När du accepterar din situation och ditt sämre mående så kommer det att släppa och förhoppningsvis klarar du av att ringa till någon och fråga om de vill ses.

Kram

Börja skriv redan nu, om det är vad du vill. Jag gav ut en bok -95  och den används fortfarande som studentlitteratur bla. i Umeå och LUnd. DET hade jag aldrig kunnat tro!

Håller med #1 :)

som #2 Skrev, Börja skriv redan nu, så har du något mer att göra :)

Lycka till!

Ofrivillig ensamhet är jättejobbigt, helst när det börjar utveckla sig till social fobi. Men, det första steget är det svåraste av dom alla. Att ta upp telefonen och ringa är jättejobbigt, man vet inte vad man kommer få för svar eller om man själv är redo. Men jag tycker att du ska göra det.

Och att skriva en bok låter som en jättebra idé ju! 

Usch ja, som Felicia säger. Det första steget är alltid svårt. Och skämmande, man vet aldrig vad man får för svar. Men när man väl har gjort det en gång, så har man inga problem att göra det en andra :)

tack för era svar,.  ska ta vara på era tipps

Våga ta steget samla mod och lyft telefonluren, När det väl är gjort finns ingen återvändo. och vem vet? kanske har dina vänner sknat dig lika mycket som du saknat dem?

"Det är bättre att ha försökt och misslyckats, än att aldrig ha försökt och undra vad som kunde varit?"

Säger som felicia. Du vågar.. Jag håller tummar o tår.. Heja heja..

O börja skriv redan nu. De är jätte nyttigt man får lixom ett annat perspektiv på saker..

Lycka till..

Att skriva denna tråd är ett steg. Alla vägar man ska gå börjar med ett steg.

Livet kan vara väldigt prövande, och man undrar varför. Varför jag?

Men jag håller med de som skrivit ovan, börja redan och skriv. Att skriva kan vara förlösande för då får man sina känslor och tankar på pränt. Och varje livsberättelse - oavsett om det är skriven av en 12-årig skribent eller en 50-årig - är en berättelse som någon annan får del av och kan lära sig utav.

Lycka till

vågade chatta lite , små steg kommer bli stora steg , får ta den tid det tar .  förr chattade jag hur mkt som hällst.

bra start. Sen kanske du vågar ringa en vän? Småsteg men ändå steg. Kämp på och övervinn "rädslan"

#10 Bra gjort det, kämpa vidare!

Heja heja!!!!

#0 Jag kom att tänka på det nu vet inte varför jag inte gjorde det tidigare? Varför inte gå med i en cykelklubb? Då får du ju andra medlemmar att prata med och ni kan träna ihop några stycken. Det leder kanske till en bättre vänskap vartefter?

tack igen för ll svar har börjat chattamer och mer .

14# tack för tippset har hafft dom tankarna ett tag.

Där jag bor tränar det en hel massa cyklister och de är roligen ifrån olika klubbar men de verkar jha trevligt och pratar i klungan.

aa  , gäller för mig att träna på klungor bara då jag är synskadad  på emna ögat men det kommer nog gå bra ändå

Du kan ju hänga på en mindre klunga i början osv

det kan man ju alltid göra ska kolla över det lite   ,

Gör så, jag tror det skulle vara perfekta vägen in i en gemenskap för dig. Göra något du tycker är kul ihop med andra

Tror som #20 :)

Yay! någon håller med mig

Haha, alltid bra att veta det ;)