Annons:
Etikettensamhet
Läst 1051 ggr
Lotta1981
2016-02-22 15:46

Ensam..

Är en 34-årig ensamstående mamma. Just nu är jag inne i en depression med mycket ångest och ensamhetskänsla. Någon som har lust att prata med mig som kanske har några bra tips?. Tacksam för svar:-)

Annons:
Sindri
2016-02-22 16:04
#1

Vet inte hur deprimerad du är, och vad du orkar just nu. Om du har små barn så kanske BVC kan stötta dig på något sätt. En föräldragrupp av något slag kanske?

Samverkan och stöd från andra är vad jag skulle önska mig. Det finns en förening för ensamstående, men vet ej om det finns på din ort, eller i närheten
http://www.makalosa.org/lokalt/

Jag vet ju inte riktigt om det är ensamhet i allmänhet, eller att du just är ensamstående förälder som är ditt största problem.

Googla i så fall på stöd ensamstående förälder och se om du hittar något som passar dig, var sig det gäller ekonomisk eller annan avlastning.

Lotta1981
2016-02-22 16:14
#2

Jag ÄR inte ensam egentligen. Jag har familj och vänner. Men de har sitt. Känns som alla utom jag är lyckliga tillsammans med någon. Fullt med kärlek i sina liv. Jag har varit singel i nästan 4 år fram tills för några månader sen. Då gick jag med i en dejting sida. Varit på några dejter. Nu har jag träffat ngn som bor ganska långt ifrån mig. Jag har fått känslor för honom och det skrämmer mig. Min ensamhets och övergivenhets ångest kommer ifatt mig och jag vet inte hur jag ska hantera det. Tack för svaret!

Sindri
2016-02-22 16:29
#3

OK - du känner dig ensam i din vardag och vill gärna dela den med någon?

Jag kan mycket väl tänka mig att det är mer än tufft att vara ensamstående förälder. Folk har mindre och mindre tid över för varandra nuförtiden känns det som.

Tror du att du känner mer ångest nu för att du är rädd för att börja hoppas på något och att det skall gå om intet och du skall känna dig ännu mer ensam?

Jag vet ingenting om dejtingsajter eller hur det är att träffas så, men för många verkar det ju fungera.

Tror du får bara försöka ta det lugnt och inte forcera något - försök vila i den du är och det du har och bara ta en dag i sänder. Blir det något så blir det. Och om så försök njuta av det som är för stunden och bli inte fixerad vid att det skall vara för evigt - tror det oftast är då människor blir besvikna.

Men jag hoppas att du i alla har den andra föräldern som kan ge avlastning från det mer praktiska ibland, för du behöver nog få vara själv och bara tänka på dig själv och skämma bort dig lite.

Upp till toppen
Annons: