Annons:
Etikettträffpunkten
Läst 2387 ggr
Sandraaaa
2015-10-06 20:31

Ensamhet

Någon där ute i världen som känner samma känsla som mig? ENSAMHET Den där känslan när man inte har någon, ingen att skriva till, inga vänner eller få vänner, ingen familj, ett jobb man egentligen inte trivs med men gör det för pengarna för att kunna försörja sig själv. När man får upp tankar som "om det händer mig något nu kommer ingen veta om detta fören om kanske några dagar eller t.o.m dagar. När man tänker "sätter Jag mig ute i parken nu med onyktra människor och gör som dom kommer Jag igalefall ha någon att prata med, även fast de kanske slutar dåligt sen är de bättre än denna känslan. När dom ber dig på jobbet "skriv upp en anhörig här som vi kan ringa om det händer dig något" och du känner ångesten inombords vem ska Jag skriva, ska Jag bara skriva något namn och nummer, jag har ju ingen. Den här känslan gör ont fruktansvärt ont och det är nog just den här känslan som gör att vi börjar med dåliga saker. Finns det någon därute som känner denna känslan?

Annons:
Jag32
2015-10-06 21:19
#1

Tja pma mig

fiafia89
2015-10-06 21:31
#2

Hur kommer det sig att du inte har någon alls? Har du ingen familj/släkt alls du har kontakt med? :(  Låter inge vidare hörru :/

Record
2015-10-07 22:33
#3

TS, Det är med omtanke om dig, som jobbet vill ha någon anhörig, acceptera detta med att be dem ringa dig om du inte kommer dit, alternativet kan vara en granne i huset du bor som kan vara observant. Eller vänd på hela kakan och kontakta jobbet när du känner dig dålig. Lycka till ! 👍

Sam85
2015-10-10 06:14
#4

Hejsan sandra känner väldigt likt hur du beskriver, vill gärna prata o skapa riktig vänskap, inte bara online. jag bor i skåne.

[Garntroll]
2015-10-10 21:04
#5

Ensamhet vet jag vad det är. Lider av den nu. Gör liksom så sabla ont.

Vainio88
2015-10-14 12:07
#6

Hej! Jag tror jag förstår vad du menar! För mig känns som man fastnat i ensamheten, och att man inte duger för någon. Man kommer hem glor ut genom fönstret känner sig eländig för att nästa dag åka tillbaka till ett jobb där man är precis lika ensam och eländig. Vill du skriva av dig får du gärna skriva till mig.

Annons:
scirocco
2015-10-17 07:20
#7

Varje dag känner jag likadant, parken bra ide. Jag brukar gå omkring på stora affärer, att se att man inte är ensam i världen hjälper lite. Kan även gå på krogen och sitta i ett hörn och bara lyssna på allt prat runt omkring, men det gör att man känner sig mer ensam i bland.

Lonewolf
2016-12-29 17:04
#8

Ja vem känner inte igen sig i detta då???  jag har 1 eller 2 kompisar men vill inte riktigt engagera mig i dom eftersom dom har nog med trassel själva utan att behöva blanda in mina problem å kännslor i deras soppa.

Hjärnan skriker efter sällskap men jag vet att det är en dålig ide eftersom jag bara blir dränerad på energi om jag skulle träffa någon som jag skulle kunna umgås med suuuuuck är det detta som kallas för moment 22??

L73
2017-01-29 13:50
#9

Hej, 

Jag vet precis hur det känns. Ibland har jag panik inuti , när jag inser hur ensam jag är. Mår dåligt vid högtider. Nu försöker jag bli fri från en man som har behandlat mig illa både fysiskt och psykiskt. Jag har inga vänner längre och ingen familj att vända mig till. Jag isolerar mig bara för jag vet inget annat sätt längre. Jag googlar på nätet efter olika sätt att skaffa vänner. 

Ingen tror att jag är ensam. Jag " ser ju inte ut" att vara en ensam person och folk hänvisar till att jag ser bra ut (enligt dem). Vad har det med saken att göra ? Men fy så ensam jag är. Det fullständigt skriker i mig av sorg. Jag tittar ut genom fönstret och ser världen utanför leva, människor umgås, träffas och käkar ihop m.m. 

Allt passerar mig. Glider mig ur händerna och jag vill ha vänner som hör av sig, som verkligen visar att jag existerar. För jag vill ha någon att prata med, inte bara personal inom vården och kvinnojourer. Jag önskar vänner, både manliga och kvinnliga . Men bara vänner- inget annat. Jag flyr in i filmens, musikens och skrivandets värld. I naturen känner jag frid. Besöker historiska, vackra platser när jag har möjlighet till det. Tänker på alla människoöden genom tiderna.

Jag tigger nog om vänskap-ett enda litet tecken på att jag är en bra människa och inte är osynlig. Innerst inne vet jag att jag är en bra människa och jag skulle vilja hitta vänner igen som jag kan roa och glädja. För tro det eller ej..jag är riktigt bra på det:)

Det blev ett långt inlägg, men jag är helt ny när det gäller att skriva öppet på ett forum. Liknar nästan en kontaktannons :-) Har inget att förlora. Så känner någon för att vilja skriva ibland-here I am.

Upp till toppen
Annons: