Det låter fint, det du skriver om muslimtjejer i rengbågsfärger. :)
Jag hoppas du får en finare dag än här, där det är sagt att det ska regna precis hela dagen (fast, tror skolorna gick ut förra fredagen här).

Själv ska jag flytta (igen) i sommar, mellan arbetsvarven. Det är min största glädje och oro just nu, iomed att jag inte fattar hur jag ska lyckas med alla tapetseringsprojekt osv helt ensam. Två händer gör sånt enklare..
Men det ger mig glädje, för jag kan fokusera på att få det som jag vill (balanserat med vad jag har råd med så klart) och det gör att jag inte tänker helt fullt lika mycket på hur ensam jag känner mig.

Har inga bra tips på hur man bryter tristess, själv brukar det bli att jag sitter o läser på olika forum.. som det här.

Det låter som en härlig dag! Här står jobb på schemat och sen blir det en slapparkväll framför TVn, eller möjligtvis lite grillning. Värmen har kommit nu, så det blir kanske ett dopp i poolen om det blir för varmt. Jag brukade alltid promenera för att slippa tristessen, men det kan jag inte nu pga att jag får riktigt ont. I stället blir det att läsa, simma i poolen och kanske kan man ta sig till stranden en sväng. Jag har hört om en sjö inte långt härifrån där flamingos häckar, det kanske kan ge det "lilla extra" till helgen. Främst ser jag fram emot att min sambo kommer hem idag efter att ha varit bortrest hela veckan. Det har varit ordentligt ensamt utan honom, med bara bebisen i magen att prata med. Ja och hundarna då, men de är inte speciellt roliga när de inte får ordentliga promenader och som sagt kan jag inte gå. Men nu kommer älsklingen hem så jag får prata med nån igen!

Låter härligt med sommarlov, inte alla som har så långt lov. Önskar dig ett härligt lov ta vara på varje dag. 🙂

Själv har jag fått antagningsbesked från skolan jag sökte till. Tyvärr kom jag inte in igen… (sökte förra året) Men som människa får man inte deppa ner sig totalt för ett sådant besked. På ett sätt känns det bra och få lite arbetslivserfarenhet, men ett jobb kan vara en fördel först. 🙂

Jag vill väldigt gärna gå utbildningen men kommer man inte in får man göra det bästa av det. Reservplatser finns om jag fått den är osäkert.

"Det låter fint, det du skriver om muslimtjejer i rengbågsfärger. :)"

Det roliga är att många muslimska flickor som aldrig fått gå till

skolan under sin uppväxt, jobbar mycket hårdare än sina svenska elever.

Nu får dom lära sig läsa skriva räkna och bli mycket duktigare än sin

bröder. Muslimska kvinnliga elever är mycket mer "formbara", "läraktiga" än muslimska män. Vi ser det på bla. nationella prov. Vi "kugga" fler av männen än kvinnorna.  

Det är en fröjd att se dessa unga kvinnor växa i självförtroende.

Det var tråkigt att hör Jess. Men du är inte den enda som inte tar sig

ända "fram" till mållinjen. Klen tröst kanske, men ändå.

Den av mina elever som "kuggade" i matte skulle söka till sjukgymnast utbildning på 3 år. Hon får göra ett "omtag" och börja om med matte till hösten, surt!

Vad finns det för "plan B"?

Annan utbildning?

Läsa mera gymnasieämnen?

Praktisera?

#5

Javisst känns det otroligt tråkigt, men man kan ju inte göra mer åt saken. Det är ju inte jag som avgör vilka som kommer in på utbildningen. Plan B: plugga på komvux eller arbeta. Nackdelen med att läsa på komvux är att jag inte kan få CSN(har redan utnyttjat alla veckorna jag kan). Så det enda är att kombinera plugg med ett arbete. Men hoppas på att få lite arbetslivserfarenhet.

Lagom till hösten är jag tillbaka på arbetsförmedlingen (är hos en jobbcoach just nu). Med andra ord får vi se vad de "tvingar" ut mig i. Misstänker att det blir något snart då jag har gått arbetslös en längre tid.

Att kugga i ett enda ämne är inte roligt. Hoppas personen klarar det nästa termin om hon nu ska fortsätta och läsa. Kommer du att undervisa/hjälpa henne i så fall?

"Kommer du att undervisa/hjälpa henne i så fall?"

Ja förmodligen kommer hon till hösten igen. Och då blir hon

min elev igen.

Jag kommer i så fall ha henne i något vi kalla "enskild undervisning",

(en elev, en lärare).

En grov planering är redan gjord.

Dom var här Komvux i Karlshamn, på studiebesök. Och dom ska försöka skaffa samma "resurs". Tyvärr är det "penga brist", men

undervisningen har givit mycket positiva resultat. 

När du skriver ditt CV ska du vara noga med att visa att du pluggar och arbetar samtidigt. Det är en mycket bra merit.

Du kan kolla vilka kurser på du kan läsa på "flex", om du tvingas ut av AF.

Bristyrken enl. Arbetsförmedlingen.

Mjukvaru- och systemutvecklar

IT-arkiekter

VVS-ingenjörer

Civilingenjörer, bygg och anläggning

Specialistsjuksköterskor

Kockar

Förskolelärare

VVs-montörer

Lärare i grundskolnas tidigare år

Plattsättare

Golvläggare

Kranförare

Lastbilmekanikr

Bussförare

Taxiförare

Soldater

Byggnadsplåtslagare

Byggnadsingenjörer och byggnadstekniker

Anläggningsarbetare

Anläggningsmaskinförare

Överskottsyrken.

Civilingenjörer, kemi

Laboratorieingenjörer

Grovarbetare inom bygg och anläggning

Försäljare, dagligvaror

Informatörer

Marknadsanalytiker och marknadsförare

Vaktmätare

Lagerarbetare

Truckförare

Städare/lokalvårdare

#7, 8

Tack för dina tips!

Om jag kommer in på komvux är det meningen att jag ska kombinera plugg/arbete eller jobbsökning. Sist jag sökte en flexkurs kom jag in, men vi får se. Vore skönt och arbete lite så man får in lite pengar och erfarenhet som de flesta skriker efter. Det svåra är att jag måste vara på plats ibland för eventuellt stöd i ena kursen jag har sökt. Men det tar jag då helt enkelt. 🙂

Måste kännas skönt som elev och få samma lärare som man har haft tidigare. Fungerar ni bra ihop?

Ja Jess det går problemfritt. Jag tror att en människa som inser sina svaga sidor och accepterar dom har lättare att ta emot hjälp. Denna eleven arbetar som danslärare och servitris. Men vill bli sjukgymnast. Hon är proff i sitt område och har en Akiles häl just med matte som hindrar henne från vidare studier. Om du kollar listan på bristyrken så ser man att alla yrken kräver en yrkesutbildning. Buss och taxiförare kräver körkort och lite mer i dag. Bäst är om man kan språk också. Ser vi på överskotsyrken tex vaktmästare och lagerarbetare som tror jag att dom saknar yrkesutbildning. Ser du skillnaden, Jess? En annan liten grej jag fick veta härom dagen var att till hösten ska AF finansiera en bussförar utbildning här i stan. Dom ska läsa på KOMVUX så att dom får kompletta studentbetyg innan dom får börja med busskörkortet. Men personligen tror jag att det viktigaste är att man kan styrka sin "sociala kompetens". Att visa att man fungerar på en arbetsplats är det viktigaste. Och då måste man ha ett jobb, vilket som helst, steka hambugare, tidningsbud vaktmästare, var som helst.

#10

Kanon att ni funkar bra ihop det underlättar mycket när ni kommer samarbeta mycket med varandra. Förstår hennes problem ibland finns det hinder men man får kämpa sig igenom det så gott man kan. Klarar jag det kommer hon också fixa det. 🙂

Ja självklart ska bristyrkena kräva en högre utbildning. Det är därför jag vill utbilda mig till behandlingspedagog. 🙂 När jag var på intervju på sommenbygdens folkhögskola tyckte intervjuaren att jag hade en utmärkt anledning till att bli behandlingspedagog. Det enda hon sa var att jag kanske behöver arbeta med mitt förflutna, så ingen trycker ner mig. 

Det sociala biten kommer efter att jag lärt känna arbetsplatsen. Men gör mitt bästa för att vara mer social.

Det där med att fixa busskörtkortet på komvux tycker jag lät bra. Har för mig att jag har hört något om det men vet inte om det var komvux som skulle ha det i min hemstad.

Jess du jobbar på att vara social. Det är nog en bra "övning" att vara engagerad här på Ensamhet. Du är duktig på att ställa frågor och lyssna. De är inte illa! För man kan inte allt om alla typer av ensamhet och andra problem som tas upp här på Ensamhet. Vi är inga proff någon av oss. Så vad gör vi, jo frågar och lyssnar.

#12

Tack det var roligt och höra. 🙂Många säger faktiskt att jag är en bra lyssnare. Det är inte alltid man behöver säga något, det räcka med att bara lyssna och finnas där för andra. Att skriva och bry sig om andra människor är något jag tycker om. Man ska ju göra saker man tycker om. Det var därför jag hade planer på att bli psykolog ett tag. 

Nej ingen är proffs men vi kan alltid lära oss av andra. Det gäller bara och ha viljan.

#13 Jess89

Det där med en bussförarutbildning är inte alls fel.
Jag känner ett par (han och hon) här i stan som jobbar som bussförare båda två och de trivs ypperligt.
Oftast kan de även arbeta på ungefär samma scheman så de även är lediga samtidigt.

Sedan så känner jag en annan tjej/kvinna som gick arbetslös i många år.
Till sist så ansökte hon till en utbildning som lokförare och kom in.

Nu vet inte jag vilka möjligheter till det som det finns i Östergötland men det måste väl finnas där också.

Den här tjejen Anne bor här i stan (Helsingborg) och utbildningen var i Ängelholm som inte ligger så långt ifrån.

Hon blev klar med sin utbildning för ungefär ett år sedan och har haft jobb sedan första dagen.
Hon älskar sitt jobb och sedan så är det bra betalt också.
Till den vanliga lönen kommer även ganska mycket traktamente när hon behöver sova över på annan ort.

Anne gick sin utbildning till lokförare när hon var 48 år så du borde ha all världens chans/möjlighet att komma in på en sådan utbildning i din unga ålder.

Jag känner även en kille/man (Jim) som numera jobbar som lokförare.
Han är egentligen pilot och flög så sent som för tre år sedan inrikesplan.

Jim bor här i Helsingborg men det fanns inga lediga pilotjobb för honom här på Ängelholms/Helsingborgs eller på Köpenhamn flygplats så han körde plan mellan Kalmar-Stockholm (Bromma).

Då hade han en övernattningslägenhet i Kalmar.
När han sedan för fyra år sedan träffade en tjej/kvinna som precis som han bodde här i stan så tyckte han att det blev jobbigt med att ofta bo i den där övernattningslägenheten.

Här på Ängelholms/Helsingborgs flygplats så fanns det inga bolag, varken SAS eller Kullaflyg som behövde piloter, vilket tydligen har blivit ett överskottsyrke.

Jim ville naturligtvis nu när han träffat en tjej/kvinna att leva sitt liv med bo här i stan precis som hon också gjorde.

Tåg/lok hade han inte kört på över 20 år men fick jobb direkt och han skulle aldrig kunna byta tillbaka till pilotyrket igen.

Senast jag träffade honom på en sådan där träff där vi är nåra stycken som träffas var tredje torsdag för att umgås och prata med varandra två/tre timmar så berättade han att han hade på grund av de regler som finns varit och fått sitt flygcertifikat förnyat.

Han flyger ju fortfarande rent privat vilket räknas in i de flygtimmar som behövs för att förnya sitt certifikat.
Nu har han ju i och för sig aldrig kört sådana där jättestora maskiner utan mest sådana där som går i inrikestrafik.

Dock så trivs han hur bra som helst som lokförare och skulle inte kunna tänka sig byta igen.

Nåväl Jess89, bussförare eller lokförare skulle kanske kunna var något för dig?

(Får du chans/möjlighet att välja mellan dessa två så tjänar lokförarna ganska mycket mer än bussförarna).

Bästa hälsningar,
Bertil

#14

Tyvärr känns varken buss eller lokförare någoting för mig. Känns lite som fel inriktning jag vill nog vara inom vården och hjälpa människor. Har även funderat på administratör, men brinner mest för att bli behandlingspedagog(även att det krävs att man är stark psykiskt). har haft många andra planer med men det krävs så mycket för att  kunna bli det. Känns väldigt trist att det ska vara svårt och komma in på utbildningar eftersom att det stoppar mina drömmar.

Men tack för tipsen!

#15 Jess89

Vad du än gör så satsa "inte" på en socionomutbildning.
Jag känner en tjej som är 48-år gammal och utexaminerad socionom sedan ett år tillbaka.

Det var en krävande utbildning men helt hopplöst få jobb inom yrket.

Visst måste säkert en behandlingspedagog ha ett starkt psyke men frågan är om man inte också måste ha det inom vården, men det beror så klart var inom vården man jobbar.

Om man arbetar på ett sjukhus så är det ju inte enbart människor (patienter) som blir friska och glada utan på det andra hållet också och det är väl det som jag menar också kanske kan vara psykiskt jobbigt.

Min syrra jobbar som sjuksköterska men som hon säger att jobb är jobb och när hon är hemma så är hon hemma.
Nu är hon precis som jag gammal och hon blir 60 om ett halvår så hon har ju lärt sig det där med att inte ta "jobbet med sig hem". Hon menar att då blir man knäckt som människa.

Nåväl syrran går mycket upp i de intagna när hon jobbar och visst pratar hon om en del av dem även när hon är hemma men har som sagt lärt sig skilja på privatlivet och jobb.

Jess, när du pratar om behandlingspedagog och att du vill hjälpa människor.

Har du inte funderat på att kanske kunna bli skolkurator?
Personligen så kan jag tänka mig att det är ett jobb som kan ge mycket och att man där kan hjälpa många unga både tjejer och killar.

Nåväl Jess, du hittar garanterat någon utbildning och något jobb som kan passa dig och som du kommer att trivas med.

Bästa hälsningar,
Bertil

#16 Men o andra sidan krävs det en del att arbeta inom service också som jag är utbildad inom, självklart inte lika mycket. Har funderat på att bli socionom eftersom att man kan arbeta med så mycket. Har en släkting som är socionom och hon arbetar inom det jag vill arbeta med. Det jag tycker är bra är att man kan bli så mycket på utbildningen. jag har hört att det är lätt och få jobb som socionom, men jag vet inte. Det kanske beror på vad man vill arbeta med också. Men vi får se jag kommer nog inte söka utbildningen, just nu saknar jag vissa ämnen och har för mig att det krävs höga betyg för att komma in. Mina betyg är inte skyhöga och i dagens läge kan man inte göra mycket åt betygen som redan är satta.

Det där med sjuksköterska är inte min grej men att arbeta med missbruksproblem är något jag vill arbeta med.

Funderade på kurator faktiskt men av egna erfarenheter vill jag inte bli det. Möjligen psykolog, men har inte skyhöga betyg svårt och höja betygen med. 

Ja något arbete hoppas jag kan passa mig, det gäller bara och prova sig fram. Kanske ska fixa en praktikplats på ett behandlingshem till hösten. Skulle eventuellt gjort det förra hösten men det var fullt med praktikanter.

Therese som hon heter tyckte att det var en tuff utbildning till socionom.
Hon var i skolan på dagarna och sedan så satt hon hemma och läste på både kvällar och helger.

Vet att hennes sambo nästan tyckte att det blev för mycket ibland och att det gick ut över deras privatliv men naturligtvis så var han glad att hon gick en utbildning.

Nu är hon ju betydligt äldre än dig så du har säkert en helt annan studievana.

Kanske det är enklare i Östergötland att få jobb för socionomer, här nere i Skåne är det i varje fall tufft.

Jess89
Man måste ju inte heller ha ett jobb som räknas som superjobb.
Jag känner en tjej som är runt 40-års åldern, hon bodde här i stan men träffade en kille som bor i dina trakter (Motala) och flyttade upp till honom.

Nu jobbar hon på Maxi där och tycker att det är ett skitkul jobb.

Sedan så skall man naturligvis försöka få en utbildning och ett jobb som man trivs med och tycker är kul men Jannike tycker alltså att det är kul att jobba i ett varuhus.

Dock så är du ju yngre och har andra planer för ditt liv men man skall ju alltid börja någonstans, varför inte i/på Spiralen där jag en gång jobbade under en kort tid.

Bästa hälsningar,
Bertil

Ett inte allt för betungande studie är Psykosociala grenen på vår och omsorg. Jag mins inte om den är på tre eller fyra terminer. Den räknas som ett bra alternativ till socionom utbildningen. Och kräver inte lika hög behörighet i matte. Har haft fler elever som slutat plugga matte när dom fått veta att dom kommit in på psykosociala linjen. Men du gör det mycket bra som "känner dig för" innan du slår till. Konstig tråd detta, det blev 'studievägledning' av den. Men de gör inget, kul att man inte är ensam. Men annars reomenderar jag 'Kunskaps navet'. Dom är proff vet hur slipats en ska drass.

#18

De flesta utbildningarna tror jag är väldigt tuffa, och blir säkert även för mig med. Men är man envis så tror jag att det kommer gå vägen, men får helt enkelt sikta mot sitt mål och tänka positivt.

Jag tycker om att plugga, men säger inte att jag har lätt för det. Har fått kämpa en del genom åren. Men läser man det man är intresserad av tror jag att det går lättare.

Javisst jobb som jobb nu när man är arbetslös. Jag skulle absolut kunna arbeta i en matbutik. Det tråkiga är att många arbetsgivare vill ha folk som har erfarenhet. Men matbutiker borde man kunna få in en fot i. Vi får se vart jag hamnar helt enkelt! 🙂

Jag gjorde så att jag tänkte praktiskt och valde en inriktning där jag trodde att jag skulle få bra med jobb och mycket i lön. Det var ju kul också, så varför inte tänkte jag.

Men det höll tyvärr inte i längden. Jag tror man får försöka koppla bort det kloka tänkandet när man väljer vad man vill bli och ta det som känns bra både i huvudet och i hjärtat. Nu efter några år har jag lagt om min karriär till att fokusera på det jag verkligen ville hela tiden - att skriva. De andra studierna har jag ju fortfarande som backup, men jag ångrar lite att jag inte lyssnade på mig själv hela tiden.

Lycka till!