Annons:
Etikettsjälvkänsla
Läst 5626 ggr
I_HATE_MY_LIFE
2013-10-22 15:40

Är det något fel på mig?

Jag har hatat mitt liv sedan jag var 9 år (Är 12). INGEN gillar mig och jag fattar inte varför. Okej jag är efterbliven och lite knäpp. Men jag är en bra person ändå! Jag klarar inte att fler sviker mig. Först mina vänner sen min pojkvän. Det värsta är att jag inte vet varför. Jag är en normal tjej. Det är inget fel med mig. Okej jag äter inte speciellt mycket. Jag har varit utsatt för mobbing och min pappa har varit väldigt elak mot mig. Jag har mår väldigt dåligt. Socialen har varit inblandad. Men jag han må bra under ett sommarlov! Sen började skolan igen. Och nu kommer jag inte ihåg hur det känns att vara glad. Jag mår väldigt dåligt och jag har slutat berätta allvarliga saker för mamma. Jag kommer hem säger att det har varit en bra dag i skolan. Sen går jag upp till mitt rum och börjar gråta. Vad är en bra dag i skolan?
Varför just jag? Är det något fel på mig?

Jag fattar inte varför det alltid är jag som mår dåligt!

Annons:
powerofthebass
2013-10-22 18:42
#1

Det är inget fel dig . Prata med din kurator på skolan.

Obiter dictum .**_ Ut pictura poesis, 
**_

Ketang
2013-10-22 22:17
#2

Suck! Jag skrev ett långt långt svar till dig som bara försvann 😕

Jag ska försöka skriva om det i kortare version!

1, Du är inte jordens medelpunkt så sluta att tänka att du är det! Allt kretsar inte runt dig! Folk gör tokiga val oavsett vad du gör. Om dina "vänner" slutar umgås med dig kan det bero på en massa olika saker. En tänkbar anledning är att en person kanske hör någon säga nåt dumt om dig och så slutar dina vänner umgås med dig för att dom är rädda att det ska börja snackas skit om dom. Att det snackas skit (om det nu skulle göras det om dig) kan bero på en sån enkel sak som att någon elak person har tråkigt och just då går du förbi och blir ett mål för dennes skitsnack som givetvis sprids av massa osäkra unga människor som inte riktigt har lärt sig än att ta reda på fakta.

2, Samma här. Att din pojkvän gör slut betyder inte automatiskt att du är dum/ful/korkad eller vad du nu tror. Det betyder bara att ni är väldigt unga och inte passade för varandra. Du är 12år och det är tyvärr så att det hör till! Man måste kyssa en hel del grodor innan man får sin prins. Och jag vet, man är kär och tror att man hittat sitt livs kärlek, men hur många tror du gör det vid 12års ålder? En på miljonen?

3, Som jag ser det så är det jobbigaste i detta att du känner att du inte kan prata med din mamma. Vad har ni för relation? Har du kunnat prata om detta innan? Har du äldre syskon du kan prata med? Annars är skolans kurator ett bra tips. Du behöver få det inpräntat i huvudet att det inte är dig det är fel på innan det där har fastnat och följer dig hela livet. Negativa tankar om sig själv är väldigt svåra att bli av med, för man tror att allt som händer beror på en själv. MEN vem har sagt att du, jag eller någon annan är jordens medelpunkt???

4, Med detta sagt måste jag även nämna att man/du har ett personligt ansvar för ditt mående. Hur VILL du må? Vill du må BRA, då söker du reda på någon som kan hjälpa dig. Och du har ett ansvar för vad du gör, man kan aldrig skylla allt på andra. Har du varit elak mot någon får du stå för det och kanske räkna med att det kommer tillbaka. 

Du skriver: "Jag fattar inte varför det alltid är jag som mår dåligt!" Mitt svar på det är "för att du väljer att alltid må dåligt." Troligtvis kommer du tycka att jag är hur puckad som helst, men jag räknar inte med att din erfarenhet av livet gör att du förstår vad jag menar nu heller. Men bär det med dig! För ju äldre du blir desto lättare kommer du förstå vad jag menar. Se det som en liten hjälp på vägen.

Hoppas jag hjälper mer än stjälper dig med detta. Lycka till och du, det är inget fel på dig! 🌺

BirmaBaloo
2013-10-23 21:35
#3

Det finns ingen som har en sådan kärlek till dig som din mamma. Hon kommer alltid älska dig vad du än gör och därför är hon den bästa du kan prata med. Hon har själv varit 12 en gång hur konstigt det än känns. Hon kommer att förstå och vara hjälpsam.

NiklasTyreso
2013-10-24 15:55
#4

Det är jobbigt att inte ha vänner. Prata med kuratorn på din skola. Är du mobbad kan du behöva hjälp från skolans likabehandlingsteam också. Det går inte att tvinga folk att vara vänner, men du kan gå med i olika föreningar ex idrottklobbar, teatergrupper eller vad det är som du är intresserad av. Är det inte kul på ett ställe går det att pröva något nytt fritidsintresse. Håller du dig aktiv bland folk ökar chanserna att du ska bli bekant med fler justa människor och kanske t o m träffa några kompisar.

I_HATE_MY_LIFE
2013-10-30 14:57
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Vet ni hur det känns? Det jag går igenom är svårt! Min pappa hatar mig! Jag menar det. Om han inte gjort det skulle han kanske inte vara en jävla idiot och gjort sakerna han gjort mot mig.

 Mitt ex har fan berättat ALLT jag berättade för honom till resten av min klass. Jag har ALDRIG gjort något mot honom. Jag vet varför han gjorde slut nu. Han gjorde slut p.g .a att han tyckte att jag var en ful jävla hora. Det var iallafall det han skrek till mig!

Jag har haft självmords tankar er än 20 gånger. Sen jag fyllde 12!

Ja, jag kanske tror att allt kretsar kring mig! Men har du någon gång blivit slagen av dom som går i din klass eller på ditt jobb? Jag tror inte det.

Har du någon gång fått en orosanmälan för att folk runt dig ser att du mår dåligt?
Jag har en bra relation med min mamma. Men jag vill inte berätta! Jag vill inte att min mamma ska gråta sig till söms varje natt igen!
Jag kan inte börja på någon sport för jag har en ska från födseln.

Jag vågar inte gå till kuratorn för jag är feg! Jag tror att dom kommer göra värre saker!

Jag vågar inte gå ut på dagarna för jag tror att dom kommer vara där jag är. Istället gömmer jag mig på mitt rum.

Ketang
2013-10-30 15:16
#6

#5 Du har inte patent på att må dåligt eller ha blivit illa behandlad. Vi är många som gått igenom helvetet och kommit ut på andra sidan. Det ÄR svårt, men du måste söka hjälp.

Annons:
signemo
2013-10-30 20:23
#7

Hej. en gammal mamma vill bara ge dig en varm kram och hoppas Att du får styrka att må bra av dig själv. Att lägga andras ev hårda ord åt sidan. För Du är viktigt, du är fin o precis som just Du skall vara.

Men det är svårt att känna sig utanför i din ålder. Ja i alla åldrar.

Att prata med någon , ge andra förtroende i svåra stunder kom för min del med åren. Men som någon skrev  prata med Din mamma, Vi mammor vill det, vi mammor blir förtvivlade om inte våra barn känner att de vill ha stöd.  Vi mammor vill inget hellre än att finnas för våra barn.

Sen tror jag det är viktigt att prata med andra om inte skolans kurator känns bra, kanske du kan komma på nån annan.

DIn fd pojkvän.. Ja han får bli ett ungdomsminne för Dig. Så tror jag det är för de flesta av oss. Jag ville inte heller förstå att det inte skulle vara hela livet. Men så småningom träffar man sin livs kärlek. Då finns de ungdomskärlekar man haft som ett minne

Kram och ha en fin kväll

Var rädda om varandra

BASE
2016-01-26 20:00
#8

Ketang måste jag säga hittar en del bra poäng.Beklagar ditt mående av olika situationer.Men de behöver inte hända dig för att felet i grund är du.Att en person som man har känslor för visar sig vara en sk stövel betyder inte att hans val av beteende beror på dig.Tyvärr så är inte alla snälla,lojala eller vill väl och man får också tyvärr må dåligt av olika händelser i livet.Men som ketang skriver men som kanske inte alltid är så lätt och även inte livet alltid blir lättare med ålder så förhoppningsvis lär man sig hantera det bättre.Hoppas allt gott.

-Aida-
2016-01-26 21:51
#9

Det kommer inte hjälpa hur mycket du än skriver på nätet om dina problem, du måste gå till en proffesionell person och prata, då menar jag inte bara kurator men psykolog, visst vi kan stötta dig men då får du ta till dig de också.
Du vet inte heller bakgrunden på oss här om vi blivit illa behandlade osv, kan säga dig att mitt liv har varit ett rent helvete sen jag föddes fram tills idag är jag 24 år, har levt med självmordstankar varenda dag i 11 år, känner igen mig själv i dig och jag sökte inte hjälp en enda gång för jag klarade helt enkelt inte av det, det är nog de värsta beslut man kan göra, det finns hjälp att ta, så gör det, börja hos kuratorn till exempel.

Achatina
2016-01-31 03:14
#10

Det är läskigt att berätta exakt hur man mår eller vad man går igenom just nu. Men hur ska någonting någonsin bli bättre om man går runt och bär på allting själv? Våga be om hjälp från din mamma eller en favoritlärare om du har en sådan. BRIS finns alltid eller bara en internetkompis du litar på. Att skriva dagbok/blogg kan hjälpa massor eftersom man berättar för sig själv hur man tänker om olika saker och när man ser det i skriven form så är det lättare att hitta mönstret och om du ska be om hjälp så kan du tackla problemen lättare om du har full koll på dem. 

Jag lovar att alla känner så här på ett eller annat sätt. Det är som en jättesvår hinderbana man måste igenom. Man kan be om hjälp och få tipsen att klara hinderbanans svåraste delar eller så kan man strunta i hjälpen men då får man försöka komma igenom hinderbanan själv. Båda sätten fungerar, men det ena suger mindre än det andra. Många har problem med skolan, om du går i 6:an nu har du börjat på högstadiet redan eller börjar du till hösten? I sådana fall blir det kanske ny skola? Ny skola innebär ju att du kan börja om på nytt med nya vänner.

Skulle vänta med att skaffa pojkvän, man behöver inte ha någon annan för att bli glad och lycklig. Vänner kan vara bra att ha men det behöver inte vara sådana man träffar i skolan, internetkompisar fungerar minst lika bra om inte bättre! Du håller på att bli tonåring så den här perioden, den här hinderbanan, kommer tyvärr fortsätta några år till och det är därför du borde be om hjälp. Det är bättre att be om hjälp än att fundera på hur man ska dö, vågar man ens fundera på att ta livet av sig borde man våga be om hjälp. Och vågar man inte prata om sina problem, skriv ett brev! När tonårsperioden är slut kommer det bli så mycket bättre.

Blueberry95
2016-01-31 17:50
#11

Jag skulle rekommendera dig att prata med din mamma. Om du berättar precis hur du känner är jag säker på att hon skulle förstå. Och någonting jag har lärt mig är att alla förhållanden med andra människor speglas av hur man ser sig själv. Vore jag du skulle jag lägga ner all min energi på att få bättre självkänsla och lära älska mig själv. När du börjar ha högre tankar om dig själv så brukar det mesta falla på plats automatiskt. I slutändan har det inte så mycket med att göra om man är tjock eller smal eller vad man har för personlighet, det kommer alltid att finnas människor som älskar dig för den du är, även om det inte syns just nu. Det är någonting man lär sig med tiden. :P Jag skulle också rekommendera dig att strunta i alla som får dig att må dåligt, för sanningen är den att de som gör illa andra mår själva dåligt. Om du struntar i alla som får dig att må dåligt kommer inte heller dom att orka bråka med dig. Och förlora en pojkvän när man är 12 är tyvär bara naturligt. Jag hoppas du hittar mod till att prata med din mamma, jag kan lova dig att hon älskar dig. Det blir bättre ju äldre man blir!

[fia85]
2016-02-12 02:10
#12

Tycker de som skriver här att du inte ska tro att du "är jordens medelpunkt" inte har förstått särskilt mycket alls. Ens psykiska mående handlar inte om det, det handlar ganska ofta om om något helt annat, eller motsatsen, att man ständigt är med om svåra slag påverkar en. Det vore märkligt att inte reagera på det. Tycker att flera här borde radera sina oempatiska svar och lägga sin surhet åt sidan lite för det tycker jag dessa svar osar av.  När man är 12 så är 20 så långt bort att det inte ens är att tänka på om nästa dag är tuff och jobbig. Men du kommer att komma igenom det och när du gör det så kommer du inse hur stark du är. Att det finns ett liv förutom det du går igenom nu, förutom skola. Bli mobbad är ett dilemma som man inte ska behöva hantera själv.

Bli sviken eller snackad skit om är otroligt taskigt beteende. Punkt.

Ketang
2016-02-12 11:50
#13

#12 Ingen lär sig att ta ansvar för sitt eget mående om man blir struken medhårs hela tiden. Jag har ganska stor erfarenhet av det ts upplever och jag har fått jobba hårt och jobbar fortfarande på att lära mig hantera mina känslor kring detta bättre. Men det jag lärt mig är att MITT mående inte har med andras handlingar att göra. Det handlar ENBART om hur JAG hanterar det andra gör. TS kan aldrig ändra på sin pappa, eller på sina mobbare. Däremot kan TS lära sig att hantera andras beteenden och sluta må dåligt över vad andra gör. Det tar tid och det är en stenig väg att gå. Visst, det löser inga problem NU men det gör inte en kurator på skolan heller. Att det är synd om TS råder det ingen tvekan om, jag har själv varit där och det är ett helvete. Men som sagt, det hjälper inte TS ett dugg att folk tycker synd om henne/honom. Man kan heller aldrig räkna med att andra ska göra att man mår bättre, en psykolog/kurator eller vad man nu vänder sig till kan inte göra det. Det jobbet måste man stå för själv tyvärr.

Till TS: Jag vet att det låter hårt men dessa personer som är elaka är inte elaka mot dig för att det är fel på dig! Dom gör det av många olika anledningar. Ungar i skolan som mobbar gör ofta detta för att dom själva mår dåligt av olika anledningar. Din pappa kanske har svårt att visa kärlek osv pga sin egen uppväxt. Om han är arg/skäller på dig eller är elak kan det vara så enkelt som att han mår dåligt själv. Då kanske du kan utlösa undertryckt ilska bara genom att visa dig vilket inte är fel i sig, men att han blir triggad av det. Det enda du kan göra är att försöka se det för vad det är. Han mår inte bra och tar ut det på sitt barn, helt galet och inte ett dugg rätt… men du kan inte ändra på honom, du kan bara ändra på hur du tolkar det och hanterar det i ditt huvud.

Om mobbingen i skolan fortsatt sen du skrev här sist så kan du ringa till socialen och be om hjälp. Om nu inte skolan eller dina föräldrar gjort något för att hjälpa dig?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer lära dig att hantera dina egna tankar om detta, inse att det inte är dig det är fel på och växa upp till en fantastiskt insiktsfull och kännande människa som kommer inse sitt eget värde! <3

Annons:
Upp till toppen
Annons: