Hej Här nere värmer jag mig i försommar- solen. Det är 18+ på uteplatsen. Har ätit fisk i pepparptssmör och sparris. Men Felicia när du skriver hem, menar du Kiruna eller kungliga huvudstaden? Ja, ja det är i alla fall varmt här nere i syd östra Sverige. Skolan går mor sitt slut. Dom flesta eleverna har bara en skrivning kvar. Själv är jag glad att mina elever nått betygsnivå D som lägst och B som högst. Det var vårt mål. Undrar om våren kommit till Ylva? Och vad har hon för sig en sådan här fin dag?

#1 Menade "hem" som där jag bor och sover, vilket var hos min flickvän. Stockholm är ju mitt riktiga hem, men nog är Kiruna också ett hem för mig. :-) Hoppas du förstår hur jag menar! 

Och kul att dina elever uppnått målen, måste kännas härligt för både dig som är deras lärare, och för dem!

Jo då Felicia vist är det en härlig kännsla att se glada

och nöjda elever. Specielt som mina elever är "elever

med särskillda behov". En del har "bokstavs diagnoser",

andra har "ett knäck självförtoende", osv.

Att inte vara sämst, att var lite bättre än "godkänd" betyder

som mycket för deras självkännsla.

Vår rektor sa att "förr titta eleverna ner och hälsa bara om

någon annan hälsa. Men nu tittar dom mig i ögonen och

hälsar".

Det är kul när människor "växer".

Hur har det gått för Dig?

Få Du den hjälp Du behöver?

#3 Ja det kan jag tänka mig, jag skulle ju inte kunna tänka mig att jobba med människor på samma sätt som du eftersom jag har en del svårigheter att umgås med andra. Men jag känner igen känslan, för det känns så skönt när man ser djuren man uppfostrar/tränar växa mentalt. 

Ja för mig går det bara bra, får jättebra hjälp av skolan trots att jag är deras första "problembarn", med speciella behov :-)

Felicia, det är inte Du som är ett "problembarn".

Om skolan kan ge Dig undervisning som Du kan tillgodogöra

Dig, så vore Du inget "problembarn".

Det är så att skolans värd är "fyrkantig" och "klumpig" och

det är den/det som gör Dig till "problembarn".

#5 Det har du rätt i.