Annons:
Etikettensamhet
Läst 908 ggr
cat85
2016-11-24 01:04

Problem

Hej

Jag är medveten om att någon säkert skulle döma mitt problem och kunna få en massa tankar om vad jag ska skriva nu. Men jag tänker skriva det ändå för det här är ett problem för mig som har fått mig att vara väldigt nedstämd under åren och jag vill nu försöka komma tillrätta med det här. 

Under min skoltid så har jag blivit sviken och upplevt utanförskap och olika kränkande situationer från och till från att jag var ungefär 10 år tills att jag var 18. Detta har inte varit hela tiden och inte av alla men av någon anledning så har jag varit en person som det har varit lätt att lägga hat på.

Den värsta episoden var i tvåan på gymnasiet då jag snart märkte att ingen där hade intresse av att vara med mig. Ingen frågade mig någonting, ingen pratade knappt med mig och alla försök att komma in i klassen var på mitt initiativ. Jag tappade min glädje, mitt självförtroende och kände inte igen mig själv. Jag kunde knappt inte prata i slutet av året utan var utmattad och full av ilska och besvikelse och förvirring. 

Till trean så bytte jag klass. Jag möttes genast igen av problem men detta gick över. Jag märkte snart att det var lite grupp- indelat i klassen men inte heller på det sätt som att det inte gick att vara med utan snarare på ett okej sätt. Jag ville inte välja grupp utan jag trodde att jag skulle kunna vara med några som jag redan kände. Dessa hade satt sig så att jag inte kunde sitta bredvid dem första dagen jag började men om det var medvetet eller inte vet jag inte. 

Jag upplevde också att denna grupp som var goa människor inte heller hade intresse av att vara med dem som tog mer plats och var populära. Att de här personerna i gruppen som jag redan kände på något sätt valde utanförskap eller att inte vara med de populära och varför vet jag inte. 

Jag kände mer samhörighet med att vara med de som tog mer plats eftersom de helt enkelt verkade må bättre. och jag ville inte vara utanför, jag ville vara med och ha kul som de. På grund av att jag inte visste hur jag skulle göra så satte jag mig med den grupp som jag brukade vara med, och från och till under åren ångrar jag att jag inte försökte mer, att jag inte försökte vara mer vän med dem. Jag hade velat lära känna dem och ha en relation till dem men nu har 12 år gått och jag har en del av dem på Facebook och gillar det de gör och de verkar ha det intresset tillbaka men problemet i detta är att jag inte vågade fortsätta bygga en relation till dem, eller åtminstone någon av dem. 

Problemet i grunden är att jag inte vågade och att jag känner mig nedstämd av att ha personer som vill vara i bakgrunden för jag är inte själv sådan. Jag sökte mig själv under den här tiden och ville hitta vänner utifrån hur jag var och ville känna mig och jag ville känna mig glad, och ja, kanske inte populär men åtminstone trygg. Jag förstår att de här personerna säkert inte alltid är glada i sitt liv och säkert inte alltid kommer överens med varandra men det verkade så då. 

Vad kan jag göra åt det här?

Annons:
VästkustFia
2016-11-27 10:38
#1

Alla är som de är i tonåren (läs: omogna). Jag tycker inte du ska fundera så mycket över vad du kunde gjort annorlunda då.

Go for it och ta upp kontakten lite närmare med den eller de som du tror du skulle trivas bäst med.  Du har inget att förlora. Några av mina bästa vänner idag är personer som jag aldrig trott jag skulle ha något gemensamt med för 20-30 år sen 😉

Upp till toppen
Annons: