… ett citat, de sista orden av Christopher McCandless. Min andra halft sa till mig att de ord som kommer fran en doende, det ar ord som ar akta. Jag tror pa det.

Jag tror man kan lara sig mycket genom att se pa den filmen, eller battre upp, lasa boken Into the wild.

For aven om jag varit i grund och bottnen ensam, kant mig ensam och varit ensam i hela mitt sa har de basta stunderna varit med nagan jag hallt nara. De har varit fa. Det ar inte alltid jag kanner likadant i alla stunder med samma person.

Jag hade en basta van, en barndoms van som jag inte langre har nagan vidare kontakt med, vi ar inte alla perfekta. Vi vaxte ifran varandra men de stunder vi hade var magiska. Vi smog ut om natterna och hon stod upp for mig nar ingen annan gjorde det, speciellt mot min pappa som skramde livet ur alla mina sa kallade "vanner" som skvallrade om vart jag holl till. Hon skvallrade aldrig, hon stod alltid pa min sida aven om vi hade de grymt tuffaste konflikterna man kunde tanka sig. Vi skadade varandra, men brot aldrig fortroenden.

Matilda 1. | Av en slump mottes vi genom internet, en sida for alla manniskor i min stad. Vi har pratat i princip varje dag i flera ar med lite uppehall. Nu ar hon min basta van. Hon ar absolut inte som mig men hon ar den gulligaste och snallaste vannen som finns och vi har inga gemensamma vanner vilket ar en lattnad, men hon ar en person att lita pa hur omgivningen an ser ut. Det ar inte hennes satt att vara, det ar hennes moraler som tilltallat mig fran borjan.

Matilda 2. \ min ridkamrat. Hon alskar djur och natur minst lika mycket som mig, skillnaden ar att hon inte forlorat livets gnista liika mycket som mig. Jag saknar och langtar efter henne.

Ta vara pa de stunder du har. For i allt du gor och upplever finns nya erfarenheter att finna. Vi kanske bara lever en gang.