Annons:
Etikettensamhet
Läst 993 ggr
[Gnagare2]
2016-02-07 11:14

Mår helt fruktansvärt

Har alltid känt mig ensam,men nu är det värre än någonsin tidigare. Tänkte skriva av mig här och  kanske få lite stöd av någon medmänniska därute.

Min bakgrund är väl inte så ljus. Den är kantad av en smärtsam barndom där jag aldrig blev sedd och aldrig blev bekräftad av mina föräldrar som hade sina problem,det förstår jag nu i vuxen ålder.

Men i vilket fall som helst,så har min tuffa barndom lett till att jag har sökt mig till osunda relationer med både vänner och män,och det i sin tur har gjort att jag har känt mig ensam i hela mitt liv.  Jag visste inte om något annat när jag var barn och ung. Jag trodde alla hade dåliga relationer med varandra. det var en norm i mitt liv. 

Skolan var rena katastrofen och jag utbildade mig aldrig förrän nu i vuxen ålder. Jag trodde inte jag var värd bättre än ett slitsamt låglöneyrke,så det har jag hållt på med i hela mitt liv.  I vuxen ålder,när jag började förstå att jag visst är värd ett bättre jobb,gick jag en gymnasieutbildning på komvux,och jag tyckte det var fantastiskt roligt att sitta i skolbänken igen.  Sedan jobbade i några år med detta nya yrke. Detta nya yrke är känt för att framkalla utbrändhet,och jag som inte alls var beredd på det,ådrog mig förståss en utmattningssyndrom,med inslag av depression.

Jag förstår nu att denna utmattning även kan bero på min svåra barndom och att jag aldrig har haft sociala,stärkande relationer runt mig.

När jag fick denna diagnos,bestämde jag mig för att gå tillbaka till mitt gamla jobb,för jag har inte råd att plugga till ett tredje yrke,även om viljan finns där.

Jag var i desperat behov av en inkomst,så jag hoppade direkt på detta gamla jobb på heltid.från att ha varit sjukskriven i utmattningssyndrom. Jag visste ju inte att utbrändheten kommer tillbaka som ett brev på posten om man inte sköter sig,och lyssnar på kroppens signaler.

Ja, ni kan ju kanske lista ut hur det blev-bara efter ett halvår slog min sjukdom till igen,och denna gång hade jag inte hunnit byta varken fackförening eller A-kassa eftersom det är två olika jobb i två olika brancher,och min utmattningssyndrom ledde till att jag misskötte mitt jobb och fick sparken.

Så nu sitter jag i den sitsen att jag  är sjukskriven för utmattningssyndrom,har ingen familj,inga vänner,inget jobb,plus ej med i A-kassa eller någon fackförening,vilket betyder att jag inte kommer få någon hjälp av samhället. Jag får leva på mina sparpengar tills dom är slut. Och när mina sparpengar är slut,så kommer jag även bli hemlös,ovanpå allt detta.

Här kan ni snacka om en som känner sig ensam.

Har ingen att prata med om detta eftersom jag som sagt har ett glest socialt nätverk.

Känns skrämmande att blotta sig såhär på nätet,men jag har i nuläget inget val.

Jag behöver någon som kan stötta mig i denna sits jag sitter i.

All kärlek

Annons:
Pytteliten
2016-02-07 11:33
#1

Blir ett snabbt svar då jag är i tidsnöd. Känner verkligen med dig. Jag har varit där till stor del, förutom att jag hade ett socialt nätverk. Fast det hjälpte mig tyvärr inte så mycket i den akuta situationen eftersom det var för jobbigt att blotta mig, även för dem, och be om hjälp… Ytterligare en nackdel för min del var att jag var egenföretagare och alltså från en dag till en annan blev utan inkomst när jag inte kunde jobba längre. Och inte fanns det någon arbetsgivare som brydde sig. 

Nåväl, vad jag skulle komma till var att alla lyckligtvis har ett socialt skyddsnät i Sverige. Du kan gå till socialen och få hjälp med både pengar och annat. Det du ska göra direkt, idag, är också att gå med i alfakassan https://www.alfakassan.se/!

Stort lycka till! Jag kan berätta att det, hur svart allt än ser ut just nu, finns ett annat liv för dig. Det här är bara en period!!!

Lollomoo
2016-02-07 11:36
#2

Förstår precis hur du känner!

Jag är "bara" 13 år men jag känner mig också väldigt ensam trots att jag har massa vänner och familj omkring. Jag vet liksom aldrig om jag mår bra eller inte (depression) och det påverkar verkligen allt.

Till exempel igår. Då blev jag råttägare för första gången i mitt liv. Jag var jätte glad, men köpet var inte riktigt genomtänkt… Jag kan inte så jätte mycket om råttor vilket gör mig lite, lite orolig. Då jag vaknade imorse var kl 03:46 och jag hade fett ont i magen.  Jag bara grät, grät och grät… Allt p.g.a att jag inte trodde att jag skulle klara av råttorna. Men jag har pengarna och jag har verkligen tiden (då jag inte har några aktiviteter i veckan) så jag förstår inte varför jag inte trodde att jag skulle klara av det. 

Men jag hoppas att jag mår bättre efter ett tag. Jag hoppas även att du mår bättre snart. ❤️

Ibland känns det som man är helt ensam trots att man har folk omkring sig. Det beror oftast på att man inte kan be om hjälp. Så här får du några tips:

1. Träna på att be om hjälp. Låter kanske fånigt men det hjälper verkligen. Om det är något du är osäker på eller behöver hjälp med så tveka inte.

2. Tänk på allt du har istället för allt som du inte har. Det har man väl hört förut?

3. Tänk på att alla inte mår bra hela tiden. Det är okej att må dåligt och att vilja prata med någon. Du måste inte finnas där för alla hela ditt liv. Bara om du orkar och kan.

Det vara alla mina tips jag hade, hoppas att du kommer må bättre snart! ❤️

Mina råttor är mina bäbisar! HjärtaGapskrattar

Annielle
2016-02-07 11:46
#3

Känner massor för dig och känner igen mig en hel del!

Måste tyvärr svara kort för jag mår för jäkligt själv och är inne i en period då jag bara storgråter m.m.

Men, precis som pytteliten skrev har du ju rätt till ekonomisk hjälp och slippa bli hemlös.

För övrigt, har du ingen kontakt med psykiatrin? Det låter ju verkligen som att du skulle behöva stöd och hjälp med allt du har gått igenom och fortfarande går igenom, terapi tänker jag främst, men det kan ju ta tid innan man får det.

En psykolog eller kurator kan ju vara en bra början i allafall.

*STOR kram*

Var dig själv, det finns redan så många andra.

[Gnagare2]
2016-02-07 13:16
#4

Tack snälla människor för era fina svar. Det värmer mitt hjärta gott❤️

Har en tid till psykolog nästa vecka. Det var två veckors väntetid,men jag ringde och bad om en tidigare tid,och då fick jag en snabbare tid.

Känns skönt att mitt i all denna hjälplöshet allafall få känna att jag kunde påverka dom att ge mig en tid snabbare. Denna helg är en enda lång väntan på att få komma dit och prata med en människa om min situation.

Jag vet att jag har rätt till ekonomiskt stöd av socialen,men då får jag först sälja både bilen och huset,och det känns inte så där jättekul. Jag har ju alltid klarat av att försörja mig själv innan. Har jobbat och slitit hela mitt liv,och så blir det såhär. Känns så orättvist. Och bilen måste jag ju ha om jag får nytt jobb i framtiden. Så den kan jag inte sälja. Vilket betyder att jag inte kan få någon hjälp av socialen,för dom kräver ju att man säljer allt man äger och har,innan dom hjälper till.

Men allt detta får jag ju tänka på sedan. Min prioritet just nu,är att  bli frisk från utmattningen. Just nu är jag helt oförmögen att arbeta och det är helt uteslutet att söka jobb när jag är såhär låg.

Pytteliten
2016-02-07 13:26
#5

Det är inte sant att socialen kräver att man säljer allt. Det vore ju, som du säger, väldigt kontraproduktivt då du ju behöver bilen för att kunna ta ett jobb. Dessutom är de vana vid att människor som behöver deras hjälp inte mår bra, och då hjälper det ju knappast att tvingas sälja hus och flytta. Det finns olika slags hjälp som har olika namn. Jag har inte koll utan att googla och det kan du säkert lika bra som jag. Men tro inte att du inte kan få hjälp just precis där du befinner dig, för det finns hjälp att få! Det är mycket möjligt att psykologen vet mer om det också, om du inte just nu orkar ge dig ut på nätet!

[Gnagare2]
2016-02-07 13:38
#6

#5#  Där ser man. Jag var helt inne på att man är tvungen att sälja allt innan man får hjälp av socialen,men eftersom jag alltid klarat mig själv innan så har jag aldrig behövt deras hjälp. Ditt svar ger mig lite hopp. Tack.

Har inte orkat googla på nätet om det ännu,men det ska jag forska i sedan när jag känner mig bättre.

Annons:
[strutter]
2016-02-09 12:18
#7

#2

Du Lollomoo, klockan 03:46 tror man inte att man klarar av nånting överhuvudtaget!Usch för den hemska vargtimmen! 

Men som tur är så kommer man vanligtvis till sans lite senare frampå morgonen!🌺

Upp till toppen
Annons: