Jag kan inte minnas när jag sist kände denna känsla av att vara lycklig och glad, få en underbar adrenalin kick av glädjen. Jag har under den senaste tiden visat utåt att allting har varit bra även om insidan nästan hållit på att gå isär, som många människor gör. Får också hör av andra människor att jag är en av dom starkaste människorna dom träffat.

Jag har alltid sagt till mig själv att allt kommer bli bra bara man ger det tid. Har under den senaste tiden känt mig något fruktansvärt ensam. Och nu äntligen känner jag mig lycklig och även om inget speciellt har hänt så har jag släppt ut den fruktansvärda hemska känslan som levt inom mig under denna tid. Så till alla er där ute ge aldrig upp hoppet om att allt kan bli bra för jag lovar er att det kan det!  

När jag var mindre så kändes det aldrig som att någon riktigt "fanns" där för mig, visst fanns mina föräldrar där. Dock mamma 27 mil bort och jag bodde hos pappa. Har sen barnsben varit självständig och det enda som kunde trösta mig när jag var mindre och kände denna känsla av ensamhet var att tänka att jag hade ju ändå mig själv? Det låter ju helt sjukt men idag kan jag tänka mig att det var mitt sätt att ta mig genom varje dag som jag kände denna hemska känsla. 

Everything will be alright