Tror för egen del att det egentligen bara är att börja prata med folk.

Vi pratar för lite med varandra. jag började med i början av sommaren att prata med folk. I kassakön på ica, konsum. Expiditer i affärer, människor vid parkeringsautomater. I rökrummen på casinot i Göteborg.

kan vara svårt att hitta på något att prata om, men jag började med att ge en helt vilt främmane människa en komplimang frö sin otroligt snygga kamera o en så ska jag köpa när jag blir stor. han räckte fram kameran så jag fick titta på den. o jag tog en bild på killen o sa. Denna killen fastnar ju på microkortet, en sån snygg skjorta har jag inte sett på länge. Den sitter ju som gjuten på dig.

han blev ju generad förståss. men jag kan lova att han kände sig glad o upprymd efter det samtalet.

Sedan är det ju bara att utveckla sig, men börja alltid med att berämma personen för någonting. Kläderna sjalen, ringen, klockan, parfymen, rakvattnet, skorna, håret o frisyren.

Tillslut får man napp o kanske en vän för livet.

Jag pratar med alla, som i hissar och på affären men jag har min man som också är min bästa vän. Hur har du det med din man? Jag uppfattade inte om du var gift eller sambo?

Jag är gift. min man är min bästa vän och vi brukar prata om allt, men vi har hamnat i en svacka bägge två just nu så när vi pratar blir det bara om det negativa och det känns som att det drar ner en mer än lyfter…

Jag får börja promenera mera då så man stöter på lite folk :)

Wtb: Låter jätte jobbigt det här med dina vänner. Och ja det är svårt att träffa nya vänner, det tycker jag med. Men kanske kan du gå med i nån förening och träffa nya vänner där.

Jag har gått med i kyrkan och börjat prata med lite folk där. Det är trevligt. Men nu har jag inte varit där på ett tag. Men ska försöka gå dit igen, när de har kyrkpubar och så.

Hoppas du hittar nån bra och fin vän snart.

Kram från Ambrosia :)

wtb: Jag tror att du skulle kunna ställa en fråga rakt ut till din man. Om det finns en möjlighet att hitta en lösning på problemet? Istället för att prata om det negativa. Förmodligen tar ni er ur spiralen av negativitet om ni får annat att tänka på.

För ställer man frågan högt, så kommer den upp i dager så att säga. O då kan man lättare växla över i ett annat tankemönster.

wtb….det är så i förhållanden och just nu har jag och min man det jobbigt då en av våra vuxna söner har problem med en separation.

Jag känner mig lite ensam i min relation just nu…

I love you JereMina

I love you tooo….Kalendula

JereMina: Låter svårt att vara ensam i relationen. Hoppas det löser sig och att ni hittar hem till varandras famnar igen.

Kram från Ambrosia

Ambrosia….det gör vi när det lugnat ner runt oss KRAMAR

När jag känner mig ensam hemma och pratar med min sambo om det så säger han alltid att det vore bra för mig att skaffa en ordentlig hobby. Ett annat förslag är att börja träna, där finns ju massa människor att prata med och knyta kontakter med eftersom de har samma intresse som du :) man kan bli galen av att bara vara hemma, jag vet. Ett annat alternativ är att börja jobba, nu vet jag ju inte din situation eller varför du är hemmafru, men har du möjlighet nu eller snart så tycker jag att det är ett bra alternativ det med (även fast det är jobbigt att komma upp tidigt på morgonen ;)). Lycka till!

Men fyller verkligen ett jobb eller en hobby eller träning ensamhetskänslan? Den kommer ju ändå någonstans ifrån. O många gånger är det ju så att man behöver någon att luta sig emot när man känner sig ensam. Någon som förstår som kan ge en den tryggheten att luta sig emot.

Ett jobb eller en hobby eller någon typ av träning ger möjlighet att hitta någon att luta sig mot och komma nära. På dessa platser är dessutom sannolikheten att hitta någon med samma intressen som en själv. Lättare än att haffa någon på stan så att säga ;-) Enligt min erfarenhet känner jag mindre ensamhet när jag har mer att göra och framförallt får komma ut. att komma ut gör mer för ensamheten en vad man tror.

Men vad ska dom göra som samtidigt har en social fobi som inte klarat att gå ut?

då blir det genast svårare. Men du skriver ju själv att du tycker att vi ska börja prata med folk i kassakön på ica t.ex, hur skulle det vara lättare att hantera med social fobi? isf tycker jag det är bättre att försöka lära känna någon, för vad får man för trygghet i att prata med okända människor? bara min tanke :)

Jag skulle inte skriva till någon med socialfobi att den SKA börja prata med folk.

Frågan jag ställde var en allmän fråga som jag ju tänkte att någon hade tips på.

Trevlig helg

Social fobi måste vara jobbigt att ha…..att vara ensam också!

Alla ute i samhället verkar ha så bråttom att de inte har tid att stanna upp och prata med någon främling på gatan eller i hissen eller på ICA och det är så synd tycker jag!

Jag tycker att det har blivit väldigt mycket "sköt-dig-själv-o- skit-i- andra" mentalitet. Uner loppet av 20 år. Dessutom så tror jag att folk inte vågar prata med främande människor pg.a rädsla o oro över hur den andra människan ska tänka om man säger hej till någon.

Människor är trötta i själarna o kropparna för att dom är så upptagna med att oroa sig över hur andra ska tänka om dem, tror jag.

Kalendula…jag kan inte alls med det där men sköt dig…som du skriver, det gör mig arg att det tycks vara så det ska vara i livet nu.

Varje gång jag skriver i den här tråden känner jag en sådan oro…

… jag med…