Du har oss på iFokus så någon har du i alla fall vännen..kramisar!

Tack Jeremina, där ni är ger min tröst i allafall. Vilket jag är så tacksam för- Men saknaden efter någon att umgås med o hitta på roliga saker med blir för stor ibland. O jag gillar ju att hitta på allt från att handla ihop till att åka längt ner i Svergie o plocka en sten o sedan åka till treriksröset o lägga stenen där.

#2

Vad underbart det låter att göra den resa du pratar om! Riktigt vackert i tanken faktiskt

Det är hemskt att känna sig så där ensam ända in i själen. Jag har haft en sån period då jag känt mig ensammast i hela världen och istället för att prata med er här inne på sajten och känna gemenskapen med er så gör jag ensamheten ännu större genom att inte orka eller kunna uttrycka mig. Otroligt frustrerande!

Ja, jag hoppas att den resan går i uppfyllelse i sommar. Det händer ju så mycket på en sån resa, för man måste stanna o kissa o äta. Kanske ta med sig matsäck o förmodligen finna ett ställe att övernatta. Som är någorlunade billigt o bekvämt. Eller tälta på ett bra ställe. Kanske stanna o plocka solmogna hallon. Sedan hinner man ju prata en hel del med varandra o man hinner att smälta pratet i sina tankar i en tyst kommunikation.  Helt underbart!

Och jag är så innerligt trött på min ensamhet, men det betyder inte att jag inte tar kontakt med människor, för jag pratar gärna med människor

Ja det låter verkligen som en riktigt schysst sommarplan det där!

Jag vet inte riktigt om jag gillar ensamheten jag befinner mig i nu. Det är nog både och faktiskt…

jag har inte ont av att bo o leva ensam, det som gör så ont o svårt för mig att hantera är bristen på vänskapligt sällskap. Det får jag ångest av. Att mina dagar ser ganske likadana ut o har ingen att umgås med, eller ta hjälp av om det är något jag inte fixar själv. *suckar*

Jag har nått det stadie där jag hellre väljer ensamheten framför falska vänskapsrelationer som ju många mina visade sig vara efter min och ex sambons separation. Jag har varit så otroligt bitter, besviken, förbannad och ledsen. Men nånstans har jag nått en punkt i livet då jag hellre är ensam och väljer att fokusera tankar och känslor på något annat. Men jag har min familj, jag har min skatt till hund och jag har några få vänner kvar. En del dagar är det riktigt tungt att inte kunna ringa någon och fråga om vi ska ta en fika i stan eller kanske ha filmkväll. Men de gångerna gosar jag in ansiktet i min hunds päls och gömmer tårarna där och tänker "nej, det är inte värt att vara så leden och besivken och sårad för någon som inte skulle känna detsamma tillbaka!". Jag har hunden, jag har min familj och jag har böckerna och fotograferandet. Jag må känna mig ensam ibland, men ensamheten kan vara kreativ och det är så jag försöker se på den… Det är lätt att tänka så när man har en bra period, när livet liksom ler mot en. Om jag återkommer när det känns svart och jobbigt igen så kommer jag säkerligen inte låta så positiv

Åh, jag gillar med min kamera. Går nästan aldrig ut utan den. Så många vackra bilder som jag tar med den. Den gör mig så lycklig  ?? ?? ??

#8

Jag går inte heller ut utan min kamera. För att använda ett roligt uttryck "jag känner mig rädd, naken, exposed!" .

#9 Ja, bra där