Ensamhet

Känner mig ensam

2017-11-07 17:58 #0 av: Lollan01

Under hela högstadiet kände jag mig ensam. Alla hade känt varann sen dagis och jag var helt ny. Det gjorde mig väldigt osäker på mig själv, och jag fick ångest över mitt utseende. Jag spenderade de tre åren helt själv och vande mig till slut vid det. Jag vart "rädd" för att människor skulle prata med mig i skolan och satt alltid för mig själv på rasterna. Jag försökte att förändra det här under två år, men det sista året gav jag upp. Jag räknade bara ner dagarna till sommarlovet och gymnasiet. Jag bestämde mig för att förändra mitt liv. När jag började gymnasiet var jag redan från början pratig och glad. Jag hade förut varit tyst och blyg och dragit mig undan. Jag pratade med de i min klass och försökte verkligen vara mig själv. Jag började vara med tre stycken andra. De kan ha varit de roligaste människorna som jag varit med, och jag var mig själv. En av tjejerna tog mycket plats och jag som alltid backar gjorde såklart det. Då vart jag utanför och det gick liksom inte att ta sig in i gruppen igen. Jag gav inte upp och fortsatte att lära känna folk. Jag började vara med tre andra tjejer som verkade snälla. Efter ett tag märkte jag att de helst inte pratar med mig och när jag pratar med dem så får jag bara ett kort svar tillbaka. Jag är även alltid tredjehands valet. Som för ett tag sen så satt jag på bänken bakom två av tjejerna och när den tredje kom så satt hon sig på andra sidan klassrummet för att slippa sitta bredvid mig. De går även ifrån mig om vi ska ut på rasterna om inte jag är klar samtidigt som dem. Det har gjort att jag blivit mer tystlåten igen och jag vill vekligen inte ha det som i högstadiet igen! Hur ska jag göra för att ta för mig mer och få folk att gilla mig för den jag är? Jag orkar inte med det här nå mer.

Anmäl
2017-11-15 08:56 #1 av: KimE

Det är svårt att ändra på sin sociala status, det finns risk för att du visar ett konstigt beteende utåt för att du är rädd att bli avvisad. Försök att utveckla dina relationer då du är utvilad och känner energi. Ett alternativ är att du söker dig till grupper av pojkar i stället som oftast umgås i större lösare grupper där olikheter spelar mindre roll och sättet att kommunisera är annorlunda. Gå även och tala med en psykolog eller liknande då erfarenheter av mobbing hänger kvar mycket längre än man tror.

Anmäl
2018-02-23 21:52 #2 av: Briza23

hej, skriver här för att säga att jag känner samma sak, allt du beskriver kan jag relatera till och nu är jag inom gymnasiet men jag har slutat att lägga arbetet på att skaffa vänner och väntar på att allt ska sluta, men efter det vet jag inte vad jag ska göra.

Ibland känner jag att det alltid händer och tänker det kanske bara är så? Men det är sant att det kräver arbete att skaffa vänner och att det I alla fall för mig drar ut på all min energi.

Men det är den gången man verkligen sätter kraften och viljan inom saker som gör att det funkar. Men ibland som sagt kan man inte hitta någon.  Men om du nu börjar på nytt lägg all kraft på det, sakta kommer det alltid att delas ut i grupper , men håll till att det finns någon som du kommer hitta.

Men det finns inget annat än att du släpper på din rädsla, det har jag lovat mig själv.

men tänkt egentligen vad det är som gör att du får ångest, jag brukar nästan alltid få det. När det väl händer jag får det tvingar jag mig själv att göra saker, och efter känns det varje gång som att jag släpper tag av det gamla.

Säger helt enkelt att du måste slåss mot dig själv och öppna upp dig, tvinga dig om du är rädd osv.  Man blir sårad jag har också blivit det men det är så saker är , förluster är för att ta en vinst.

lycka till !!!

Anmäl
2018-03-06 10:22 #3 av: Lollan01

Det är fortfarande svårt för mig och har blivit det "femte hjulet" och blir alltid vald sist. Försöker att hitta på saker att prata om men blir oftast helt tyst. Känns helt omöjligt att någon skulle vilja vara min vän just nu

Anmäl
2018-03-06 10:23 #4 av: Lollan01

Men tack för bra svar! Skönt att veta att man faktiskt inte är ensam

Anmäl
2018-03-06 11:58 #5 av: Lollan01

Ok sen är hela klassen så att de fryser ut de som inte vågar ta gör sig, till exempel så kan alla de gå och äta tillsammans och jag får aldrig följa med. I början brukade jag fråga om jag fick följa med men det var alltid jag som fick göra det så slutade

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.