Fint. Personligen föredrar jag självskanning just för att slippa pratet, men det är ju fantastiskt att valet finns att få mer kontakt när man uppskattar det och slippa det när man uppskattar det.

Kan tänka mig att det finns massor av så här enkla små saker som kan göra stor skillnad.

Jättebra idé men sorgligt att behovet finns.

Tror det kunde bli lite mer prat i just den kassakön också. Det är liksom inte så bråttom och alla som ställer sej i den kön vet vad som gäller.

Försöker själv prata med folk i kassakön när man upplever att nån är tillgänglig. De utsttrålar tillgänglighet, svårt förklara. Jag försöker göra det själv 🙂

Det är ju tal om att ha "långsam-kassor" också, för de som tar lite tid på sig.
Då slipper både de och personerna i en snabbare kassa att bli stressade när det inte går så snabbt att lägga upp varorna, betala och packa ner grejerna igen. 🙂

På det lokala torget här finns en "Prat-bänk", en bänk där man kan slå sig ner och språka om ditt eller datt med en hågad person. Vet inte om den funkar som det är tänkt men det är en bra idé! 👍

Eller så passar man på att prata när det finns tid för det. Personer som är hemma hela dagarna kan handla vilka tider som helst och välja tider då få andra besöker butiken.

Jag blir oerhört stressad när jag ska stå i en vanlig kassakö.
I vår lilla butik hemma så har de två kassor och alltid långa köer.

Personalen verkar inte särskilt förstående heller. Jag är fipplig och det blir värre när jag är nervös. Jag ska hålla reda på varor, ryggsäck och krycka (som alltid ramlar i golvet.

Så jag föredrar självscanning alla gånger. 😉

I "min" Ica affär har de en egen caféteria, där kan du äta frukost, lunch, middag eller bara fika. Så där inne sitter många äldre och andra i flera timmar, pratar, äter och har det trevligt.
Där är oftast fullsatt och på pensionsutbetalnings dagarna får man trängas för att få plats.😉😀

#7 Vi har också fika-ica som är fullsatt vissa tider. De som sitter i grupper känner varandra. Har bara en gång fikat där och satt då ensam eftersom jag inte kände nån. Så frågan är om nån bryr sej om en ensam gammal människa som fikar? Bjuder man in henom i sällskapet?

#8. Tyvärr är det väl så på de flesta ställen att man måste bjuda lite på sig själv för att komma med i "gängen".
Börja prata om vädret eller om man kan få låna sockret, saltet, tidningen eller så.

#9 Jo, tyvärr, så är det absolut.

#5 Fast är man hemma hela dagarna så är det kanske enda gången man träffar folk när man går och handlar.

Man kanske rentav går dit då man vet att det är mycket folk.

#11 Ja, men går man till mataffärer när alla som arbetar ska handla efter jobbet eller inför helgen får man finna sig i att det inte finns tid att prata någon längre stund med kassapersonalen. Köerna är långa även fast alla jobbar så snabbt de kan.

Sociala pratstunder kan man söka andra tider och på andra sätt. Man kan gå in i små specialaffärer som är helt folktomma och det uppskattas säkert även av den som jobbar där. Själv brukar jag undvika sådana affärer just för att det nästan krävs att man trevlighetspratar då.

Jag har en pratsam och numera 100-årig granne som brukar sätta sig på sin rollator utanför porten och prata med alla grannar som passerar. Väldigt många stannar till och pratar både kortare och längre stunder om allt möjligt (t.o.m. jag gör det). Hon kan även sätta sig på sin rollator på en gångväg i parken eller i shoppinggallerian och titta på folk och prata med de som vill prata. Jag vet även att många sällskapssjuka söker sig till mer arrangerade träffar av olika slag. Det finns alternativ som är till för just det.

#12 Det är klart att man får finna sig i det men det är lite sorgligt.

Men men man kan ju försöka ha lite hjärta och förståelse även om det kan vara irriterande.

Orken kanske bara räcker till att besöka mataffären och då passar man på att prata. Det blir kanske dagens enda samtal och nästa gång blir när man ska handla igen. Det kanske dröjer några dagar.

Lite OT men min morfar passade rätt ofta min första hund. Egentligen behövde han inte gå ut med henne men han fick förstås göra det om han ville.
När han hade gått bort och vi rensade i lägenheten så hade jag naturligtvis med mig Raskva som i princip alla i området kände igen. "Åh, är det den lilla hunden som den lilla farbrorn alltid var ute med?"
Han hade varit ute med rollatorn och Raskva hela dagarna och pratat med folk, däremot var han aldrig ute ensam. ❤

#14 Ja, att ha med sig en hund är alltid bra om man vill prata med främmande människor. Katt funkar också bra för att få folk att börja prata har jag märkt… 😄

Här på landet är byaffärerna ändå pratställen och på sommaren dyker det upp små fik längst vägarna i gamla lador och på div skumma ställen där man kan få sig en dos social närvaro… ibland…
Ibland går dock alla när stockholmaren kommer…