Idag har jag en klämdag. Strax ska jag till en av mina sjukgymnaster för akupunktur för att i någon mån lägga sordin mina smärtor.

Tack gode gud att det är vardag igen. Det känns lättare igen fast inget speciallt har hänt. Och de försvunna människorna är åter och då då får man ett levnadstecken från de..skönt!

Känns skönt att den jobbiga julen är slut, särskilt som jag också förknippar julen med pappas död då han dog julen för två år sen. Jag är arbetslös och meningslös och sitter bara hemma och degar. Orkar inte kolla rean, orkar inte motionera. Här har ni världens tristaste människa.

Mycket tråkigt att höra.

Själv är jag svårt kroniskt sjuk, och min fru är bortrest några veckor för att hälsa på sin mamma. Jag är ledig från jobbet fram till den 2:a och går bara ut om jag måste.  En granne till mig, som jag känt i över 40 år, har förbarmat sig och bjudit mig till nyår. Hoppas jag kan få värken under kontroll så jag klarar kvällen.