Annons:
Etikettsjälvkänsla
Läst 2235 ggr
[Qimsid]
11/21/12, 12:20 AM

Unga och dumma, jo visst?

Jag blir så fruktansvärt trött på vissa medelålderspersoner utan fritänkande, och jag tror det är i Sverige speciellt. Min mamma har jämt sagt det här typiska "Så länge du själv är lycklig" men har hela tiden genom mitt liv gett pikar om hur man ska leva för att det ska vara rätt, delvis ett bra fast jobb, hus och familj.

Jag var på en middag här om dagen med min mammas vänner. De pratade ett språk som jag inte förstod. De säger att när man är ung så vet man inte vad man vill, man är ofärdig tills man slagit sig ner och har ett stabilt liv. Man gör fel val hela tiden och ska lära sig för att slutligen komma till det "stabila".

Men, förr i tiden vandrade människor miltals hit och dit för att kunna överleva, de fick slå sig ner där naturen förde dem. De bodde inte på samma jävla punkt i 50 år och fick allt framkört till dörren.

Jag tror starkt att människan är en parasit som behöver styras, iallafall majoriteten. De svansar efter andra människor med högre status och ser upp till dem, vill leva som dem. Som samhället är utformat nu ska man vara fast på samma prick, leva sitt meningslösa liv så som man växt upp till att hjärntvättas till att göra.

Säger bara en sak, jag kommer aldrig låta mig styras. Jag kommer aldrig att se upp till dem dårar som bestämmer åt mig vad som är rätt eller fel. Jag vill inte ha någon familj eller hus, jag kan gärna resa runt i ett mobilt hem över världen. Jag lever det hellre hårt än att sitta i min egen avföring som en gammal, tråkig och lam pensionär. Live hard, die young. Medelmåtta är inget för mig.

Det är jag som styr mig själv, ingen annan. Ensam blir jag starkare.

Annons:
Roamer
11/21/12, 6:47 AM
#1

Du pratar för härligt. Ung vilja med förakt för de äldres visdom =)

Jag har haft precis samma inställning och än idag är jag nog väldigt svårstyrd skulle de flesta av de stackare som varit mina chefer säga. Jag börjar närma mig mina 40 och är mer än någonsin benägen att resa och upptäcka världen, och då inte som charterresenär utan som någon som jobbar på botten och lever spartanskt. Jag har provat livet som medelsvensson med villa, fru, två bilar, barn och fast jobb, vilket jag iofs har kvar än, men det som lockar mig är äventyret och har hittat en lösning som gör att jag kan få det tillgodosett med. Med det sagt kan jag säga att är du äventyrare så kommer inte det att dö med åldern men det förstår inte de som är trygghetsnarkomaner som jag benämner dem. Det går att hitta en balans mellan äventyr och ett "normalt" liv och få båda världar men det kräver lite mer av dig då. De flesta går nog dock samma väg och slår sig till ro och nöjer sig med det och blir lyckliga av det livet vilket är väldigt bra.

Dock så försök att släppa din auktoritärsförakt för den kommer aldrig göra något bra för dig. Jag kan hålla med om att de flesta är rätt kortsynta och låter sig styras av övermakten men tro mig när jag säger att det är väldigt svårt att försöka vinna över den. Don Quijote kan lära dig något kanske om du inte läst de böckerna än. Ge dig bara in i strider du faktiskt kan vinna för alla andra kommer bara skada dig.

Det finns inget som säger att ditt liv måste vara rött hus med vitt staket utan du kanske trivs bäst som vagabond. Själv så jobbar jag med internationella instatser och träffar enormt fängslande människor i flyktinganläggningar och kurser som verkligen inte faller in under "normala" liv utan lever sina utan restriktioner och på platser de flesta inte skulle sätta sin fot. Fundera ut vad som är viktigt för dig och jaga den drömmen, under förutsättning att den är realistisk och inte skadar dig själv eller andra.

Mrs Me
11/21/12, 10:06 AM
#2

#1 Roamer.

SÅ KLOKT SKRIVET!

[Qimsid]
11/21/12, 12:19 PM
#3

Jag har dock inget auktoritärsförakt, Roamer. Men många >vuxna ska leka så free spirited men ändå så accepterar de inget annorlunda. Jag försöker inte övervinna övermakten, snarare överleva med den och arbeta runt den och göra så mycket för mig själv som är möjligt. Jag har inget förakt för de äldres visdom, men många äldre är inte speciellt visa eftersom att de knappt gjort något i sina liv och inte mött så mycket olika människor att de är beredda att acceptera och förstå allt som händer i omvärlden och hur allt har utvecklats. De hänger helt enkelt inte med utan står kvar i en glömd tid. Det är inte visdom att inte vilja fortsätta utvecklas och lära sig något nytt och om en människa tror att man aldrig kan bli glad om man inte slår sig ner och skaffar barn då har inte den personen någon visdom kvar enligt mig. Visdom är att aldrig sluta lära och ta tillvara av nya erfarenheter.

Roamer
11/21/12, 12:50 PM
#4

Visdom är inte antal år eller ens hur mycket du upplevt. Visdom är att kunna omsätta erfarenheter till något konstruktivt. Det finns de som vart jorden runt flera gånger men inte lär sig av det eller tar till sig av sina erfarenheter utan slår bort dem för det inte passar i deras världsbild. Samtidigt finns det de som aldrig lämnat sin by men ändå besitter många kloka ord, så mitt råd är att inte bortse från dem heller. Det låter som du har en sund inställning men stämpla inte människor för snabbt för de inte visar att de accepterar dina livsval. I en del fall är det säkert så att de har tänkt och handlat precis som dig men inte vill erkänna utan avråder dig med pekpinnar istället för dela sin livserfarenhet med dig. De vill nog bara sporra dig att eftersträva det som de tror är bra för dig och skydda dig från de hemskheter de själva upplevt.

Vad jag kan säga är efter att ha pratat med många människor ur andra kulturer är att Sverige är lite överdrivet politiskt korrekt och det hämmar folket. Många lever i en skyddad bubbla och kan inte tänka utanför den utan att må dåligt och därför låter de helt enkelt bli. Många pratar om barnen i Afrika och hur synd de är om dem och när jag frågar om de skulle ha gjort den resa jag varit med om så säger de att de skulle aldrig kunna tänka sig det. De gillar sin trygghet och vill ha den mer än se livet ur nya aspekt. Förakta inte dem för det utan lyssna och ta till dig det som du behöver för att kunna bli lycklig i ditt liv och lämna resten bakom dig.

#2 Tack för dina vänliga ord, bockar ödmjukt.

[Qimsid]
11/21/12, 1:30 PM
#5

Precis, visdom är inte antal år. Jag säger inte att man behöver ha rest jorden runt för att bli vis. Jag har bara varit innanför europa men jag läser mycket och jag har vänner från olika kulturer genom internet och min pojkvän är skotte, 40+ och har aldrig lämnat skottland men han är mycket intresserad av kulturer och ser världen för vad den är och att inget är rätt eller fel. Jag föraktar dessa människor som du talar om, de som känner att de inte gjort tillräckligt i sittl liv och försöker föra över sitt liv till någon annan eller sin avkomma för att dämpa smärtan de själva känner. Jag vill inte leva ett äventyrligt liv, men jag vill ha ett liv i frihet och känna att jag kan leva mitt liv precis som jag vill leva det vilket kan bli rätt stimmigt beroende på vad jag väljer. Jag vill inte ha barn som binder mig till något och jag vill inte flytta till lägenhet innan jag köper ett billigt hus på landet för att kunna ha hästar. Det försöker min bror antyda. Jag blir rätt trött på det, det är jämt "Sen kan du flytta till lägenhet och plugga vidare till sjuksköterska" ba, nej… jag har aldrig tänkt plugga vidare till sjuksköterska bara för att jag blir undersköterska nu… jag går inte från nivå till nivå, jag hoppar mellan nivår och rätt som det är kanske jag reser till Canada och jobbar på ranch. Jag vill göra som jag känner för men vissa personer kan inte förstå det. Jag känner ingen förakt för någon, jag låter alla leva precis som de vill så länge de lämnar mig och mitt liv ifred. Jag försöker bara väcka aspekter i dessa människors sinnen när de säger att det bara finns en väg att gå. Jag vill att de människorna runt mig ska lära sig att förstå att deras liv är inte den rätta vägen till lycka, det varierar från person till person.

[Qimsid]
11/21/12, 1:34 PM
#6

Oj nu sa jag att jag föraktar och sen sa jag att jag inte föraktar, ok truth is jag känner frustration mot dem människorna som är i sina bubblor och inte accepterar andra som lever utanför den bubblan. Men förakt är ett för starkt ord för mig, jag vill så gärna att den gamla hunden ska lära sig sitta och på den fronten är jag dålig på att ge upp med att försöka ge folk nya aspekter, bra aspekter från mina erfarenheter. Det är synd bara att de inte lyssnar eftersom att jag är så "ung"… de tror inte jag är vis nog samtidigt som vissa människor faktiskt sagt att de tycker jag är speciell och har ett väldigt starkt psyke. Men det är oftast människor utanför mina kretsar och familj. Min familj speciellt är väldigt trångsynta.

Annons:
Roamer
11/21/12, 2:03 PM
#7

Nu ska jag inte kasta för många hårda stenar i glashus, men att inte acceptera dem för deras liv och åsikter klassas också som trångsynthet ;)

Faktum är, lev ditt liv på det sätt du känner är rätt för dig och låt dem ha sin trygghet så blir alla lyckliga. Det hör till att skydda dem man tycker om mot sånt man själv är rädd för, och därför fobier ärvs från förälder till barn för barnet i sig har ingen rädsla för dessa saker från början utan lär sig att frukta dem. Låt deras gåva till dig komma i form av deras råd och låt din gåva bli att försöka öppna dem till nya tankar. Det kommer ta väldigt lång tid och antagligen inte ens lyckas men då har du gjort ditt bästa likväl som de har gjort sitt och ni får vara nöjda med det.

Mrs Me
11/21/12, 2:52 PM
#8

Måste bara………… som mamma, i min lilla lilla värld, säga. Man är så innerligt rädd att barnen skall "råka illa ut" att man i all välmening hellre vill ha dem i sin "närhet" och det man uppfattar som "säkerhet" så man har en chans att "rädda" dem om det kniper. Mina ungar är mellan 21 och 33 men ändå alltid mina UNGAR. Jag tror nog att de som "råder" dig vill dig allt väl även om du blir lika trött på dem som mina på mig. Ja, ja …. säder de. ;-)

Wide Awake Dreamer
11/21/12, 3:31 PM
#9

Precis! Många gånger kan sådana här saker helt enkelt handla om ren omtanke, särskilt om det kommer från den egna familjen, kan vara bra att ha i åtanke. Men givetvis finns det gränser, ingen skall få förhindra någon annan att leva det liv den personen vill. Vet du vad du vill och vad du ger dig in på så stå upp för det, det har du all rätt i världen att göra!

[Qimsid]
11/21/12, 3:54 PM
#10

"Nu ska jag inte kasta för många hårda stenar i glashus, men att inte acceptera dem för deras liv och åsikter klassas också som trångsynthet ;)", ----

Är väl klart som fan att det är trångsynthet! Jag vill att t.ex. min mamma ska leva och vara glad, men när ens föräldrarna hotar om att "Går du inte klart skolan så säljer vi hästen och tar bort internet och allt som gör att du tar dig igenom vardagen!" … då är det fan inte välvilja längre.

Vissa vet vad jag pratar om, inte bara mamma-gullet, man kan vara moderlig och skyddande men inte till den nivå så att man förstör sin unges liv.

Roamer
11/22/12, 6:25 AM
#11

Det är nog fortfarande välvilja men i desperation. De kan inte få dig att se saker från deras perspektiv och tar därför till hot för att få dig att göra "det enda rätta". Jag påstår inte att det är rätt eller genomtänkt men som förälder kan jag se varför det sägs och förstå grunden till det hela. Här är det tyvärr så att man måste vara förälder för att förstå för det går inte att göra innan man själv fått barn, hur arrogant det än låter. För en förälder som ser sitt barn göra något som de tycker är en dålig ide är det som att se sitt barn köra i full fart mot ett stup, och man gör allt i sin makt för att stoppa det. Att ta till hot är inte bra föräldraskap anser jag personligen men jag kommer säkert också att göra det mot mina egna för att se sina barn göra ett val de kommer troligen ångra, åtminstone från förälderns aspekt om livet, är inte lätt och blir lätt väldigt frustrerande. Det kommer en tid då det är dags och släppa barnen och när man ser att det är på väg att barka åt helvete bara vända sig om, blunda och be att det inte går alltför illa.

När det gäller att gå klart skolan är nog mitt råd samma som deras. För att kunna resa och se världen samt jobba med de organisationer som ger denna förmån så krävs ett betyg. Du kommer ut på en arbetsmarknad som är väldigt tuff och har du inte slutfört skolan så kommer du får det rejält utmanande, och antagligen inte hitta något jobb som är annat är riktigt dåligt betalt, såvida du inte har riktigt bra kontakter förstås. Om detta är ämnet som det egentligen handlar om så gör klart skolan, alternativt ta ett sabbats år och fundera, men många orkar inte gå tillbaka då.

Det låter som du är minst lika frustrerad som dem och vägrar se det från deras sida utan vill bara att de ska se det från din. Mitt förslag är nog att ni sätter er ner ostört och talar om detta i lugn och ro utan upprörda känslor som vuxna. Att bli sur på dem för de vill dig väl ger dig inget annat än dåliga känslor utan du måste nog ta steget och försöka förstå deras grundmening och sen kan du förkasta den.

Råd är som toalettpapper, ta de du behöver och lämna resten.

[Qimsid]
11/22/12, 3:42 PM
#12

Nja Roamer. Tyvärr måste jag motsätta mig dina teorier. Jag har redan gått klart skolan, och det gjorde jag när jag lämnade dem bakom mig. Men skolan spelar ingen roll för mig, där går du fel också. Och trots att man slösat sin tid på skolan så finns ändå inte mycket jobb att tillgå när man gjort klart sin examen, iallafall inte i den marknaden man VILL va i. Och nej, inte välvilja. Och även om det skulle va det så kan man inte leva så, då är enda alternativet att sopa relationen med dem om det förstör ens eget liv. Men, som sagt, enligt ditt inlägg så ser jag att vi ligger väldigt olika till. Jag tänker inte jämt och ständigt på dessa känslor jag har för livet och dem i en bubbla, men jag kommer alltid att ha det i mina erfarenheter för att göra mina egna val.

[T-Johan]
11/22/12, 7:01 PM
#13

Ju det kan nog stämma det du skriver om skolan. jag undervisar på vuxenskolan och mina elever har mycket olika bakgrund. Men ett komplett betyg från gymnasiet är ingen garanti för jobb. Inte ens sämre jobb. Har flera som "läser upp" sina betyg för att kunna söka till högskola. Många har aldrig haft ett jobb efter gymnasiet. De är få som riktigt fattar vilket problem "ungdoms arbetslösheten" är. Men har man slutbetyg från gymnasiet och arbetslivs erfarenhet, han man väl förspänt idagens samhälle.

Annons:
[T-Johan]
11/22/12, 7:11 PM
#14

Jag ska tillägga att några elever på flex-undervisningen saknar helt betyg från gymnasiet. Men jobb har dom. Tidningsbud, städ, restaurang och busschaufför tex. Så vist går det att klara sig utan tre år på gymnasieskola.

[Qimsid]
11/22/12, 9:07 PM
#15

Jag tycker inte heller att dessa jobb är skitjobb. Sopgubbar tjänar ju hur mycket som helst och jag som jobbar inom vården som undersköterska har en rätt bra lön med mycket OB och dessutom nattjobb gör att man får mer fritid + ännu mer OB. Jag studerade upp mig på vuxenskola, gick jätte bra, så T-johan tack för all hjälp till oss outsiders!

Roamer
11/23/12, 6:57 AM
#16

Jag har jobbat som lärare på gymnasium och träffar lite då och då eleverna som jag haft där. De som inte tog sin examen går arbetslösa och de som tog den pluggar på högskola eller har jobb. Därför lägger jag en stor vikt vid att råda att göra klart skolan för som arbetsgivare så skulle nog jag också välja den person som visat att de klarar av att ta sig igenom 3 tuffa år än de som avbryter för att gå hemma. Men det är jag och alla måste inte tänka eller göra som mig.

Klart att det går att överleva utan någon form av studier också och bara hanka sig fram på tillfälliga jobb världen över. Jag har båtluffat och överlevde på att jobba som servitör och bartender en sommar, och det är fullt möljligt att göra så året om. Problemet är att säkerheten, om än helt falskt, blir mindre åtminstone tills man har jobbat ett antal år och därmed kvalificerar som erfaren och då gör betyg totalt ointressanta. Arbetslivserfarenhet väger tyngre än ett papper, men att få den är inte alltid lätt utan papperet.

Du ska leva ditt liv efter dina regler och göra det som är rätt för dig, även om det är tvärtemot vad dina föräldrar säger. Jag gav bara aspekten från deras håll för att visa att ni är två parter och båda måste förstå den andre för att kunna få relationen att fungera. När man blir förälder förändras något inuti och det går inte att förstå förrän man själv är där. Därför de flesta blir som sina föräldrar trots de svär högt och ljudligt att "så ska de då aldrig behandla sina barn". Jag har haft förmånen att få resa och se mer än de flesta och uppoffringar har gjorts som gått mig helt emot, men det är helheten som är viktig. Vissa av mina val har varit direkt dåliga men som jag ser det är det dåliga beslut som ger mest erfarenhet och den som bör nämnas för de som inte gjort dem ännu. Därmed kan de kanske undvika vissa saker som inte bör upplevas av någon. Behöver du göra alla misstag själv och leva ett liv som är helt utan för normen så gör det och njut av varje ögonblick av det. Jag gör det.

[T-Johan]
11/23/12, 8:42 AM
#17

"Jag tycker inte heller att dessa jobb är skitjobb."

Det är berömvärt att ha en så prestige fritt synsätt till

enklare arbeten. Cool Tummen upp!

Vuxenskolan är öppen för alla som vill plugga, och

det bästa är att man kan börja när man själv känner

sig motiverad.

#16

Du argumenterar som en politiker!

Finge regeringen bestämma skulle alla arbetslösa plugga!

Då skulle der inte finnas någon arbetslöshet!

Ju längre ungdommar pluggar, => så belastar dom inte

arbetslöshets statestiken.

När vi närmar oss valet, kommer dessa argument att lysa

igenom än mer i samhällstebatten.

"Plugga är nyckeln till framgång och lycka".

Roamer
11/23/12, 9:21 AM
#18

#17 Nä som en arbetsgivare faktiskt. De flesta som står och väljer mellan två personer kommer att lägga en del vikt, och med det sagt inte all vikt, vid att de har genomgått en form av grundutbildning. Många av högskoleutbildningarna ger egentligen inte speciellt mycket förutom ett "bevis" på att man går "att lära" som en chef på ett internationellt företag sa till mig. Anser du att det är mer värt att inte plugga alls och gå direkt in i arbetslivet så förespråka det. Det finns många som aldrig gått mer än grundskolan och har bra karriärer. Min övertygelse är ändå att de flesta har fler fördelar om de tar sig igenom studier först, dels för att ha något att visa upp och dels för att själva komma på vad de vill göra med livet. Jag har sjukt många års studier bakom mig och jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill göra, men jag vet vad jag INTE vill göra genom dessa. Vill man inte plugga låter man bli, vill man inte arbeta låter man bli det också. Allt har ett pris och var och en får göra sina val. Du har din ståndpunkt och jobbar som lärare som säger att man inte ska plugga vilket är lite ovanligt men din övertygelse är stark så den tänker jag inte ens försöka ändra på. Min inställning är att som arbetsgivare så anställer jag hellre någon som gått och pluggat genom svåra tider än någon som gick arbetslös, och det är MIN personliga inställning. Hur andra tycker är upp till dem och var och en blir salig på sin tro.

OT: att likställas med en politker finner jag förolämpande då jag inte har något förtroende för dessa.

[T-Johan]
11/23/12, 11:05 AM
#19

"Nä som en arbetsgivare faktiskt."

I dagens affersklimat tror jag inte en arbetsgivare har tid

att bränna på Ensamhet om det inte är hans "affär".

"OT: att likställas med en politker finner jag förolämpande då jag inte har något förtroende för dessa."

Jag skrev; "Du argumenterar som en politiker!"

Politikernas repliker/argument har du lärt dig bra.

Roamer
11/23/12, 11:18 AM
#20

#19 Vi pratade om råd som ges från äldre till yngre och att det inte alltid är önskade. Jag försökte belysa till TS varför de är så intensiva på henne men det gick nog inte riktigt fram. Arbetsgivare bryr sig nog inte alls om forum, utan det var mer faktumet att saknar du ett betyg att lägga på bordet vid sökandet av jobb sållas du bort snabbare än om du har det var poängen.

Resten av ditt inlägg känns som personlig påhopp så jag låter bli att svara på det för det är verkligen OT och för inte diskussionen framåt.

Annons:
[T-Johan]
11/23/12, 11:40 AM
#21

"Resten av ditt inlägg känns som personlig påhopp så jag låter bli att svara på det för det är verkligen OT och för inte diskussionen framåt."

Nä det skulle inte jag heller hagjort, besvara ett "påhopp"!

Geru
11/23/12, 1:01 PM
#22

Jag håller med Roamer väldigt mycket här. Många verkar tro att ålder medför visdom och kunskap, men så är inte alls fallet. Rent tekniskt kan man lära sig mer av en droppe vatten än att läsa en bok om vattnet, allt handlar ju om hur du tolkar den information du tar upp, alltså din erfarenhet.

T-Johan, pluggande räknas som arbetslösa. Det ingår i statestiken. Och mer utbildning har aldrig skadat någon. 3

Plugga är definitivt ett bra sätt att bli, hur är termen, företagsam.

Men visst håller jag med TS om att många "vuxna" inte alls är så vuxna som dom ska vara.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Mrs Me
11/23/12, 2:01 PM
#23

#22 TS?

Geru
11/23/12, 5:11 PM
#24

#23 TS betyder Trådstartare.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

[Qimsid]
11/24/12, 12:38 AM
#25

Men det är ju just det här som jag är så himla trötttttttt på!!! När isarna smälter eller en meteorit slår ner i jorden så kommer de flesta som överlever vara alldeles för DUMMA för att överleva eftersom att de bara lärt sig hur man sköter sitt jobb, vilket inte kommer att existera längre!

Många hoppar av skolan och gör inte klart sina betyg pga depression ångest m.m., ja du har dina erfarenheter Roamer, men det är just det här jag är inne på, DINA erfarenheter är inte världens erfarenheter. Du kan komma med råd, ja jätte gärna! Men i slutändan så kan vad som helst hända. Vissa personer som hoppat av skolan kan ha världens talang för annat. T.ex. min f.d. vän hade sjukt intresse för musik, hon började jobba som DJ och jobbar nu på skivbolag, är inte säker på om hon gick gymnasiet eller ej.

Dessutom är det inte sant att arbetsgivare går mer på betyg, de väljer faktiskt helt personer med riktigt erfarenheter, hardy basterds eller sånna som redan jobbat inom samma yrke i 20 år och vet hur allt går till! Sedan finns det ju såklart vissa yrken som är mer tillgängliga än andra, men ändå, det här är samhällsbullshit, och det kommer inte hålla i längden.

Mrs Me
11/24/12, 5:56 AM
#26

#24 OK tack. Lärde jag mig något nytt i dag med, alltid nyttigt ;-)

[T-Johan]
11/24/12, 8:57 AM
#27

"Dessutom är det inte sant att arbetsgivare går mer på betyg, de väljer faktiskt helt personer med riktigt erfarenheter,….." Japp! Arbetslivserfarenhet och social kompetens är högst på lista, när vi pratar om "enklare" arbeten. Har man en undersköterske examen är man ingen "loser" på arbetsmarknaden. Dom av mina elever som går "Vård och omsorg" har jobb som väntar när dom är klara! Att man sedan reagerar på vansinnigheterna i vårt samhälle/värd är i botten sunt. Då visar man att man har "tänkt till".

Annons:
Roamer
11/24/12, 7:00 PM
#28

Jo, det är helt klart så att arbetslivserfarenhet är viktigare vilket jag också sa tidigare. Problemet är att vid unga år är det inte alla som har detta och mina råd är mer anpassat för de som inte har fått sina första år på ett företag ännu, vilket jag tolkade det som var din situation. Är det så att man har kontakter via föräldrar eller sommarjobb är även då betyg inte det viktigaste, men för de som saknar både kontakter och arbetslivserfarenhet är betyg en viktig del.

Som jag sagt upprepade gånger så ska du välja det liv som passar dig för inget råd i världen kommer få dig lycklig, utan det är dina egna val som gör att detta blir en realitet. Däremot är det andra som också läser och mina råd är mer generella och som det började var det för att försöka se situationen från dina föräldrars läge och ge dig input på varför de är så dryga med dig. Skulle jag lytt alla "goda" råd som givits mig skulle jag aldrig jobbat i afrika i flyktingläger, jag skulle aldrig utbildat mig till pilot i usa och inte delta i jordbävningsteamets kurser. Ingen annan kan leva ditt liv åt dig utan det är unikt för dig, precis som du inte kan leva dina föräldras eller någon annans. Som jag uppfattade det var det mer så att du irriterade dig på deras inställning och den låter som det är samma som de flestas föräldrar som är lyckligt lottade att ha föräldrar som faktiskt bryr sig om sina barn.

[Qimsid]
11/24/12, 10:51 PM
#29

Lyckligt lottad, Roamer, är jag inte när det kommer till föräldrar, och det skulle du förstå om du var i mina skor, men det är du inte. Alla föräldrar är INTE bra föräldrar. Deras läge har jag redan sett nog av och det är själviskhet i båda fallen, det har jag analyserat klart. Jag har sett arga föräldrar som bryr sig, och jag har sett arga föräldrar som inte bryr sig. Alla är inte one of a kind, det är riktig trångsynthet.

Roamer
11/26/12, 6:27 AM
#30

Det är jättetråkigt att höra att du har det så, och jag avundas dig inte. Frågan är väl då, hur ska du göra för att vända detta till att bli en styrka eller möjlighet för dig? För nu har det ju gått från att du var irriterad och inte förstod dem och deras råd till att vara att dina föräldrar illvilligt planerar att förstöra ditt liv. Du har kanske fått en dålig start, det vet jag inget om, men det betyder ju inte att det måste vara så resten av livet. Alla som ger dig råd kommer inte vara ute efter att begränsa eller förstöra för dig utan de flesta vill dig bara väl. Här tex tror jag ingen är ute för att se dig lida utan alla har ju gett råd de själva tror på även om det är motstridiga råd så alla kan du ju inte ta. Är det så att du vill vara en outsider för du känner dig hemma i den kategorin, eller är det så att du har blivit det pga din livssituation? Stor skillnad och helt olika angreppssätt för resten av ditt liv. Jag har ju förstått att du egentligen inte ville höra ett annat perspektiv utan sökte medhåll för dina upplevda händelser. Mitt råd kvarstår dock, kan inte de se saker från ditt håll så försök se det från deras, och därigenom får du förståelsen till varför de gör som de gör och kan lägga det bakom dig istället för att irriteras över detta.

Lycka till TS och hoppas du hittar din väg.

Geru
11/26/12, 11:40 AM
#31

Jag har föräldrar som inte direkt bryr sig speciellt, men varför ska jag låta det stå i vägen? Jag väljer ju som ett problem ska vara ett berg eller bara en sten som är i vägen.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Mrs Me
11/26/12, 12:59 PM
#32

Är du självförsörjande och myndig gör du som du själv finner bäst OM INTE så är det nog så att du får anpassa dig lite till dem som ställer maten på bordet ett tag till.

[Qimsid]
11/26/12, 1:32 PM
#33

Roamer, hur kan man någonsin förstå en person som helt saknar sympati och empati? Min mamma har brytt sig om mig, henne kan jag förstå delvis även om hon har en jävligt stor egoistisk sida. Hon är lite svår att tyda ibland för hon kan bli jävligt aggressiv och skrika i ens ansikte och det går inte att gå undan. När jag började den här tråden var det faktiskt inte mina föräldrar som jag syftade på, och som jag redan skrivit så har jag jätte många människor, bland annat min pojkvän som jag älskar över allt annat och som jag vet är med mig och förstår mig väldigt bra. Bra människor. Men de ingår inte i mitt släkte, mitt släkte har inget vidare psyke som passar mig. Jag har varit en outsider sedan liten ålder, men depression och den mörka sidan utvecklades med mina föräldrars rubbade sätt att uppfostra mig. Det här är inget problem för mig idag. Jag tänker aldrig på min pappa längre, det gör dock min mamma och jag försöker alltid leda av henne när hon gör detta för jag bryr mig inte längre. Som min situation ser ut just nu måste jag stå ut i något år till innan jag kan komma ifrån helt och bygga upp eget. Men jag är på vägen nu. Roamer, i mina ögon så ser det ut som att du vill vara väldigt vis men dina texter får mig bara att tänka, nä, du förstår verkligen inte det här, du har inte varit i den här situationen och du har ett helt annat liv än mig och kommer aldrig vara inne på samma spår som mig, så du kommer aldrig veta.

Upp till toppen
Annons: