Ensamhet

ensamhet och utanförskap

2018-11-16 13:07 #0 av: Underisen

Hej!

På ett fruktansvärt sorgligt sätt känner jag lättnad när läser jag om flera  här, som har samma erfarenhet som jag, den att inte duga, passa in...försöken och initativen som rinner ut i sanden, bristen på ömsesidighet, undran varför man aldrig duger, trots att jag fått höra att jag är ju så glad och positiv blabla, det gör en ju lite förvirrad, för om detta vore sant borde det väl märkas mer i form av många vänner tänker jag?

har alltid känt mig (och varit) ensam och udda, aldrig riktigt passat in, har mest varit den där i utkanten som det är struntsamma om den är med eller inte, inte heller verkar det vara viktigt att hålla det man lovar, utan dyker nåt roligare upp så är jag den man utan vidare skippar...sånt gör väldigt ont och jag är nu så väldigt trött, man kan väl säga att livet inte magiskt blev bättre ens i andra halvlek , snarare verkar det som att det blev sämre, har fått flera smärtsamma uppvaknanden med sk vänner bara detta år, och funderar på allvar om jag bara ska skita i allt och stänga in mig i lägenheten, det finns gränser för hur mycket känslomässigt stryk man kan ta.

det var skönt att bara få skriva detta, en stor kram till er alla som har det som jag

Anmäl
2018-11-18 01:07 #1 av: Tomheten

Väl skrivet. Stor igenkänning på allt du skrev.  Det verkar ju vara så lätt för vissa att skaffa vänner, hur gör dom egentligen?

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.