Annons:
Etikettensamhet
Läst 1106 ggr
[Lukasgraham]
2017-01-16 23:08

Önskar jag var annorlunda

Om jag ändå var som alla andra, om jag ändå hade vänner utanför familjen, om jag ändå var mer utåtriktad & social, om jag ändå kunde få vara någon annan…

Jag önskar att jag kunde ha vänner, vänner att umgås med, att prata med, ringa till, ha roligt med. Men jag har inga vänner, vet inte hur man skaffar vänner, bor ute på landet, har inget körkort ännu, för blyg, Verkligen verkligen blyg och underlig personlighet. Jag känner mig så konstig på alla sätt & vis.

Känner mig till & med konstig i min egna familj, så tystlåten jämfört med de andra, vill vara för mig själv, jobbigt med social situationer och att träffa nya människor.

Jag har till och med blivit blyg för min egna mamma! VA! min egna mamma?! något fel är det på mig?. 

Jag har en familj, är inte ensam på det viset. Men jag känner mig så hemskt ensam på den sociala fronten och känner att jag inte kan bete mig som en vanlig person,alltså vardagliga grejer som att sitta i ett matbord och äta med familjen, det funkar men jag blir nervös och äter fort så jag kan lämna bordet.

Jag är konstig. punkt slut.

Annons:
[something_good]1
2017-01-20 18:50
#1

Kanske att du har någoon diagnos? men jag känner igen mig, jag har börjat bli blyg med min egen pappa och det känns konstigt.

Andreasss
2017-02-07 19:52
#2

Hmm, det hela låter som att du nervärderar dig, känner att du inte vill ta upp plats, är en börda.

Ingen människa är en börda, det är endast ett perspektiv att se någon som en börda. Vad som händer är att din familj vill dig väl, men eftersom de inte vet hur de ska hantera saken så tycker de synd om dig. Vilket är negativt och gör saken värre.

Att du är tystlåten är absolut okej, tystnad är det bästa som finns. Finns en stark tendens i mänskligheten att vara obekväm med tystnad vilket leder till att många känner press  att prata, vilket kan eskalera och bli väldigt stark press.

[Rhonda]
2017-02-09 11:26
#3

#0 Jag ger dig många stora kramar ❤️

Alla har inte vänner fast när man mår dåligt så tror man att alla andra har det bra. Jag har inga vänner o har aldrig haft några.

Du är inte konstig. 

Jag tror du skulle behöva prata med någon professionell människa. Det är därför de finns.

VT4ever
2017-02-09 21:07
#4

Känner igen mig själv, känner mig osäker i sociala sammanhang och blir lätt nervös när jag pratar. Tänker bara hela tiden vad dem tänker om mig och blir bara ännu mer nervös. Känner mig inte heller som alla andra men önskar det. Antingen är det något fel på mig eller så är det såhär jag är som person. Har inga vänner. Kan också bli nervös när jag pratar ibland med mina föräldrar vilket är så sjukt konstigt varför jag ens blir det.  :S

love-child
2017-02-27 18:22
#5

Vi är många som är precis som du. Vem säger att det är konstigt. Vi är olika individer och fungerar på olika vis. Det är inget fel på dig. Kanske är det fel på alla andra. Men visst kan man känna sig galet ensam ibland. Vill du ha någon å bara skriva av dig till så får du gärna skriva till mig. 

Många kramar till dig

Wish i was a little bit stronger Förlägen

NiklasTyreso
2017-03-23 23:24
#6

Social fobi? Depression? Kanske Bup kan hjälpa till. Man kan träna upp sina sociala färdigheter så det går lättare.

Annons:
Tjeja
2017-03-24 22:05
#7

Sök hjälp! Så här ska du inte behöva ha det och känna! Går du i skolan eller är du vuxen?  Går du i skolan så gå till kuratorn eller skolsköterskan och berätta hur du känner. Annars gå till din distriktssköterska på vårdcentralen. Där kan de skriva remiss till psykiatrin så du kan få en utredning och få rätt hjälp. Kanske KBT kan hjälpa dig till exempel eller något dylikt.

Lika väl som att man kan ha en svårighet eller handikapp eller depression,  kan man även hamna i en ond cirkel och är man en känslig person kan det vara svårt att bryta sig ur vad det nu än är som man har svårt med. Man behöver nödvändigtvis alltså inte ha någon "diagnos" eller något grundläggande "fel" för att känna som du gör. 

Oavsett orsaken till din stora ensamhetskänsla så har du rätt att få hjälp! Även om inget kan ändra din personlighet i grunden så kan rätt hjälp vara ett stöd ändå. Framförallt genom att få hjälp att förstå sig själv och få hjälp att lära sig möta och hantera olika situationer på ett annat sätt som gör att man vågar/lär sig kunna släppa in i alla fall din familj och inte vara blyga inför dem.

Är du i tonåren är det däremot normalt att bli blyg inför sina föräldrar under några år. Speciellt när det gäller nakenhet och intima saker. Det är en del i att växa upp och bli "sin egen" skulle man kunna säga men det innebär inte att man känner sig ensam i alla lägen för det. Om du nu är vuxen borde du har vuxit ur den tonårsblygseln och då är det troligtvis något annat som gör att du känner sådan stor ensamhet.

Snälla sök hjälp! Du förtjänar att tycka om dig själv, må bättre och slippa känna dig så totalt ensam!  

Kram!  ❤️

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Upp till toppen
Annons: