa halloweenfester klär mig som en sådan. *Skrattar*.

#Alla.
Tackar för alla er fantastska inlägg i min tråd.
#sofisen  #Mrs me och Zorita.

Jag skulle varit jävligt glad med en Skoda också.

Bästa hälsningar,
Bertil

Här är en sådan bild då jag har "klätt" ut mig till läkare på en halloweenfest som läkare.

En fantastsikt underbar fest var det,

Bästa hälsningar,
Bertil

"Det var en tjej/kvinna som skrev här och berättade om sina problem och de diagnoser som hon har/hade.

_Hennes inlägg var snarast att hon behövde en kk då sex för henne var något som släppte alla hämningar.

Jag kan mycket väl förstå henne, sex släpper ju många hämningar men det är ju bara under en väldigt kort stund, sedan så är ja alla problem tillbaka igen och kanske även igen tusenfallt."_

Nää…….känner inte riktigt igen de. Försöker undvika "sex-snack", men det har ju sina poänger givet vis.

"Bäste #1 T-Johan, jo jag reflekterade just till dig och din kk…" 

Det kanske inte framgick tydligt. Men vad jag ville ha sagt var att relationen till henne varken är; kk, närbo, särbo eller älskarinna. Jag vet inte vad relationen kallas för.

Det är viktigt att förstå att psykmedicin hjälper människor att få mental balans. Men medicinen har "biverkningar" typ förstört sex och känsloliv. Naturligtvis gäller det inte all psykofarmaka, men många. Ett uttryck som används är "kemisk-kastrering", "drogad", "känslomässigt avtrubbad", på got och ont givet vis. 

 _"…..men jag tänkte ännu mer på den där tjejen/kvinna som skrev och som såg sex som hennes "medicin" vilket jag absolut inte tror på som medicin."
_

 Det som jag hört nämnas i sammanhanget är att ångest och sömnstörningar påverkas positivt av sex. Men då får ju inte sexlivet vara förstört av mediciner. Men även om man får en positiv effekt av sex, så är det viktigt att förstå att, som du skriver Bamse, det inte är "medicin", alltså "i stället för". 

Men om vi släpper ovan så tycker jag ditt resonemang kring "villa, volvo och vovve", är intressant.

En aspekt vi inte får tappa bort är den rent ekonomiska delen. Faktum är att den "icke arbetsföra" delen av befolkningen har fått det mycket sämre på de åtta senaste åren. Dr bara är så. Om den "ensamme" hade lite mer i plånboken skulle det säkert vara möjligt att kunna ha en bil. Och det ökar möjligheterna till sociala kontakter. Vovven är också en annan möjlighet. På mitt bostadsområde brukar hundägarna ofta gå tillsammans, "hundpatrullen" kallas dom i folkmun. Men då måste man vara så frisk att man kan och orkar med en vovve.

Även om man inte orkar med en vovve finns andra sorters djur som kan ge lite sällskap hemma och ett umgänge med andra människor. Jag hade under en väldigt ensam tid i mitt liv en kanin som var väldigt social. Han brukade hoppa i åttor runt mina fötter, lilla buset. Han och jag kunde prata om allt. Givetvis behövde jag städa buren och sådär, men det var inte ens nästan lika mycket jobb som med en vovve.

Sen finns ju katter också, som kan vara fantastiska som sällskap. Min katt som dog här i våras var en väldigt lat sådan som aldrig ställde till med besvär. Vi fick honom gratis för han trillade in på vår tomt som liten kattunge, och de enda kostnaderna med honom var vaccin, kastrering och så maten förstås.

Sen vill jag slå ett litet slag för pensionärsdjuren också. Alltså inte djur till pensionärer, utan djur som ÄR pensionärer. Här på hundgårdarna i Spanien finns det många gamlingar till hundar som inte orkar speciellt mycket, men de skulle gärna ha ett hem att spendera sina sista år i. Liknande finns nog över hela Sverige. På katthemmen finns nog också en del gamlingar som allra helst vill ha en trygg plats att sova på och en famn att krypa upp i ibland. Kan vara värt att minnas om man vill ha ett djur men inte orkar med valp/ungdomsstadiet när de är sådär livliga.

Om man adopterar ett djur, vilket det än är, får man ofta kontakt med alla andra som adopterat via det hemmet. Mina hundar kommer från en gård, och de anordnar träffar över hela Sverige. Sen kan man försöka ta sig till utställningar (som finns för alla sorters djur) eller andra sorters aktiviteter. Det är förstås enklast att lära känna folk via hundar, men även kaniner, katter och reptiler kan vara ett sätt att komma i kontakt med likasinnade människor. Dessutom får man en fin vän också.

Jo bäste T-Joan.

Läste även hennes inlägg  men faktum och ärligt talat  så tror jag faktiskt  inte att hennes önskemål om sex kan lösa de problem som hon den där tjejen/kvinnan har.

Personligen så tror jag att den där tjejen/kvinnan behöver helt andra svar på sina problem men det är som sagt mina högst personliga svar på hennes problem.

Tror som sagt att sex inte kan lösa hennes problem kan lösa alla frågor utan att hon måste finna svaret någon annanstans.

Nu kan jag naturligvis ha helt fel om allt detta.

Hennes svar kan naturligtvis vara ligga inom sen sexualitet som hon har även om jag personligen betvivlat detta starkt.

Dock så kan jag naturligvis ha helt fel i min åsikt därom.

Man är ju bara människa och ibland för att inte säga ofta så kan man nu ha fel när man bedömer andra mäninkor.

Bästa hälsningar,
Bertil

#9 Det är bra för oss människor att få rikta vår kärlekfulla omtanke mot något. Vovve, kanin, katt, eller psykiskt sjuk individ. Vi är helt enkelt skapta för att ta hand om "hjälp o värnlösa". Vi mår bra av de, och "mottagaren" mår bra av de. Om ovan princip blir "enkelriktad" blir det totalt fel. #10 fel o fel o fel, jag tycker det är svårt att uttrycka sig tydligt nog i skrift. Fick vi sitta vid ett bord hade det vari lättare att kommunicera tydligt. Grejen med oss som inte "springer i ekor hjulet", är att vi har tid att tänka efter, eller begrunda orsak och verkan. Det är därför mycket givande att ha en öppen dialog med "gänget på Ensamhet".

@#11 T-Johan

Jo, du helt rätt.

Tänk om vi alla kunde suttit ner vid samma bord och suttit ner där alla verkligen pratat med varandra,

Tänk vilket underbart fantastiskt samhälle vi i så fall alesammans vi i så fall skulle kunna ha!

Tanken svindlar.

Bästa och finaste hälsingar,
Bertil

#12 Som vid lägerelden skulle det vara, men nuförtiden tvingas vi till 📱

och andra sidan har syberrymden antagligen överraskningar som vi måste
upptäcka… fast för människan är fortvarande länge än i skogen och jagar…