Annons:
Etikettensamhet
Läst 2277 ggr
Såjävlaensam
2018-04-16 20:42

Hur får man vänner?

Hej. Nån som har tips på hur man får vänner? Testat på både på internet och olika kurser/aktiviteter men det blir bara ett nej. Har försökt med kollegor men de vill Inte ses på fritiden. Inte haft en egen vän på 15 år, fått några när man lyckats vara i ett förhållande men så fort flickvännen gjort slut har de vännerna försvunnit också. Skulle gifta mig i sommar men hon lämnade mig för en annan och återigen försvann vännerna som man fått genom henne. Så självförtroendet är kört i botten när man aldrig tycks duga till. Kommit in i en depression då jag är helt ensam och snart 30. Livet blev inte som man tänkt sig. Hur ska man orka? Hur mycket orkar man ens försöka? Är på gränsen att ge upp livet för jag ser ingen ljus framtid / ensam 29-årig tjej

Annons:
MissClue
2018-04-16 21:05
#1

Tråkig situation du hamnat i men ge verkligen inte upp. Du är trots allt bara 29 snart 30 och har väldigt gott om tid att få det liv du vill ha. Ibland får man ta sig igenom jä*liga perioder i livet bara, har aldrig i min umgängeskrets varit med om att någons fruktansvärt jobbiga perioder i livet inte vänt till slut. Dom flesta inklusive mig brukar då se tillbaka och vara tacksam över perioden. Men tanken hur man skaffar nya vänner har också slagit mig. Är något år äldre än dig och de flesta av mina vänner har skaffat familj eller försvunnit på annat vis. Kallar dom fortfarande vänner men jag umgås inte med någon annan än min pojkvän och personer från skolan (som är hans vänner). Håll ut så ska du se att din situation kommer ändra sig ❤️ Du är inte ensam

I love not man the less, but Nature more…

Såjävlaensam
2018-04-16 22:14
#2

#1 Det är som att jag inte orkar försöka mer när man gjort det så himla länge och man blir besviken varje gång. De jag tidigare kände och tidigare flickvänner har sagt att man är så fantastisk, omtänksam och snäll men det räcker liksom ändå inte då de alla försvunnit. Jag har hört av mig flera gånger men de svarar aldrig. Önskar att jag hade det som dig, att åtminstone ha 1 person att få umgås med.

MissClue
2018-04-16 23:15
#3

#2 Har du familj/syskon/kusiner du kan umgås med? Om jag hade varit i din sits så skulle jag fokuserat helt på att ta hand om mig själv under tiden tills du lär känna vänner. Få ut så mycket socialt du kan under dagarna genom kollegor osv och håll dig sysselsatt med sånt du mår bra av övrig tid. Förstår att det är lättare sagt än gjort att bara ha tålamod. Kan vara nyttigt att ladda batterierna också då du skriver att du försökt så himla länge osv, kanske om man fokuserar på annat som att må bra och vara stark själv som andra saker faller på plats med tiden. Jag hade en paus på 3 år där jag vägrade dejta någon och umgicks inte heller så mkt med vänner, jag var så trött på att bli besviken och dåligt behandlad så valde ensamheten själv. Jag lärde känna mig själv istället typ och det var nyttigt. Idag är jag mer vän med mig själv och kan sätta högre krav på hur folk behandlar mig än innan…Så det är inte farligt att vara själv, du kommer ju inte vara det resten av ditt liv.

I love not man the less, but Nature more…

Såjävlaensam
2018-04-17 09:48
#4

#3 Min familj är väldigt liten, 2 bröder och mamma och den närmsta bor 20 mil härifrån så vi ses inte så ofta. Ena brodern träffar jag bara vid jul om jag inte jobbar. Under de 3 åren du valde att vara själv, vad gjorde du för nånting då för att fylla dagarna? Jag har liksom tappat det för flera saker som jag tyckte va roliga tidigare kan jag inte göra längre. Jag hoppas att jag inte kommer va det men är rädd att det blir så. Har satt som en deadline på mig själv att förändras ingenting på 5 år så kommer jag lämna frivilligt.

MissClue
2018-04-17 10:27
#5

#4 Första året gjorde jag så lite som möjligt, sedan började jag plugga och utöver skolan var jag ute väldigt mkt i naturen. Jag tog upp målning igen och hittade nytt intresse i att fotografera djur och natur. Tog kurser, gick på föreläsningar och evengemang som intresserade mig. finns  ju många gratis på bibliotek osv. Sen tränade jag också vilket aldrig får än att må sämre. Började med yoga för sinnet skull, hjälpte mot de värsta panikattackerna. Sista året gick jag och pratade hos en psykolog också vilket jag kan rekommendera. Det var skönt att prata med ngn som man vet har hört värre grejer än de man funderar på. Har en vän som gått och pratat med en präst också..Har du provat att gå och prata med någon? Det var btw min första psykolog som föreslog att jag skulle avstå dejtande osv och bara vara själv och läka.

I love not man the less, but Nature more…

Såjävlaensam
2018-04-17 17:58
#6

#5 Kanske ska försöka gå ut på promenader mer, gör vad som helst för att slippa sitta ensam i lägenheten. Jag har kontaktat vården så väntar på kallelse nu till psykolog. Hoppas det kan hjälpa, men min nackdel är ju att jag hatar att vara ensam och liksom inte ha någon att prata med eller umgås med. Men jag försöker i alla fall.

Annons:
MissClue
2018-04-21 00:06
#7

#6 skickar pm till dig ist 😉

I love not man the less, but Nature more…

Summer1995
2018-04-30 10:57
#8

Var bor du??? Menade såjävlaensam.

Såjävlaensam
2018-05-01 18:14
#9

#8 Bor några mil från Göteborg

Summer1995
2018-05-01 19:01
#10

Enklare om man bor i huvudstaden jag läste en artikel att det finns ensamma anonym träff i Sofia kyrka i Stockholm Googla så får du läsa artikeln Synd att du bor så lång hoppas att alla ställen börjar m såna träffat för de ensamma 👍

Såjävlaensam
2018-05-01 20:08
#11

#10 synd att det inte finns här. När man tom lagt ut kontaktannonser och besvarat andras utan respons får man inte mycket hopp

Thotis90
2018-05-28 12:06
#12

Jag fick vänner först när jag började läsa på universitet, för då hade vi alla samma intresse och ville samma sak. Man är på en helt annan nivå än på t.ex. gymnasiet då alla vill så olika. Jag var ensam under hela grundskolan och gymnasietiden, men när jag kom till universitetet hamnade jag i ett helt gäng med härliga människor som accepterar mig precis som jag är. Utanför universitetet tycker jag det är svårt att få vänner, men jag tycker så bra om de i mitt gäng i skolan att jag inte behöver vänner utanför (vi umgås ändå utanför skolan ibland).

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Aasi1
2018-07-30 21:44
#13

Engagera dig i något som intresserar dig då är chansen stor att du träffar någon vän eller vänner som har samma intressen. Sen är det viktigt att inte vänta på att andra ska fråga om man ska ses på fritiden utan fråga dem själv. Om du går en kurs tex så kan du fråga några du känner att du klickar med om de har lust att hänga med och äta efteråt någonstans tex. Att skaffa nya nära vänner är svårt i vuxen ålder men inte omöjligt.

Annons:
Upp till toppen
Annons: