Precis jag tycker samma sak, men det är därför vi postat i "Söker du vänner" tråden :)

Det är inte alltid så lätt med en traumatisk barndom så man tappar tilliten till folk, eller om man har en diagnosen Asbergers och inte alls vet hur sociala förhållanden fungerar.

Jag har den diagnosen och jag brottas med hur jag ska kunna ta tag i att börja träffa människor & behålla vänner samtidigt som jag ska kunna tillfredsställa mitt behov för ensamhet. Jag har i stort sätt aldrig haft många vänner, men jag klarar inte av att ha mer än en. Det blir för mycket för mig.
Det låter onekligen obegripligt, och det är knappt så jag förstår mig på det själv. Men det går att läsa om Asbergers, och det är bara så det är att ha diagnosen..

#2 Känner igen mig i det du skriver, en svår balansgång. För mig del har jag inga problem att vara ensam. Men när man vill träffa någon, då finns där en närmast obefintlig vänskapskrets och det är trisst. Jag har vissa drag åt Asbergers.

Har du varit inne på Bokstavsfolk, någon gång? Även på Social Fobi-sidan finns några trådar om att träffa personer med liknande svårigheter - som stöttar varandra och förstår vad det handlar om. Kankse något att titta på, lycka till!

Nej det har jag aldrig hört talas om.
Det ska jag definitivt kolla upp! Tack så mycket! :)

Bra att jag kunde vara till hjälp! Skicka mig ett PM om du vill, vi verkar ju ha en del gemensamt. Har inte så mycket att gå då din profil är tom.