Annons:
Etikettjobbiga-känslor
Läst 3488 ggr
Skogsväsen
5/14/17, 4:59 PM

Kraften att träffa vänner

Ibland när jag funderar på att fråga om en vän vill ses så brukar det alltid sluta med att jag inte gör det. Jag tappar kraften och viljan att ses, orken försvinner. Och jag har aldrig riktigt reflekterat kring varför det blir så. Det mest självklara i mitt fall är att jag inte vet vad vi ska göra. Och jag tror att den grundar sig i något underliggande…

Jag är tror alltid att den andre personen ska tycka att det är tråkigt att vara med mig, alternativt jobbigt. Eller som de säger i animes: "Mendokuse", att jag är tråkig. Det blir som att de gör mig en tjänst genom att umgås med mig och jag blir lite blyg och tillbakadragen av dessa känslor, nästan att det bildas en oro.

Jag tror också att det ligger lite i att jag är lat, jag är van att vara själv på min fritid och det är enkelt och lätt. Så man blir bekväm med det.  Därför blir det lite jobbigt för mig att träffa andra då också på fritiden, för jag är rätt så trött för det mesta och har inte så mycket ork överlag till att umgås så ofta. Vissa dagar inte alls.

Men jag vill gärna dra ut och cykla en sväng eller gå en promenad någonstans och snacka lite med någon ibland och jag känner för tillfället att det endast finns en person jag kan fråga om den personen vill göra det med mig. Vet inte varför det fungerar för den personen men inte de andra.  

Någon som känner i liknande banor?

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
[memoirsofaclone]
5/14/17, 5:04 PM
#1

Jag känner igen mig, har nog alltid varit så. Fast det har blivit värre på de senaste åren, trivs med att vara mkt själv men ibland skulle det ju vara kul att prata med någon. Men sen kommer det där med att man inte vet vad man ska göra. Senaste gången jag var med några på fritiden var för kanske ett år sedan, då fick jag lite panik av att det var så tråkigt och var tvungen att dra en ursäkt för att kunna gå. :/

Skogsväsen
5/14/17, 5:18 PM
#2

#1 Jo precis, det blir en mental påfrestning som skapar spöken och då föredrar man hellre att vara hemma och göra något som är mer bekvämt och skapar mindre stress och utmattning. Och känner också att det utmärker sig mer och mer desto äldre man blir. Det värsta för mig var nog en sommar då jag inte träffade någon på flera veckor och samtidigt hade dödsskräck, det blev en väldigt jobbig sommar. Därför försöker jag hålla mig sysselsatt med sommarjobb istället. 😊 

Men har du upplevt att vissa människor verkar mer "tillgängliga" för att umgås med en och inte lika upptagna med annat som är roligare eller så?

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

SoulPain
5/15/17, 2:05 AM
#3

Leta efter andra som gärna håller sig för sig själva, har turen att ha några sådana vänner, så när man ses så bryr man sig inte om att man måste hitta på något mera än bara vara sig själva typ.  Men samtidigt kan man bara bryta av samtal och va egensinnade utan den sociala stressen att nu måste nått hända.

Give a man a fish and you feed him for a day. Teach a man to fish and you feed him for a lifetime - Lao Tzu

reflec
5/15/17, 9:30 AM
#4

Mycket har nog att göra med personkemi dessutom.. Men själva känslorna INFÖR, Samt under träff händer det att man blir lätt "stel" man blir som självmedveten om hela omgivningen och sig själv + att man har hunnit tänka och undrar om personen man är med kanske tycker man beter sig nervöst. Kul att du nämner det. cycling är och har utvecklats till någon slags intressehobby för mig nu särskilt förra året.. Har blivit bestulen min senaste och är nu utan:-p Jag var faktiskt inne på att kollade efter en vän att cyckla med förra sommaren. -dock blev det bara jag och min hund istället, haha:-)

Skogsväsen
5/17/17, 8:12 AM
#5

#3 Tack för tipset! Tycker det låter bra. 🌺

#4 Ja det är sant, jag känner framförallt också att olika personer har olika behov. Jag tror att jag är mer av en chill-typ som inte kräver alltför mycket och därför kanske det kan bli ansträngande att umgås med någon som är lite tvärt om. Men det är nog inte så enkelt. x)

Och jaa, så är det verkligen.  All medvetenhet och alla osäkerheter kan verkligen trötta ut en ibland och få en att tvivla på sig själv, vilket kanske resulterar i att man uppfattar sig själv som lite weird eller blir nervös. Jag tror det kan vara bra som #3 skrev då att hitta "sina" människor som man trivs bra och fungerar med, men det är inte alltid lätt! Vi utvecklas ständigt med varje dag. 😃

Hihi vad kul! Jag tycker det är skönt att cykla men lite läskigt ibland när man möter folk som går nära, vill ju inte ramla på dem. xD Och vad synd😕 Cyklar är ju inte så jättebilliga heller.

Det låter jättemysigt endå! :D Min vän som jag kan fråga om han vill cykla eller gå runt tillsammans någon dag cyklar väldigt mycket på fritiden och är väldigt snäll och schysst. 👍

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

[Roe Deer]
6/8/17, 8:56 PM
#6

Jag brukade sitta i samma sits som du gör nu. Jag är dock lite av en ensamvarg och trivs otroligt bra i mitt eget sällskap. Jag är öppen och social med dem jag råkar stöta på i vardagen och har idag bra självkänsla och självförtroende, ngt jag brukade sakna massor av tidigare. Vad jag alldeles nyss lärt mig är att olika personer (vänner) tar eller ger olika mycket energi när man umgås! Jag trodde att alla personer gjorde mig utmattade, tills jag började umgås med en vän som jag inte sett på ett tag… och jäklar vilken skillnad gentemot den andra vännen som jag träffade mer ofta. Mycket handlar om gemensamma intressen och förmågan att läsa av varandras kroppsspråk när konversationen mattas av. Min ena vän, en god sådan, har till skillnad från mig en tendens att dra upp årsgamla händelser… och negativa sådana, eller upprepa samma historier (trots att jag hört dem tidigare) och det tröttar ut mig nå se fruktansvärt! Jag är idag numera närvarande i nuet och framtidsorienterad. Vill absolut inte fastna i det förflutna, om det inte är sådant som har relevans idag eller peppande. Lite reflekterande är okay, men inte gammal bitterhet. 

Så mitt tips till dig är att reflektera kring din egen personlighet, vad DU gillar att göra, hur din vardag ser ut, har du vanor eller ovanor som du vill se över, hur är ditt självförtroende och självkänsla? Dessa kan verkligen spela in när det kommer till att veta vilken typ av vänner man mår bra av att umgås med. Egen tid är alltid bra och bör prioriteras. T.ex, yoga och promenader är mina prioriteringar, meditation likaså, får jag bara det gjort under min dag så är jag öppen och spontan till att träffa vänner. =) Lycka till

Annons:
Skogsväsen
6/11/17, 1:49 PM
#7

#6 Vad kul att läsa din text! Så jag tackar för den. Jag trivs också med att vara ensam och föredrar det för det mesta. Tills en viss gräns är nådd och då jag får lättare att bli nedstämd, irriterad, negativ m.m. Då är det dags att återfylla social-banken igen. 😉

Jag är också öppen och social med de jag träffar, upplever dock problem ibland när det är flera; jag kanske vill säga något och så formulerar jag mig konstigt och allt blir bara konstigt och "det var inget" eller att jag inte ens hörs. Min röst är av ganska dålig kvalité så den försvinner lätt bland andra ljud. Sedan har jag väldigt dåligt självförtroende men det är en sak som ibland blir bättre, ibland sämre. (Just nu sämre men tror det håller på att vända! :D) Jag har lätt till att bli osäker, se ner på mig själv, svårt att ge min egna åsikt då jag alltid tycker att alla andras är bättre. Det sistnämnda har jag dock kommit över en hel del nu vilket känns bra. Jag tror dessa egenskaper(?) beror på personlighet och även miljö.

Det här med intresse tror jag är något som splittrar mig litegrann. Förut har jag varit spelnörd och på senare tiden så har jag vänt om och återupptagit mina intressen för djur och natur och även ett nytt intresse: hälsa. (Och annat kul man kan få information om på fb/youtube.) Och i stort sätt alla mina vänner är gamers, så jag tror det kan vara det som spökar litegrann. Jag tror att jag står med en fot i två olika världar och blir lite vilsen av det. Vill dock stå med båda fötterna i mina nya intressen, kräver bara en liten push och massa nya magiska dörrar som ploppar fram. :D Och självklart behöver inte allt vara svart och vitt, jag tror det är mitt nya motto. :O

Och återigen, jättekul att läsa din text, verkligen. Blev förvånad faktiskt att någon har skrivit såhär och hjälpt mig. Haha,  askul! Det du skrev om att olika personer drar olika energier var intressant, har aldrig reflekterat över det tidigare. Framtiden känns i vilket fall som väldigt spännande och håller med om att man inte bör gräva för mycket i det förflutna hela tiden utan helst vara i presens och planera lite för framtiden, eller sätta några små mål kanske.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

[Roe Deer]
6/11/17, 4:11 PM
#8

#7 Det glädjer mig verkligen att jag kunnat bidra med lite peppande! =) 
Självklart handlar allting om självreflektion och tankar. Dina tankar påverkar ju hur du kommer att må och tro om dig själv. Jag kan rekommendera Eckhart Tolle, en författare och föreläsare som talar om att leva i nuet, frånskilt från egot. Han har hjälpt mig massor. Orkar du ej läsa hans böcker så finns många Youtube-klipp uppe.

Det är just våra tankar som sätter käppar i hjulet för oss. Tankar borde istället agera som ett hjälpande handtag, ett redskap för att stötta oss. Och det där ständiga surret, behöver just inte vara ett surr.. Man kan bara vila i det som är, det man gör för stunden, utan att ha en dömande apa på axeln… Ja det är lite sådant som författaren talar om. 

Och genom att ha bättre pejl på sina egna tankar, så kommer man automatisk bli mindre stressad eller oroad för vad andra kommer tycka om en. Du kommer finna ett lugn och inte längre svaja på rösten, du säger det du vill säga till dina vänner och kommer sluta oroa dig för vad de tycker om det du har att berätta. 

Hälsan är ju superbra att du prioriterar! Med balans i kropp och sinne så uppstår en sorts inre styrka =) och man får mer energi av med muskler med!

Hoppas allt går väl nu framöver och umgås bara med dem som ger dig energi!

Skogsväsen
6/11/17, 7:53 PM
#9

#8 tack för tipsen och de stöttande orden. 😃 Och ja man ska inte underskatta tankarnas kraft. Jag tror de har mer makt över oss än vad de flesta tror. Jag försöker ofta komma på mig själv med att inte ha för mycket negativa tankar och ibland bara sluta tänka och lyssna på det runtomkring eller mina egna andetag, det är rätt så avslappnande. :D

Tack så himla mycket igen och ska kolla upp honom.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Änglakort
9/24/17, 9:28 AM
#10

Hej : )) Jag önskar att jag hade en klon av mig själv som jag kunde umgås med. Känns ju inte riktigt som att jag skulle kunna söka en vän "out there" då jag alltid är så orkeslös. Utmattad av minsta lilla. Hängde några timmar med en väninna häromdagen och har behövt återhämta kraft i soffan i 3 dagar nu. Så är det jämt. Frustrerande! Känner ingen som är lika matt och osocial som jag är : / . Men en vän som är som jag själv hade varit intressant att ha. Se hur det hade upplevts och fungerat liksom. Men hur i all sin dar skulle jag hitta det? Det krävs ju både energi och engagemang såklart och så ligger man här och kan inte uppbåda varken det ena eller det andra. Än en gång : frustration! Har ofta tänkt att en klon är nog det enda som fungerat och där är vi ju inte ännu : / Känns ensamt väldigt ofta. Väääääldigt ofta.

Jess89
9/24/17, 4:25 PM
#11

Jag är ofta likadan och trivs att vara ensam. Läser en hel del och hammar lätt i min egen värld. Får mina infall ibland då jag vill umgås med folk men inte alltid så lätt då. Dock kan jag känna att många är upptagna med sitt och sällan kan ses. Har också känt att det varit jobbigt att träffa vänner hur gärna jag än vill. Men känns bättre efter att jag började med antidepressivmedicin. Har du inga intressen som du kan prata om eller göra? Det brukar kunna förenkla lite om ni har något gemensamt intresse att prata om eller göra. Lycka till!

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

tsa05
10/3/17, 12:08 PM
#12

Känner också igen mig i det som du skriver Skogsväsen. Vad man ska prata om osv när man träffas. Hur får man igång ett samtal? Har själv svårt med det ibland när man träffas utanför nätet.

Skogsväsen
10/4/17, 6:53 PM
#13

#10 det har jag tänkt flera gånger, att det hade varit intressant att ha en klon av sig själv att umgås med för då har man samma intresse och så. Personligen så har jag lyckats ta mig ur som jag kände i #0 och jag tror jag lyckades genom att gå utanför min comfort zone. En podcast som heter 25 minuter har varit hjälpsam med detta, vet inte exakt vilka avsnitt det var jag lyssnade på men tycker att deras podd är väldigt intressant och inspirerande. Ett tips om du vill ha det kanske kan vara att ifall du har intresse i någon sport eller aktivitet så kanske man kan ta kurser inom det, träningsgrupp eller någon form av klubb/förening och på så vis få nya kontakter med liknande intressen. Har själv funderat kring detta och velat göra det. :) Hoppas innerligt och håller tummarna att det vänder för dig med! :D

#11 Jag har trivits med att vara ensam hela mitt liv men känner nu hur allting inom mig har börjat förändras vilket är rätt så intressant. Har lite idéer om orsaker till allting, t.ex. förut spelade jag mycket world of warcraft och fick mitt "sociala behov" därigenom. Sedan åldras man och får nya behov. 

Skönt att höra att det känns lite bättre för dig, jag tror det gäller att hitta de rätta personerna att ha i sitt liv, ingen är perfekt och sålänge det fungerar och man kan socialisera och sen känna sig nöjd så är det lagom för mig. Tror jag har släppt pressen om vad andra tycker och bara kör mitt race. 😃

#12 haha jaa precis, ibland går det bara inte. Så när jag ska träffa en polare så har jag börjat sluta tänka på det och bara gjort roliga saker på vägen dit, kanske ta en snapchat bild med roligt filter eller något. Keep it simple. 👍 Sedan är jag bara mig själv, om jag har lust att snacka om "varför är inte katter gröna så de kan kamouflera sig i gräset?" så gör jag det. x) 

Det är lite som att på något magiskt vis så ordar saker sig för det mesta, vilket är skönt.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
Änglakort
10/8/17, 7:20 AM
#14

: ))

tsa05
10/22/17, 9:33 AM
#15

Hej, hittar inte vart man skickar privat, hur skickar jag privat till någon?

tsa05
10/22/17, 9:54 AM
#16

hittade det.

Briza23
2/23/18, 10:04 PM
#17

Relaterar 100% till dig skogsväsen , på sistånde har jag tvingat mig själv att vara social , vilket i sig var bra , men det enda stora problemet jag haft var att det blev som sagt stressande och jobbigt för att hålla konversationen , men sakta tror jag det blir bättre, att jag tvingar mig göra saker som jag har ångest över och faktiskt hålla mig till att träffas är  ibland som sagt frustrerande för att det känns som att jag är tråkig men jag gillar helt enkelt och bara prata och har svårt att göra saker om nån bjuder mig.  Slutar alltid med att jag säger nej, vilket får mig att må dåligt och  om jag säger ja får jag ångest som gör mig att bara vilja vara hemma

Skogsväsen
4/28/18, 5:50 PM
#18

#17 ja precis! Jag tror det är väldigt nyttigt att vara social med andra, trots att det kan vara väldigt tungt och att det känns som att man inte har kraft för det tillslut. 

Haha ja, jag brukade alltid tveka och försöka komma på ursäkter och så för att säga nej. Och när jag sa ja så blev det jobbigt och det jag helst ville göra var att bara kasta mig på sängen.

Men det var snart ett år sedan jag skrev detta inlägg och har blivit mycket bättre med detta. Vet inte riktigt hur men har inte samma oro längre över att jag kanske är en börda för mina kompisar, att de tycker jag är tråkig. Själva saken att de frågar om jag vill följa med på x eller göra y är ju ett bevis på att de gillar att vara med mig. Och det är något jag uppskattar! Och samma sak så frågar jag en vän om den personen vill följa med på x eller göra y. Och om de går med på det så blir jag glad, för då visar den personen att den trivs att vara med mig. Och jag kräver inte mer än så.

Så nu känner jag efter om jag vill ses eller inte, och om inte - hur kommer det sig att jag inte vill ses? Vad kan orsaken vara? Och beroende på orsak, om det är att jag är trött (vad är det som kan ha gjort mig trött?) så kanske jag går endå för att försöka pusha mig själv i rätt riktning. Annars, om det är t.ex. pga. att jag tror att jag inte kommer trivas så säger jag ett helt ärligt nej.

För något jag har lärt mig på den här tiden är att lyssna på mina egna känslor, min egen vilja och ta hänsyn till mina intressen. (som har blommat fram i flertal).

Men det är kruxigt endå.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

graleh
6/27/18, 12:27 PM
#19

Jag har tänkt samma på sistone då jag bränt ut mig och har åkt på en del osynliga fysiska sjukdomar. Tyvärr försvann många av mina sk vänner när jag crashade för ett år sedan och vissa försvinner fortfarande under tiden; som påstår jag ljuger om mina sjukdomar, att de inte existerar i verkligheten etc. etc. etc. 

Jag är därför rädd att berätta för nya människor men det är viktigt att göra eftersom jag inte kan fika så länge (jag blir extremt trött), jag äter specialkost, är känslig för direkt sol el för mkt kyla etc. Jag vill inte folk ska tycka jag är dryg eller besvärlig så därför håller jag mig hellre undan. 

Och man blir ensam..

It's nice to be important, but it's more important to be nice!

Skogsväsen
10/1/18, 9:34 PM
#20

#19 Fy vad trist att läsa! Min mor har också osynliga problem (diskbråck bland annat), som påverkar hennes arbetsförmåga men det är svårt för andra (kollegor, doktorer) att "se" det.

Vissa kanske inte förstår försän de upplever liknande själva. Tyvärr. Om du hade berättat för mig att du blir extremt trött av att fika eller var känslig för väder så hade jag nog blivit nyfiken och velat förstå mer av det. Men samtidigt respektera dig och dina begränsningar.

Jag personligen kan gärna umgås kortare stunder för att sedan återvända till min grotta haha. Låter jobbigt att ha de bekymmer som du har och trist att dina vänner inte vill tro på dig. Att tala sanning och sedan inte bli trodd på och  bli anklagad för att ljuga… Jag hade nog blivit arg på dem. Jag vill alltid vara ärlig när jag pratar med andra, annars känns det fel.

Det enda tips som jag kan ge är att det kanske kan vara bra att inte oroa sig över att andra skulle tycka att du är dryg eller besvärlig. Säg som det är och ursäkta i förväg ifall du måste gå tidigare m.m. Du kanske inte behöver ge hela historian men en liten förklarande bit som kanske kan göra att de förstår.

Önskar dig lycka till, jag är inte så aktiv här på forum längre. Sitter mest bara och spelar på min fritid. Har gått tillbaka till att vara trött och inte orka göra något. Orkade inte ens åka och handla mina nyfunna favoritkläder när de var rabatterade. Orkar inte riktigt träffa mina vänner, har ingen bästa kompis. Kommer kanske aldrig få det. Men mina vänner jag har är människor jag tycker om. Och jag är mig själv.

Så… Att se saker från den ljusa sidan och ändra negativa tankar till positiva - det är något vi alla kanske behöver träna på dagligen.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Annons:
Upp till toppen
Annons: